Kiev ligger över 500 kilometer från de hetaste frontavsnitten i öster och under lugna dagar känns kriget avlägset i gatubilden.
Men staden är samtidigt en viktig front i kriget. Kiev är mål för storskaliga ryska attacker och civilbefolkningen lever under ständigt hot från drönare och robotar.
Stadsdelen Obolon i norra Kiev har flera grönområden och floden Dnepr flyter igenom området. Flera mindre sjöar är populära utflyktsmål under sommaren.
Militärkaplanen Serhyjs kapell ligger vid en huvudväg i utkanten av ett grönområde. Det enkla kapellet är byggt med pengar som soldater samlade in efter den ryska invasionen 2014.
– Vi är ett fritt folk, vi tog emot den kristna tron på 900-talet efter att vi tagit emot ett ekumeniskt porträtt. Efter den här stora händelsen beslutade vår kung Volodymyr att döpa kievruserna och göra oss till en del av Europas kristna samfund.
– Tyvärr försöker Ryssland stjäla vår ukrainska historia. De vill skriva om historien för att passa deras propaganda. De agerar som slavhandlare och vill göra oss till slavar.
Serhyj berättar att många församlingsmedlemmar har anhöriga, fäder och söner, som strider vid fronten.
– Soldaternas mödrar och systrar kommer hit varje dag för att läsa psalmer och be, för styrka och naturligtvis för att soldaterna ska kunna återvända hem. Vi valde inte det här kriget. Vi törstar efter fred men vi har inget val. Vi måste skydda vårt land.
Serhyj arbetar också med luftvärnsstyrkor som försvarar Kiev från ryska lufträder. En av de här ställningarna bemannas av frivilliga soldater från Ukrainas territoriella försvarsstyrkor.
Soldaterna gör skift vid ställningen vid sidan om sina civila jobb.
– Vi arbetar med sju grupper i veckan. Det betyder att en grupp på fyra personer bemannar ställningen varje dag och de roteras sedan ut efter en bestämd tid.
– Varje dag dygnet runt så finns det frivilliga vid ställningen som arbetar för att skydda himlen över Kiev och förstöra inkommande drönare, säger kulspruteskytten Jevhenij Boksjytj.
Boksjytj är jurist inom civilrätt och arbetsrätt med 20 års erfarenhet i branschen. Men nu tar försvaret av Kiev upp en stor del av hans tid.
– Tyvärr tillbringar jag mer tid här än på jobbet. Men vi måste förstå att vi är i krig och vi måste göra allt som är möjligt och omöjligt för att försvara vårt hemland.
Luftvärnsställningar utgör mål för ryska attacker och arbetet är därför inte riskfritt. Under den senaste tiden har ryska Shahiddrönare börjat bära med sig mindre FPV-drönare som kan användas för attacker mot till exempel luftvärn.
– Jo det är farligt. Det här är verkligen en stridsställning. Det är inte enbart drönare och FPV-drönare som hotar oss utan också robotattacker, säger Boksjytj.
I ställningen finns en liten samling av bråte från nedskjutna drönare, både från Shahiddrönare och FPV-drönare.
– Det här är våra troféer så att säga. De har skjutits ned från den här ställningen, säger Artem Kryvbas.
– Det här är en FPV som flög mot oss, men den blev nedskjuten, säger han och visar upp resterna av den lilla men farliga drönaren.
FPV-drönare styrs med hjälp av en kamera så att piloten kan se allt som kameran ser och sedan välja mål i realtid.
Artem tillägger att gruppen inte vet vad FPV-drönarens uppgift var.
– Tyvärr vet vi inte det. Vi märkte den och förstörde den genast, så vi försökte inte ens ta reda på varför den flög här. Det är så vi arbetar: iaktta, skjut och upprepa, säger han.
Artems nom de guerre, det vill säga krigsnamn, är taget från hans hemort Kryvbas som ligger kring industristaden Kryvyj Rih. Staden är i dag känd som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs hemstad.
– Jag känner hans föräldrar, och honom också men inte så bra. När jag var ung var vi grannar.
På allvar?
– Jo på allvar, jag skämtar inte.
De övriga i gruppen skrattar och konstaterar att Artem till skillnad från sin granne är vid luftvärnet och inte i presidentens palats.
– Jag skyddar min granne och alla Kievs invånare, tillägger Artem.
