Emma Strömbäck-Mård har sett en mårdhund gå tvärs över motionsstigen vid Gerbyberget i Vasa. Platsen ligger nära familjens hem och här går de ofta på väg till lekparken.
– Jag är personligen inte rädd för dem, men vi har en son som snart fyller fem år och en dotter som snart är ett år. För deras skull är det inte så roligt, säger Strömbäck-Mård.
Nu har Vasa stad satt upp varningsskyltar vid Gerbyberget mitt i bostadsområdet. Mårdhunden är en invasiv art som inte hör hemma i den finländska naturen. Den kan också sprida sjukdomar som skabb, rabies och dvärgbandmask.
Staden utreder om djuren kan skjutas
Esa Hirvijärvi, chef för miljösektorn på Vasa stad, berättar att flera personer har ringt och berättat om mårdhundar som är så vana vid människor att de inte är rädda.
– Även om man kommer nära dem står de bara där och undviker inte människor, säger han.
Djuren har inte attackerat någon, men de har inte heller flytt när människor närmat sig.
Staden har bett lokala jägare att lägga ut fällor i området, men det finns fortfarande mårdhundar kvar. Nu utreder staden om djuren kunde skjutas.
– Vi har haft kontakt med polisen om man kunde använda skjutvapen här. Vi har inte fått svar än, säger Hirvijärvi.
Hirvijärvi säger att det inte är stadens ansvar att ta hand om mårdhundarna, men eftersom det rör sig om en invasiv art vill staden ändå ha bort dem. Gerbyberget är inte heller det enda stället i Vasa där mårdhundar observerats – staden har också bett jägare i Sundom att lägga ut fällor.
”En riktigt god biotop”
Stefan Pellas, jaktchef i Kust-Österbotten, ser sig runt vid Gerbyberget och förklarar varför platsen lockar mårdhundar.
– Här finns stenar, jord, vatten, grodor och fågelungar. Det är en riktigt god biotop för en mårdhund, säger Pellas.
Han säger att det är vanligt att mårdhundar söker sig nära bebyggelse, bland annat för att jakten där är begränsad.
Pellas har aldrig tidigare sett en varningsskylt för aggressiva mårdhundar och tycker inte att de brukar vara aggressiva.
– Det kan ju hända att den skyddar några ungar, att den försöker skrämma bort människorna från sitt område, säger han.
Pellas förklarar att mårdhundar förökar sig snabbt och kan få upp till 15 ungar per kull, Om jakten upphör ens för ett år kan populationen snabbt återhämta sig.
Varningsskyltarna hjälper inte alla
Emma Strömbäck-Mård och hennes familj passerar Gerbyberget nästan dagligen. Hennes man, grannar och son har sett mårdhundarna flera gånger. Varningsskyltarna som staden satt upp ger liten tröst.
– Det hjälper föga om man är fem år eller ett år, säger hon.
Gerbyberget består av en hög med stenar där det finns många hål för mårdhundarna att gömma sig i. Inte ens cyklister som kommer i hård fart nerför berget tycks skrämma djuren.
Familjen Strömbäck-Mård låter inte fem-åringen cykla ensam i området.
– I värsta fall måste jag slåss mot den, men mina barn ska inte behöva slåss mot den, säger Strömbäck-Mård.
Mata inte vilda djur
Esa Hirvijärvi uppmanar folk att inte mata vilda djur.
– Om man sätter ut mat till igelkottar så kan mårdhundarna äta den istället. Det vore bäst att ta bort maten på natten, säger han.
Stefan Pellas råder den som möter en mårdhund att vara lugn och antingen vända om eller bestämt gå vidare.
– Man kan svänga om och gå åt andra hållet, eller så härjar man med den och säger att nu flyttar du på dig, säger han.
Mårdhunden är gråsvart, grävlingsliknande och väger under tio kilo. Den är framför allt nattaktiv och får jagas hela året i Finland.