Allt började för 28 år sedan. Camilla Estlander hade länge drömt om att ha egna sommarhönor på sitt sommarställe på en ö i Sibbo skärgård, då en väninna ringde och meddelade att hon nu hade hönor att ge bort.
– Det kom ganska plötsligt, men tanken hade funnits där länge. Jag hade sett andra som hade hönor och tyckte att det verkade härligt, och att de skulle passa här på det här stället. Våra barn var små då och jag ville också att de skulle lära sig att ta hand om djur och se hela processen, och få plocka ägg från boet.
Den första sommaren blev en succé. Estlander och familjen ordnade till och med ett dopkalas för hönorna med långbord och gäster i hönshuset, där alla familjemedlemmar fick en egen höna och hittade på ett namn till den.
Sedan dess har Camilla Estlander haft hönor precis varenda sommar, och det är något hon inte ångrar, speciellt nu då barnbarnen Alicia och Ada finns med i bilden.
– Det fanns några år då mina egna barn var helt ointresserade, och hönorna var helt min egen grej. Då funderade jag nog ibland på att ta ett mellanår, eftersom det bara var jag som uppskattade dem. Men nu finns det en ny generation som tycker att det här är härligt, så jag är jätteglad att jag har fortsatt.
Sex hönor = sex ägg om dagen
Årets hönor är sex till antalet. Sex bruna hönor som fraktades till ön från fastlandet veckan före midsommar.
– De var jättetama från första början, jättelugna. Vi har haft vita hönor ibland, och de är ganska nervösa av sig. Men de här bruna är jättelugna och därför är de också jättetrevliga att ha, säger Camilla Estlander.
Hönorna kacklar glatt och hemtamt i sitt hönshus, som är inrett med sågspån, ett stort värpbo på en bred hylla och förstås en hönspinne att sitta och vila på.
Trots att det finns gott om plats i det stora värpboet väljer hönorna alltid att lägga sina ägg i ett och samma hörn – och de har till och med en rangordning för vem som får lägga ägg först.
– Det är alltid en åt gången här, och de andra står här och väntar på pinnen eller här i trappan. Ibland när någon inte orkar vänta på sin tur så sätter den sig helt enkelt ovanpå den andra.
Med sex hönor blir det sex ägg per dag – ett ägg per höna. Alltid finns de ändå inte färdiga att plocka genast på morgonen, ibland kan klockan bli tio eller elva på förmiddagen innan alla hönorna har haft sin tur. Men äggen är värda att vänta på.
– Att kunna gå och plocka sina egna ägg är bara helt härligt! Och de smakar extra bra också, vi njuter av dem. Det är stora, fina, goda ägg, säger Estlander.
Utmaningar och lärdomar
Genom en lucka i hönshuset kommer hönorna ut i en rymlig utebur, där de fritt kan sprätta omkring och picka i sig av grödorna som växer på marken. Maskrosblad är den stora favoriten.
Hönorna får också färdigblandat foder som innehåller all den näring de behöver, men ibland lyxar Camilla Estlander till det och bjuder på kokta makaroner, spaghetti eller potatis.
– Matrester ger jag inte längre till dem, för jag vill inte att andra djur ska lockas hit av dofterna, förklarar hon.
Efter nästan tre decennier med hönor har Estlander lärt sig en hel del. Den största utmaningen är att hålla hönorna trygga från rovdjur.
– Jag har sovit dåligt på nätterna nu när jag har sett en räv här i närheten. Det är nog ett jätteansvar. Jag vill ju att hönorna ska ha det tryggt och bra, säger hon.
En gång lyckades en mårdhund ta sig in genom det gamla hönsnätet mitt på dagen. Tre hönor dödades i den attacken, medan de tre andra överlevde uppflugna på sin pinne.
– Då kände jag mig nog jättemisslyckad som hönsmamma, säger Estlander.
Efter det bytte familjen till hårt galler på alla väggar, både inne i hönshuset och på uteburen, men oron är ändå svår att bli kvitt.
”Det viktigaste är att man tycker det är roligt”
Rädslan för rovdjursattacker är ändå den enda avigsidan med att ha hönorna, menar Camilla Estlander. Allt annat är bara roligt.
Hönor är lättskötta och kräver bara vatten, mat och sällskap, säger hon, ingenting komplicerat eller besvärligt.
– Man måste förstås finnas på plats, och ha en trygg bur. Men framför allt ska man tycka att det är roligt att sköta om hönorna och vara med dem. Om man har sommarhöns ska man ju ge dem ett fint och tryggt sommarliv och inte bara hålla dem ensamma i en bur.
Hos familjen Estlander hinner hönorna bli en del av familjen under sommaren.
När hösten kommer och det är dags att packa ihop hönorna igen och köra dem tillbaka till sin hemgård på fastlandet är det alltid lite vemodigt.
Då tröstar de sig med att det kommer nya höns nästa sommar.
Efter nästan 30 år med sommarhönor hör hönorna till sommaren. Och det bästa med sommarhönsen just nu är för Camilla Estlander att kunna dela sin glädje över dem med de yngsta familjemedlemmarna.
– Att se hur härligt barnbarnen tycker att det är att komma ner hit ger mig en extra kick. Att jag ser att också nästa generation njuter av det här.
Livsmedelsverket har publicerat en minneslista för den som överväger att skaffa sommar- eller hobbyhönor.