Då jag för ett par år sedan hittade det svenska elektroniska darkwavebandet Red Mecca visste jag ingenting om bandets två medlemmar, Jan Strandqvist och Susanne Jonsson. Men musiken träffade rätt nerv.
Nu är de aktuella med bandets åttonde album I Will Be That Dying Star In Your Sky.
Bandets båda medlemmar har genomgått hemskheter som många skulle ha svårt att ens tala om, än mindre klä sorgen och ilskan i ord i lyrik på en skiva.
Så vad ska man säga åt en kvinna vars lillasyster blivit mördad? Vad skulle du fråga?
Innan vi går dit tar vi Red Meccas finlandssvenska koppling.
Sussie Jonsson är inte originalsångare i bandet, men hon gick med redan 2019.
Strandqvist spelade redan i början av 80-talet i punkbandet Brända barn. Som en vän av gammal postpunk som Joy Division och Cabaret Voltaire började han 1997 göra synthmusik under namnet Red Mecca.
Jonsson säger att hon har en helt annan musikalisk bakgrund än synthtrollet Strandqvist.
– Musikmässigt har vi nästan ingenting gemensamt. Han ville hitta någon från ett helt annat håll. Jag kommer mer från jazz, blues, rock-delen av musiken, säger hon.
Den finlandssvenska kopplingen
Jonsson har bott i Finland i sju år. Hon bodde i Vasa i två år och i Helsingfors i fem år. Hennes dotters pappa är från Helsingfors. Nu i sommar kommer hon till Finland igen för att träffa vänner och gamla musikerkompisar.
– Jag har sjungit otroligt mycket Janis Joplin i Vasa. Och på en massa spelningar i Finland. Så jag älskar att vara där. Finland känns som mitt andra hem.
Hon har också sjungit på Anders Grönroos barnskiva och jobbat på Vasa teater samt sjungit Janis på teater Viirus.
– Och min dotter är ju halvfinsk. Så vi har starka band via henne och hennes familj, berättar hon.
Mordet på systern finns i texterna
På nya skivan finns en låt som heter Spirit. Där sjunger Jonsson att majmånad alltid kommer att vara den kallaste tiden. Vad hände i maj 2023?
In my mind May will always be the coldest of times. Far too dark with all the broken hearts. Time stopped, I fell apart, again and again
Spirit
– Min syster blev mördad i våld i nära relation den 18 maj 2023. Det var ju en fruktansvärd resa. Vi var systrar. Vi hade hela barndomen. Hon var litet över 50 när hon dog och hon har barn. Nej, det går inte att beskriva. Det blev en otrolig tragedi för hela vår familj och förhållanden som sprack och nej, det var bara en riktigt ruskig tid. Det var min lillasyster.
Systerns barn var äldre tonåringar när hon mördades.
– Så de har ju, efter omständigheterna … hur kan man må bra? De har ju förlorat sin mamma, men nu har de bra liv och klarar sig jättebra i Stockholm, säger Jonsson.
Det här skedde medan Red Mecca skulle göra dubbelalbumet Stay, som kom ut 2024. Dessutom var inte Strandqvist i sitt bästa skick heller.
– Han mådde inte bra. Han har varit nykter narkoman och nykter alkoholist i många, många år. Och sen fick han ett återfall och då blev vi också … Vi hade inte ens så jättemycket kontakt i perioder utan vi var på varsitt håll, minns hon.
Strandqvist mejlade en låt, hon skrev en text och skickade tillbaka, och de sågs knappt alls.
– Fast det blev ju en lång paus med precis allting när alla de här sakerna hände.
Musiken var ändå en flykt som fick dem att tänka på något annat.
Strandqvist lyckades som tur var kravla upp sig ur träsket, och Jonsson har på nya skivan skrivit vissa låtar om sin syster, främst låtarna Spirit och öppningslåten Into the Zone, som hennes dotter Dea Idman Jonsson också sjunger på.
– Musiken har ju varit lite av en överlevnadsstrategi för oss båda. Det kan vara en orsak till att det nu känns som mitt band också.
Det finns ett ljus i ändan av Red Meccas tunnel trots allt.
– Nu den 12 september har vi vårt första gig på länge på legendariska Pipeline i Sundsvall som är en av Sveriges äldsta rockklubbar.
Nu kör jag bara som jag är och det kommer funka svinbra ändå
Susanne Jonsson
Måste man ha svart läppstift?
Att gå med i ett utstuderat elektroniskt darkwaveband med allt det innebär av estetik och sedvanliga attribut var en utmaning för Jonsson.
– Jag som i princip inte har lyssnat på den här typen av musik tidigare har ju verkligen slängt mig in och försökt kombinera mina grejer tillsammans med Jans. Det har varit ett äventyr faktiskt. Det svåraste jag har gjort tror jag, medger hon.
Nu är hon van och har funnit sin plats.
– Vi hade någon idé i början att vi aldrig skulle visa våra ansikten. Att vi inte är huvudpersonerna i videor. Men det har växt fram med åren och jag har inte fått svart läppstift av Jan. Jag har väl försökt lite, men har ofta svarta kläder ändå.
I början försökte hon ändå piffa upp sig litet för att passa in.
– Men alltså nu struntar jag i det. Nu kör jag bara som jag är och det kommer funka svinbra ändå.
Scenen finns inte i Sverige, utan i Berlin
Musiken som Red Mecca spelar hör mentalt hemma i brutalistiska graffitiklottrade industrihallar i Berlin. I miljöer där det dansas till David Bowies Berlin-trilogi, The Cure innan de blev kokainglättiga och tysk goth-techno på massiv volym.
– Det är ju faktiskt ute i Europa, i Nederländerna, Tyskland, USA, Kanada och faktiskt Finland också där det lyssnas mest på oss. Det är liksom inte alls Sverige som ligger på topplistan av lyssningar, berättar hon.
Jag är inte överraskad.
Allsång på Skansen-Sverige är ungefär så långt bort man kan komma från Red Mecca.