I december 2019 gick den då 18-åriga ”Linda” på en dejt med en cirka 10 år äldre läkare. Han kom från Sverige och han hade några veckor tidigare behandlat henne på Raseborgs sjukhus.
Dejterna blev flera och de träffades i Ekenäs. Linda berättar att läkaren flera gånger tvingade henne till sex, fastän hon sa nej.
Linda var inte redo att polisanmäla honom förrän över tre år senare.
Länge hemlighöll hon det som hänt för alla i sin närmaste krets. Hon försökte ändra sin egen bild av det som hänt, och ändra de känslor det väckte.
– Jag ville inte tänka på det som övergrepp eller våldtäkt. Jag försökte intala mig själv att det är jag som är känslig och att han inte gjort något fel.
Linda ville inte heller gå till polisen och bli förhörd.
– Då måste jag erkänna för mig själv och andra vad som hade hänt på riktigt. Det var jag inte färdig att göra.
Linda är huvudperson i avsnittet Tinderläkaren av den Finlandssvenska krimpodden. Hon heter något annat på riktigt.
Många offer tvivlar på sina erfarenheter
De flesta som utsätts för sexuellt våld är kvinnor, och många offer är osäkra på vad som hänt dem och tvekar att anmäla.
Det säger Rebecka Holm, jurist vid Tukinainen, som ger telefonrådgivning till våldtäktsoffer.
– För den som drabbats är det ofta svårt att acceptera att hon blivit offer för våldsbrott eller sexualbrott. Det är inte ovanligt att tänka att förövaren inte förstod vad hen gjorde, eller att offret borde ha kämpat emot mera.
Enligt Holm försöker många som utsatts för våldtäkt förtränga vad som hänt.
– De vill glömma bort det som har hänt eller bortförklara det för sig själv. De tänker att det kanske inte var så illa eller att personen som utsatte dem för det här kanske missförstod.
Rebecka Holm säger att det handlar om en överlevnadsstrategi inför ett enormt trauma.
– Offret försöker klara av att gå till skolan, gå till jobbet och leva sitt liv trots det som hänt. Då behövs ibland alternativa förklaringsmodeller för att orka igenom den första fasen.
Blev tyst och stel
På de första träffarna kämpade Linda emot och sa nej.
Hon berättar att läkaren ändå fortsatte att klä av henne, utan att ta hänsyn. Han var starkare än hon.
– Då blev jag tyst och stel. Jag minns att det var jätteobehagligt. Jag försökte koncentrera mig på mönstret på tapeten.
Linda tänkte länge att hon aldrig skulle gå till polisen.
Hon ändrade sig först när hon fick reda på att läkaren hade dömts till fängelse för våldtäkt och dataintrång mot två kvinnor i Sverige.
Frysrespons är vanlig
Rebecka Holm säger att många offer i efterhand har svårt att förstå varför de blev lamslagna. De kan ha svårt att lita på sin egen upplevelse.
– En så kallad frysrespons är den vanligaste reaktionen för den som blir utsatt för sexuellt våld. Då blir man tyst och rör sig inte.
Den som utsätts för sexuellt våld kan försöka stänga ute det som händer och känslorna det väcker. Det är hjärnans sätt att överleva situationen, säger Holm.
I sexualbrott står ofta ord mot ord. De sker mellan två personer, kanske i en lägenhet utan vittnen.
– Våra klienter är ofta väldigt medvetna om att de inte har så mycket konkret bevisning. Det kan vara ett hinder för att göra en anmälan. Det är vanligt att offren tvivlar på att de skulle bli trodda.
Enligt Holm ber förövaren ofta om ursäkt eller förklarar sina handlingar på något sätt.
– Om offret har gått med på nya träffar kan det kännas som att hon har försatt sig själv i den situationen, att hon borde veta bättre. Men det ändrar inte faktum att en våldtäkt är en våldtäkt.
Fördröjning kan försvåra rättsprocess
Det kan bli svårare att samla bevisning om man väntar länge med att gå till polisen, säger Rebecka Holm.
– Båda parternas minnesbilder av händelsen blir sämre. Det kan sänka bevisvärdet. Målsägandens, alltså offrets, berättelse om det som har hänt är den främsta bevisningen i sådana här fall.
Därför är det viktigt att dokumentera det som hänt.
– Ta skärmdumpar av konversationer, ta bilder av eventuella skador. Man ska berätta för polisen om det finns vänner man berättat om händelserna för, och som kan vittna, säger Holm.
Bättre att tala än tiga
När Linda år 2023 gjorde polisanmälan i Sverige började en serie långa förhör.
– Det hör till det tyngsta jag varit med om. Polisen ville att jag skulle beskriva exakt vad som hände.
Hon hade försökt fortsätta sitt liv och glömma det som hänt, nu skulle varje detalj fram i ljuset. Efter polisförhören berättade hon också om händelserna för sina närmaste vänner.
– Jag trodde det skulle vara lättare att hålla tyst. Men det var ändå mycket värre att tiga än att tala och gå igenom den här förhörsprocessen.
År 2024 polisanmälde Linda läkaren också i Finland, men han har inte kunnat förhöras eller åtalas, eftersom polisen inte kunde hitta honom.
Han försvann innan han hade avtjänat sitt fängelsestraff i Sverige.
Vad vill du att vi ska granska? Tipsa oss.