Det knarrar i trägolvet när Vanessa Forstén visar runt i det röda huset, vars äldsta del är byggt på 1920-talet. Här på landsbygden i Raseborg har hon och hennes man bott i ett drygt halvår.
Över matbordet hänger en spektakulär italiensk La Murrina-takkrona från 1970-talet. Kronan har handblåsta tulpanformade skärmar i ljusrosa. Den fyndade hon på ett svenskt auktionshus.
Vanessa Forstén är inredningsfotograf och passionerad loppis- och vintagesamlare. För henne har varje föremål i hemmet en historia. Hon tycker att det är roligt att tänka att föremålet har gett glädje till någon som ägt det före henne.
Hur vet man att något är värdefullt?
Vanessa Forstén säger att hon fått intresset för vintage och loppisar med modersmjölken. I hennes familj har man alltid haft släktklenoder och inrett med gamla möbler. Men det är inte bara nostalgin som driver henne.
– Saker och ting gjordes bättre förr. Kvaliteten, träslagen och glaset – det var bara annorlunda, säger hon.
För nybörjaren kan det kännas överväldigande att navigera i antikviteternas värld. Hur vet man vad som är värdefullt?
Vanessa Forsténs råd är enkelt: Är det värdefullt för dig, spelar resten ingen roll.
Med tiden utvecklar man ett öga för kvalitet. Handblåst glas känns igen på små bubblor och ojämnheter, äldre trä har en tyngd och patina som nyproducerat saknar.
I dag finns hjälpmedel som Google Lens-appen, där man kan fotografera ett föremål och få information.
– Men den är lite missvisande ibland, man ska inte förlita sig på den helt, säger hon.
Vanessa tar misstag med ro
Vanessa Forsténs bästa verktyg är fortfarande erfarenhet och intuition, som hon fått efter alla år.
Och ja, misstag händer, men hon tar det med ro. Om man gör en liten miss, då lär hon sig av det.
Hon köpte en gång en lampa som visade sig att inte vara äkta Murano. Men den kostade inte speciellt mycket, så det var ingen farlig miss.
Vanessa Forsténs stilpreferenser sträcker sig från sekelskiftet 1800–1900 genom Art Nouveau och Art Deco, fram till 1970-talets italienska design.
Hon tycker att italienska Muranolampor från 1970-talet passar jättefint med Art Deco och Art Nouveau.
Hemligheten är att inreda med en neutral bas som tillåter olika epoker att smälta samman, säger hon.
– Ett vackert hem ser ut som att man har bott där länge. Jag tycker att det finns en tyngd i äldre saker.
Men vilket är det nyaste föremålet i Vanessa Forsténs hem?
Det är en Made by Choice Kolho-designstol från 2019, som hon köpte på en utförsäljning med drygt sjuttio procent rabatt. Hon säger att hon köpt den i investeringssyfte. Kanske den blir ett samlarobjekt om några decennier.
Digitala plattformar har öppnat nya möjligheter
Fysiska loppisar är fortfarande guld, men digitala plattformar som tori.fi har öppnat nya möjligheter.
– Jag skulle säga att mina bästa möbelfynd har jag gjort på tori, i synnerhet när man får det hemlevererat, säger Vanessa Forstén
Svenska auktionshus, loppisar och sajter erbjuder ännu större mångfald tack vare Sveriges rikare kulturhistoria.
Som inredningsfotograf för tidningar och arkitektbyråer tar Vanessa Forstén alltid med egna vintage-fynd för styling, till exempel vaser och andra småprylar. Ingenting är nyproducerat.
Hon brinner särskilt för att visa unga människors hem där allt är från loppis. Det kan vara dyra och värdefulla interiörer som är skapade med små medel.
– Stil går inte att köpa. Med tid och vilja att leta kan du med en mindre plånbok få ett fantastiskt hem.
”Antikviteter handlar om hållbarhet”
Vanessa Forstén säger att antikviteter och vintage inte bara handlar om estetik och kvalitet, utan om hållbarhet.
En antik möbel som hållit till i dag håller ännu flera decennier, kanske hundratals år. Du sparar på naturen och får ändå något vackert.
Forstén säger att ingen känsla är bättre än att hitta något fantastiskt för en bra slant. Hon beskriver att det nästan är som en drog, som att hitta en skatt.
I en tid när loppisar blivit trendiga och konkurrensen hårdare, är glädjen ännu större när man lyckas.
Hon lyfter fram den finska vintage designen, som vi ska vara riktigt stolta över. Speciellt finsk keramik från Arabia, och glas från Iittala och andra klassiker.
Vilka föremål i hemmet är hennes viktigaste?
Om Vanessa Forstén fick välja ett enda föremål att ta med in i framtiden om hundra år, vilket skulle det vara?
– Antingen finskt glas eller italienskt Muranoglas, säger hon.
Vanessa Forstén medger att hon är materialist och älskar alla föremål i sitt hem, men hon försöker ändå hålla en känslomässig distans till dem.
Det kan bli inbrott, en brand kan bryta ut eller vi kan hamna i krig.
Hon säger att hon måste vara beredd på att klara sig utan alla dessa föremål. Men just nu ger de en liten bonus i livet.
Om huset där hon bor brann ner, vilket föremål skulle hon ta med sig?
– Något med sentimentalt värde, inte så flashigt för andra ... kanske någon släktklenod, säger hon efter en stunds funderande.
Vanessa Forsténs budskap till dem som inte är insatta i vintage och antikt är att ge antikviteter en chans. För miljön, för kvaliteten, för historien.
Och för den obeskrivliga känslan av att hitta något alldeles unikt som bär på generationers minnen.
