Fondens vd om Amos Anderson: ”Jag skulle inte ha stått ut med att jobba för honom”

Amos Anderson renoverade Åbo domkyrka och skapade ett medieimperium. Men bakom framgången fanns en hård och krävande personlighet.

En man i kostym står utomhus bredvid en informationsskylt med historiska fotografier.
Stefan Björkman säger att konstutställningen i Åbo visar upp en mångsidig Amos Anderson. Bild: Pontus Nyqvist / Yle

Utanför Åbo domkyrka, vid Domkyrkoskvären, står fotografier monterade på tunga stenfundament uppradade i en klunga. En äldre man i en båt vid Söderlångvik. En man i pyjamas som bläddrar i en liten bok. Fotografierna visar affärsmannen Amos Anderson från en mindre känd sida – mer avslappnad och vardaglig.

– Jag tycker om de foton där han verkar mer avslappnad och man ser ett litet leende. Han höll oftast korten ganska tajt mot bröstet, säger Stefan Björkman, verkställande direktör för Amos Andersons fond.

Ett fotografi på Amos Anderson i pyjamas som håller i en liten bok.
Den här bilden av Amos Anderson i pyjamas som bläddrar i en bok är en av Stefan Björkmans favoriter. Bild: Pontus Nyqvist / Yle

Från Kimito till 800 miljoner

Affärsmagnaten Amos Anderson (1878-1961) är en av Finlands mest kända konstmecenater. Hans fond förvaltar i dag 800 miljoner euro och delar årligen ut 16 miljoner till kultur, yrkesutbildning och medborgaraktivitet.

Nu uppmärksammas han i en fotoutställning med den kanske lite överraskande titeln ”Amos Anderson – en okänd storman från Åboland” på Domkyrkoskvären i Åbo.

Är han verkligen så okänd?

– Vi tänkte att han är mer okänd här i Åbo, säger utvecklings- och kommunikationsdirektör Mary Gestrin, som har byggt utställningen.

– Jag tror att han kanske är känd från en eller två sidor. Men han är ganska mångsidig. Så jag tror att det finns många sidor av honom att upptäcka, säger Stefan Björkman.

Var intresserad av trosfrågor och skrev dikter

Amos Anderson var från Kimito, norr om Söderlångvik. När han var ung var Åbo den stora staden och porten till Europa. Helsingfors var bara en liten stad på några tiotusen människor.

Men Amos Anderson var mer än bara affärsman och konstmecenat. Han var också politiker, teaterintresserad, och fascinerad av medeltiden och den katolska kyrkan, berättar Stefan Björkman.

– Många kopplar ihop honom med Hufvudstadsbladet och teatern, men han var också väldigt intresserad av trosfrågor.

En konstutställning om Amos Anderson utanför Åbo domkyrka.
Utställningen om Amos Anderson går att besöka vid Domkyrkoskvären i Åbo. Bild: Pontus Nyqvist / Yle

Amos Anderson hade också andra mindre kända sidor. Han skrev bland annat dikter. Det var en av hans dikter som 1944 inspirerade Rundradion att börja sända domkyrkoklockorna, en tradition som lever kvar ännu i dag.

Att fotoutställningen är placerad utanför Åbo domkyrka är inte heller en slump. När Åbo domkyrka renoverades under 1920-talet var det på initiativ av Amos Anderson, och han finansierade delvis renoveringen ur egen ficka.

– Det kändes som det självklara stället för en utställning om Åboland och Amos Anderson, säger Mary Gestrin.

Kunde vara en svår person

Men framgången har också ett pris. Stefan Björkman, som har studerat Amos Anderson i åtta år, säger att Anderson hade flera kontroversiella sidor.

– Jag tror inte att jag skulle ha stått ut med att jobba för honom.

Mary Gestrin instämmer och utvecklar:

– Det är ju helt klart att man kanske inte tar sig så långt i livet så snabbt om man inte har en del mindre sympatiska sidor.

En kvinna i ljus blus står utomhus vid en fotoutställning.
Mary Gestrin säger att trots att Amos Anderson var känd som en stenhård affärsman hade han också andra, mjukare sidor, som uppmärksammas på konstutställningen. Bild: Pontus Nyqvist / Yle

Exakt vad de menar vill de inte utveckla. Men det är tydligt att bakom den framgångsrika affärsmannen fanns en person som kunde vara svår att ha att göra med.

– Han hade både känslosamma stunder men också benhårda idéer. En ganska speciell kombination, säger Björkman.

Utställningen Amos Anderson – en okänd storman från Åboland visas utanför Åbo domkyrka fram till 17 juli, och flyttar sedan till Söderlångvik på Kimitoön.