Psykologiskt stöd, kamratstöd och rättshjälp är chaufförens viktigaste verktyg för att hantera krisen efter en dödsolycka.
Men det finns ingen färdig modell för hur chauffören ska agera i en krissituation. Det är inget man i förväg kan lära sig.
– Vi har ingen egentlig specialutbildning för krissituationer, men vi går igenom olyckor och förberedelser för dem inom många olika delområden, säger gruppchef Ismo Parviainen vid Arbetseffektivitetsföreningen TTS i Åbo.
TTS utbildar yrkesfolk inom logistik; busschaufförer, lastbilsförare och förare av fordonskombinationer.
I utbildningen går man igenom vad en chaufför ska göra om en olycka inträffar och vad hen ska göra efter den. Chaufförerna får också information om vart de kan vända sig för att få krishjälp.
– Krishjälpstelefonen för tung trafik är en viktig kontaktpunkt, där får man kamratstöd från kollegor i krissituationer. Föraren kan också ta kontakt med sin egen företagshälsovård och få samtalsstöd därifrån.
Enligt Institutet för Olycksinformation (OTI) sker det årligen i medeltal 60 dödsolyckor där tunga fordon är inblandade.
Nästan alla olyckor där en fotgängare har dött efter att ha blivit påkörd av en lastbil eller buss beror på att föraren inte har sett fotgängaren.
När det gäller cykelolyckor är det ofta fråga om en kombination av flera olika faktorer. Oberoende av orsak behöver chauffören krishjälp.
Krishjälp ges genast
På onsdagen dog ett minderårigt barn i Åbo, efter att ha blivit påkört av en buss på ett övergångsställe. Efter olyckan fick chauffören genast krishjälp genom sin arbetsgivare.
Utbildningen av busschaufförer har som uppgift att lära ut vilka instanser chaufförerna kan vända sig till efter en olycka. Det är dock arbetsgivarens uppdrag att ge sina anställda praktiska verktyg inför krissituationer och hänvisa dem till krishjälp inom företagshälsovården.
– Vi utbildar yrkesförare, men de kan inte vara helt färdiga proffs när de lämnar oss, säger Ismo Parviainen.