Om musikern Markus Rantanen hade vetat vilken arbetsmängd och vilka uppoffringar projektet hade medfört, så hade han förmodligen aldrig skrivit en fackbok om säckpipan.
Modigt antog han ändå utmaningen att skriva en bok som inte bara beskrev själva instrument, utan även handlade om säckpipans utbredning, funktion och historia.
– I min ungdom såg jag filmen Braveheart och där kunde man höra säckpipor. Hos dem fanns något mystiskt och fint som tilltalade mig, säger Markus Rantanen.
Under studietiden vistades Markus Rantanen också som utbyteselev i Estland där han kom i kontakt med läraren, musikern och instrumentmakaren Ants Taul, som gav honom en större inblick i säckpipans väsen.
Det skulle ändå dröja några år innan han med sin egen säckpipa vågade ställa sig framför en publik.
– Jag minns att barnpubliken grät. Inte av rörelse, utan av skräck…
Säckpipan är ett imponerande instrument, med ett imponerande ljudomfång och det var förmodligen just den ihållande intensiva tonen som fick barnen på daghemmet att tjuta av fasa.
Säckpipans många funktioner
Säckpipan är inte endast ett instrument som man skrämmer barn med.
I Markus Rantanens gedigna bok Suuri säkkipillikirja kan man läsa om hur säckpipan använts inom kyrkomusiken och hur den varit ett populärt konsertinstrument under barocken, men också om hur den på 1800-talet blev ett populärt instrument bland folkmusiker.
I en sann nationalromantisk anda hävdar många att säckpipan har uppfunnits i just deras land och att det uttryckligen är säckpipan som fångar det väsentliga i folksjälen.
– Speciellt i Skottland påpekar man gärna att säckpipans ursprung och rötter finns där, men samma tongångar kan man också höra i Bulgarien eller Kroatien, säger Rantanen.
I Rantanens bok framgår det tydligt att säckpipan är ett instrument som har trakterats runtom i Europa och i vitt skilda sammanhang.
Under 1800-talets nationalromantiska våg blev säckpipan ett populärt instrument på bröllop, men även i militära sammanhang.
– Säckpipan användes för att höja den egna stridsmoralen, men också för att skrämma fienden.
I dag är säckpipan en vanlig syn på militärparader i Skottland, men Rantanen påpekar att under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var säckpipeblåsarna krigare som befann sig i främsta linjen.
– Jag vill minnas att det under första världskriget dog cirka 1 000 brittiska säckpipeblåsare och att officerare och musikanter var fiendens främsta måltavlor.
Bilden av säckpipan som ett militärinstrument lever kvar än i dag, kanske för att det brittiska kolonialväldet framgångsrikt exporterade bilden av marscherande musikanter som iklädda kilt spred både skräck och en god stämning, var i världen de än befann sig.
Tillbakagång och renässans
I andra länder än England och Skottland förblev säckpipan ett instrument som användes inom folkmusiken. När folket inte längre samlades för att dansa eller när dragspelet och grammofonen övertog rollen som musikkälla, blev säckpipan plötsligt överflödig.
– Säckpipan förlorade sin självklara funktion att underhålla folket och i många år förde säckpipan en väldigt tynande tillvaro, säger Markus Rantanen.
På senare år har säckpipan fått ett litet lyft igen. Nya säckpipor utvecklas och byggs enligt gamla förebilder och användningsområdena har också breddats till att omfatta andra genrer är militärmusiken.
– Den traditionella folkmusiken är väl företrädd, men säckpipan har också smugit sig in i heavy- och rocksammanhang.
Från sitt utbytesår i Estland minns Rantanen folk metal-bandet Metsatöll, och i Tyskland och Schweiz finns liknande band som med framgång använt säckpipan på både inspelningar och konserter.
– Schweiziska Eluveitie är förmodligen det kändaste bandet, men visst hittar man också hos finländska Nightwish sporadiska inslag av säckpipa.
Även inom den klassiska musiken har säckpipan fått ett litet uppsving. Dels skrivs det helt ny musik för säckpipa, dels visar virtuoser som David Bellas att det går alldeles utmärkt att spela Bach på säckpipa.
Rantanens bok visar att säckpipan är ett egensinnigt och förvånansvärt mångsidigt instrument som under århundradenas lopp varnat och underhållit, skrämt fienden på flykten och som få andra instrument delat in lyssnarna i två kategorier: de som hatar säckpipan och de som älskar den.
– Jag vet inte vad mina grannar egentligen tycker om mitt intresse för säckpipor, säger Markus Rantanen till slut med ett skratt.