Iran och USA meddelade natten till måndagen att de fått till stånd ett avtal som ska avsluta kriget som pågått sedan slutet av februari.
Som en del av avtalet, som ska undertecknas på fredag, ska Iran bland annat öppna Hormuzsundet och USA avsluta sin blockad av iranska hamnar.
USA:s president Donald Trump kallade avtalet för ”fantastiskt”, och lovade på Truth Social att det ska ge ”fred och säkerhet” i hela Mellanöstern.
Olli Ruohomäki, ledande gästforskare vid Utrikespolitiska Institutet, är mer skeptisk. Han ser ändå avtalet som ett positivt steg.
– Det är en positiv nyhet om striderna avbryts ens tillfälligt och trafiken genom Hormuzsundet fås igång, säger han och fortsätter:
– Ironiskt är ju att avtalet egentligen återställer situationen före kriget, då sundet var öppet. Då är ju den stora frågan egentligen vad som var poängen med kriget?
USA har tvingats ge upp sina mål om till exempel regimskifte, säger han.
Också förhandlingar om Irans kärnenergiprogram skjuts upp till framtiden i och med avtalet, även om det innehåller en klausul om att Iran förbinder sig till att inte skaffa sig kärnvapen i framtiden.
Ruohomäki varnar för att se det här avtalet som ett definitivt slut på kriget:
– Man ska inte ta ut segern i förskott, vi får se vad som händer på fredagen.
Bland annat vad Israel gör under de kommande dagarna kan skjuta avtalet i sank, påpekar han.
Iran har krävt att eldupphöret ska gälla också konflikten i Libanon, där Israel för krig mot den shiamuslimska milisen Hizbollah.
På måndagsmorgonen sa Israels försvarsminister Israel Katz i ett uttalande att landet inte ämnar dra tillbaka sina trupper från libanesiskt territorium, och att de kommer att fortsätta attackera Hizbollah.
Inget recept för långvarig fred
Olli Ruohomäki tror inte att avtalet är ett recept för en hållbar fred i längden.
– Konflikten mellan Iran och USA och Israel går ända tillbaka till revolutionen i Iran 1979. Så de stora frågorna kommer inte att lösas genom den här överenskommelsen, hur den än ser ut.
Han säger att konflikten sett perioder av både eskalering och deeskalering sedan dess, och tror att vi kommer att se nya upptrappningar i framtiden.
Kriget har förändrat maktrelationerna i Mellanöstern
Kriget har ändå satt igång en förändring kring speciellt USA:s position i Mellanöstern, påpekar Ruohomäki.
– Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Förenade arabemiraten, alla de här länderna kring Persiska viken som har byggt upp ett säkerhetssamarbete med USA och sedan drogs med i kriget, har börjat söka efter nya allianser och partnerskap.
Det betyder inte att de skulle stå i beråd att överge USA helt, men nog att landets ledande ställning i Mellanöstern försvagas.
Samtidigt är Iran åtminstone delvis i en starkare position än före kriget.
– USA och Israel har slagit till hårt mot till exempel flottan och Irans robotanläggningar. Men samtidigt har revolutionsgardet fått ett ännu hårdare grepp om makten, och politiskt är Iran överlag rätt så starkt just nu.
Vem har då vunnit kriget?
– Som avtalet ser ut kan både Iran och USA förklara sig segrare. USA kan säga att man degraderat Irans militära förmåga och få ut sina trupper från Persiska viken, något Trump desperat har velat åtminstone sedan maj. Samtidigt kan det iranska styret säga att man hållit sig kvar vid makten, och därav vunnit kriget.