Alla är vi olika, och det är precis så det ska vara. Ofta tenderar man dock vara ack så sträng när det gäller en själv.
Medan man tycker om sina medmänniskor för att den ena är pladdrig, den andra blyg och den tredje hasplar ur sig lite vad som helst, är det svårare att ge sig själv samma barmhärtighet.
Då kan man vakna upp kallsvettig efter ett socialt sammanhang och börja rannsaka sig själv.
Var jag oartig? Verkade jag sur? Vad sa jag egentligen? Varför sa jag så lite? Gaah.
I veckans podd delar publiken frikostigt med sig av sina sociala komplex, allt från people pleasing till oversharing, mingelskräck och misstolkad vänlighet.
Här kan du läsa några av breven vi fick in.
Jag inbillar mig att ingen vill umgås med mig
”Det ironiska är att jag egentligen inte har några svårigheter i sociala sammanhang när jag väl är där. Jag kan prata, ta folk och fungera precis som vanligt. Problemet ligger inte i min sociala förmåga, utan allt sitter i mitt eget huvud.
Mina komplex och den negativa självbilden skapade en inre mur. Jag började intala mig själv att folk bara umgicks med mig av medlidande eller för att vara snälla, och till slut blev isoleringen en sorts destruktiv försvarsmekanism för att slippa den ångesten.
Det har varit en lång och svår process, men jag har nu äntligen tagit steget att söka professionell hjälp. Jag ska precis börja jobba på det här på riktigt.
Min absolut största uppmaning till andra som känner igen sig i att tankarna sätter stopp är: Gör något åt det i tid. Vänta inte tills väggarna har krympt så mycket att du har isolerat dig helt.”
Heremiten 28år
Det är mitt ansvar att alla har det bra
”Jag är absolut en people pleaser. Tycker det är mitt personliga ansvar att se till att alla runt omkring har kul och njuter av tillvaron. Om jag mot förmodan skulle välja något annat och sätta mig själv först, så har jag extrem morkkis.
Oroar mig också för att oversharea och om folk tycker att jag är irriterande för att jag delar med mig och frågar för mycket.
Försöker oftast hålla igen och inte vara så störande, vilket tar mycket energi och gör att jag hellre är på egen hand än att umgås med andra.”
Mellanbarnet35
Folk tror att jag är arg
”Jag skäms över hela mig. Jag är i grunden en blyg person, om jag någon gång pratar och tar mycket plats får jag morkkis efteråt.
Jag har flera gånger fått höra att folk tror att jag är sur och arg när jag inte är det, vilket är väldigt jobbigt och därför är jag ständigt rädd för att av misstag såra någon.
Om jag försöker stå upp för mig själv och försvara mig, slutar det alltid med att jag känner mig otroligt dålig efteråt. Har alltid sagt att jag passar bättre ihop med djur än människor.”
Djurens vän, 31
När det blir tyst hoppar grodorna ur min mun
”Tystnad gör mig obekväm och då kan det komma grodor ur min mun. Ganska ofta berättar jag lite mer än jag är bekväm med, vilket jag klandrar mig själv för.
Älskar att träffa någon obekant person som har bra vibbar till exempel på en fest, gå lite åt sidan och prata om allt och ingenting! Skratta och ha en trevlig pratstund.
Jag kan förstå att andra kan få uppfattningen att jag är flirtig, men det är nog inte min avsikt. Samtidigt blir jag så less på att jag inte ska kunna vara mitt sanna jag utan att det uppfattas som 'Jag vill ha dig nu!'
Jag är lyckligt gift och tycker helt enkelt om att lära känna nya människor, punkt!”
Hej, vem är du? 36
