Det är som en myrstack här på kansliet, säger verksamhetsledare Henrik Lillhannus när vi kliver in på Finlands svenska sång- och musikförbunds kansli bara några dagar innan Sång- och musikfesten 2026 drar igång.
Vanligtvis har förbundet tre anställda, men för festen behövs det förstärkning. Myrstacken består av sju flitiga medarbetare som nu lägger in högsta växeln för slutspurten.
Under tre år har förberedelserna för festen pågått, både på förbundet och ute bland körer och orkestrar.
– Nu återstår bara två saker: publiken och vädret. Och om det blir bra väder så blir det här riktigt trevligt, säger Lillhannus.
Det blir det förstås oavsett, tillägger han. Regnrockarna är packade, för säkerhets skull.
Gemenskap och demokratifostran
På andra sidan Atlanten sitter dirigenten Kari Turunen.
Sedan 2019 bor han i Kanada, där han leder kören Vancouver Chamber Choir. Snart ska han sätta sig på flyget till Finland för att delta i Sång- och musikfesten.
Det är andra gången som Turunen fungerar som konstnärlig ledare för festen, denna gång tillsammans med en konstnärlig ledningsgrupp bestående av Karin Pedersen, Hanna Kronqvist och Ida Olsonen.
Idéandet för festen började för två–tre år sedan med temat rötter och vingar, utgående från det klassiska uttrycket ”det bästa man kan ge sitt barn är rötter och vingar”, berättar Turunen.
– Det är att på sätt och vis erkänna var vi är, men samtidigt se framåt och försöka hitta krafter från den här sammankomsten. Att sjunga och musicera tillsammans är ett nöje, men också en kraft, säger Turunen.
I år fyller Sång- och musikfesten 135 år, och den som rör sig i Helsingfors stadskärna under veckoslutet kommer knappast att kunna missa det.
Förutom huvudscenen som byggs upp på Medborgartorget utanför Ode ordnas det rikligt med program runt om i staden.
Konceptet har sitt ursprung i 1600- och 1700-talens engelska körfester, och kommer till Finland via Baltikum i slutet på 1800-talet. Då har körsången också i Finland en starkare politisk betydelse, präglad av ett nationellt uppvaknande och självständighetskamp, säger Henrik Lillhannus.
I Baltikum har det politiska i sångfester forsatt ha betydelse, medan det i Finland i dag mera handlar om det sociala, tror Kari Turunen; att få samlas, träffa gamla bekanta och musicera tillsammans.
– Men å andra sidan, ”everything is political”. Att komma samman med tvåtusen själar, sjunga och spela tillsammans – nog är det på sätt och vis en politisk gest om man ser på det bredare, säger Turunen.
Också Lillhannus betonar körsångens förenande funktion. När världen präglas av kris, krig och domedagsskrollande är aktiviteter som för människor samman för att jobba mot ett gemensamt mål kanske viktigare än någonsin.
Men det är också medborgaraktiverande och samhällsstärkande, säger han.
– De som jobbar inom körernas administration lär sig också väldigt mycket om att driva olika saker på ett organiserat sätt, och sådana människor behövs i samhället. Det är demokratifostrande, helt enkelt, säger Lillhannus.
Att komma samman med tvåtusen själar, sjunga och spela tillsammans – nog är det på sätt och vis en politisk gest
Kari Turunen
Därför är Lillhannus också förbluffad över hur statens nedskärningar drabbat kultursektorn under den gångna regeringsperioden.
I år förlorade Finlands svenska sång- och musikförbund helt sitt statliga stöd. På hösten inleds arbetet med att se till att ekonomin går runt också i ett scenario där de statliga pengarna fortsätter att utebli.
– Det innebär att vi tittar på möjliga inbesparingar, men vi måste också fundera på att utveckla intäktssidan. Vi har ett litet kapital, kan vi på något sätt öka avkastningen? Och så måste vi börja fundera på möjligheten att inspirera donatorer till att donera större summor som vi kan börja förvalta, säger Lillhannus.
Synlighet för finlandssvensk körkultur
Men ännu står Helsingfors i ljusgrön försommarskrud och den 26:e Sång- och musikfesten ligger framför oss.
Den här gången har förberedelserna känts lättare för Henrik Lillhannus, som lotsade den förra festen genom de ständigt ändrade pandemirestriktionerna som ännu rådde år 2022. Då hade festen fått skjutas upp med ett år, och ända in i det sista var det oklart om det alls skulle bli av.
Förutom pandemin fanns det osäkerhet kring själva konceptet, berättar Lillhannus. Efter en period då sångfesten i huvudsak ordnats i ishallar i periferin, skulle den nu sättas upp mitt i centrala Helsingfors – dessutom utomhus.
Ett bra beslut, visar det sig. Ute blir festen lättillgänglig och synlig.
– Och det är ju en av huvudmålsättningarna med Sång- och musikfesten: att synliggöra det finlandssvenska musiklivet, körsången och den kraft som en såhär stor ensemble kan förmedla, säger Lillhannus.
Oberoende av hur ambitiös man är, är det fortfarande det sociala som är avgörande
Kari Turunen
Körsång kopplas ofta ihop med den finlandssvenska identiteten, så pass att relationen undersökts i en doktorsavhandling.
Kari Turunen pekar på de akademiska körerna som ett exempel. De svenskspråkiga är ungefär lika stora som de finskspråkiga akademiska körerna, vilket innebär att en betydligt högre andel av svenskspråkiga studerande sjunger i kör.
I sitt arbete med de akademiska körerna såg han tidigt hur den finlandsssvenska sociala kulturen överlappade med musiken.
– Jag minns hur chockad jag blev av sitsarna när jag började i Lyran. Jag brukade säga att mina släktingar aldrig skulle tro mig om jag berättade hur det går till med sången och snapsvisorna och allt det, säger Turunen och skrattar.
– Men det är nog en härlig, vacker och viktig del av sången. Oberoende av hur ambitiös man är, är det fortfarande det sociala som nästan är avgörande, tillägger han.
Henrik Lillhannus gick den väg många finlandssvenska korister gör: från församlingens barnkör via ungdomskör i högstadiet till en akademisk kör, i hans fall Brahe Djäknar i Åbo.
Ändå skulle han inte säga att körsång är ett specifikt finlandssvenskt fenomen. Överallt i världen sjunger ju människor i kör.
– Det är en konstform vars betydelse verkligen kommer fram vid viktiga tillfällen: vid kröningar, vid statsbegravelser och andra högtider. Det finns något i den mänskliga rösten som tilltalar oss, och det har inte att göra med att det måste vara perfekt, utan med det djupt mänskliga som vi kommunicerar när vi sjunger.