Intresset för antika föremål går i vågor. Trots att vi lever i en slit-och-slängkultur finns det fortfarande ett intresse för äldre saker, även om fokus i dag ofta ligger på begagnade kläder och hållbar konsumtion.
Den legendariska antikhandlaren Bernt Morelius besökte programmet Lite klokare och svarade på publikens frågor, och tittade på bilder som skickats in.
Han konstaterar att det är märkligt hur folk köar utanför secondhandbutiker för begagnade kläder och skor, men inte inser att antika föremål har en ännu längre historia och ofta bättre kvalitet.
Morelius ser en tydlig förändring i hur folk lever. De stora middagarna med hela familjen och släkten har ersatts av matleveranser som äts ur skålen i famnen.
Han undrar vad det är för tillvaro, och betonar vikten av vardagselegans och gemensamma måltider.
– Vi är alla pratsjuka flockdjur, och behovet av social interaktion är stort. Tidigare kunde man prata med personal över disk och vid kassa, men nu är också det borta.
När det gäller att köpa antika föremål i investeringssyfte är Bernt Morelius skeptisk. Om han alltid visste vad som kommer att bli värdefullt skulle han vara kräkrik. Trender kommer plötsligt och oväntat.
Han tar som exempel champagneglas som nu ska vara breda i stället för strutformade. Varför det blivit så vet han inte.
Ett annat exempel är Tynell-lampor som nu kostar 200 000 euro eller mer. Ett tredje exempel är Tove Janssons målningar, som tidigare kostade 3 000–4 000 euro, men som i dag kan kosta 50 000–60 000 euro.
– Det är lite som mode: Omöjligt att förutse vad som blir nästa stora grej, säger Morelius
Ett set i trä från 1930-talet för rökaren
Signaturen Solveig frågar:
Vi har ett rök-set som består av en bricka i björkfaner + en askkopp, en burk för cigarretter och en ställning för tändsticksask, alla tre i björkvril. Inga stämplar, märken eller initialer. Är detta frontslöjd eller något mera professionellt? Har ett föremål av det här slaget något penningvärde? Brickan har en liten skada i kanten som kan ses på bilden, liksom den ställvis slitna ytan.
Bernt Morelius gissar att brickan är från 1930-talet. Skålen för cigaretter och tändstickshållaren är i masurbjörk.
Han säger att föremålen kunde vara frontmannaarbeten, men då skulle man å andra sidan inte kunna svarva så här jämnt i tobaksburken. Han antar att den är maskinellt tillverkad.
– Rökandet är inte populärt längre, så föremålen har minskat i intresse och därmed också i värde, säger han.
Han uppskattar värdet för röksetet till sjuttio euro.
Ett snapsglas av ”jungfru”-volym
Signaturen Charlotte frågar:
Har detta glas något värde? Foten tyvärr limmad för länge sedan, men det måste ju vara G111 i dekoren. Glaset är 12,5 centimeter högt.
Morelius säger att G111 betyder Gustav den tredje.
– Man dricker ju till kung och fosterland, och i Sverige är man ännu mer rojalistisk.
Mycket som har kopplingar till dryckeskulturen är brännvinskaraffer och glas. Även om Gustav III levde på 1700-talet, så görs de här glasen fortfarande.
Tidigare var snapsglasen betydligt större och ordinarievolymen var en jungfru, det vill säga drygt åtta centiliter. I dagsläget är snapsglas mellan två och fyra centiliter.
Ett limmat glas är inte värt speciellt mycket. Men köper man ett sådant här glas som nytt, kan priset ligga kring femtio euro, och de säljs närmast i Sverige.
Väggtallrikarna har mist sitt värde
Signaturen Kalle frågar:
Den här kollektionen är en julgåva min far fått som julklapp. Det är av Axel Gallen Kallela, en Kalevala 6 serie av Arabia. Jag blev nyfiken nu och passar på fråga vad experten tycker om de här, jag tycker det är rätt fint.
Bernt Morelius berättar att de här tavlorna uttryckligen är prydnadstavlor. Förr, då man hade matsalar, hängde man upp tallrikar och stekfat och andra serveringskärl på matsalens vägg.
Sådana här tavlor gjordes en gång i tiden i stora volymer, både i Finland och utomlands. Det gör att värdet inte längre är speciellt högt.
Han uppskattar att tavlorna är värda omkring trettio euro per styck.
Ett bordsur värt 200 euro
Signaturen Ur led är tiden frågar:
I vår familj finns denna över hundra år gamla mekaniska bordsklocka. Den är 35 centimeter hög och 20 centimeter bred. Den verkar vara gjord av olika trädslag, och den har fina mässingsdetaljer. Urverket är rent och fint, en liten fingerborg med olja finns i urverksskåpet, antagligen för att det inte ska torka, eller vad tror ni? Är klockan av intresse i ett digitalt tidevarv? Förr var klockor en värdesak som gavs vidare i arv, men har antika klockor mera något värde?
Bernt Morelius säger att klockbranschen har haft ett uppsving, men då handlar det närmast om armbandsur. Men skåpur, väggur och bordsur är inte längre populära – de samlar damm, för ljud och ska vridas upp.
Han säger att det här uret är nyrenässans och formmässigt från 1800-talets slut. Det här uret ska vridas upp med en nyckel.
– Om man har ett gammalt ur är det klokt att dels använda det, och dels låta en urmakare se över det och putsa det, säger han.
Han uppskattar att bordsklockan är värd ungefär tvåhundra euro.
Kan vem som helst känna igen värdefulla antikviteter?
För att lära sig känna igen kvalitet och äkta antika fynd krävs erfarenhet och utbildning, säger Bernt Morelius.
– Man lär sig genom att gå på museum, utställningar och att läsa. Allt finns ju inte på nätet, men det finns faktiskt en hel massa riktigt bra litteratur.
Han rekommenderar också att gå på auktionsvisningar, genom försök och misstag blir man duktig.
Morelius betonar återkommande hur viktigt det är att dokumentera föremålens historia. Att veta varifrån familjen kommer, vad man varit med om, och hur föremålen är kopplade till olika tider, stärker upplevelsen.
När informationen finns nedskriven får föremålet en betydelse, och då använder man det i stället för att bara ställa in det i skåpet.
Modern dansk och svensk design från 1960-talet är särskilt populär hos yngre köpare för tillfället. Han säger att den unga publiken är väldigt fascinerad, medan de som redan sett det en gång inte vill uppleva det på nytt.
– Jag minns själv när jag började som antikhandlare och var förvånad över att ingen tyckte om jugend och funkismöbler. Men jag insåg att kundkretsen redan hade sett det och ville vidare.
