Solen skiner och vågorna skvalpar mot södra kajen. Under sina två dagar i Helsingfors har medlemmarna i den nordirländska raptrion Kneecap hunnit överraskas både av priset på öl och av bastukulturen.
– Vi bastade med en fyra månader gammal bebis. Börjar alla här bada bastu så tidigt? frågar Móglai Bap.
Móglai Bap är ett artistnamn, på riktigt heter han Naoise Ó Cairealláin.
Kneecap rappar både på engelska och iriska.
De är ett av de första banden som fått internationell uppmärksamhet för sin användning av det iriska språket. Iriska är ett officiellt språk på den irländska ön, och fick år 2022 fullt erkännande som ett officiellt språk inom Europeiska unionen.
Nordirland, och speciellt dess huvudstad Belfast, har varit ett politiskt omstritt område sedan resten av ön, republiken Irland, fick sin självständighet 1921.
Under slutet av 1900-talet kulminerade konflikterna i vad som kallas The Troubles, en omkring 30 år lång period av våldsamma strider mellan republikaner och lojalister.
Republikanerna ville att Nordirland skulle höra till Irland och att katoliker skulle ha samma rättigheter som protestanter, medan lojalister ville att Nordirland skulle förbli brittiskt.
Kneecaps medlemmar Móglaí Bap, Mo Chara och DJ Próvaí har vuxit upp i städerna Belfast och Derry under tiden efter konflikten, deras generation kallas vapenvilebarn.
– Under vår uppväxt fick de iriska skolorna inget stöd från staten. Lärarna översatte den engelska läroplanen och föräldrarna samlade in pengar för att betala lärarnarnas löner, berättar Liam Óg Ó hAnnaidh, känd som Mo Chara.
DJ Próvaí, som egentligen heter JJ Ó Dochartaigh, är uppvuxen i staden Derry, eller Londonderry. Han berättar att gemenskapen i de katolska samhällena där, liksom i Belfast, var mycket stark.
– Eftersom vi inte fick stöd från staten var alla ungdomsklubbar och sportlag organiserade av frivilliga.
Han förklarar att det skapade en känsla av att man måste bygga upp sin vardag själv.
DJ Próvaí har inte på sig sin kännetecknande balaklava i grön, vit och orange, färgerna på Irlands flagga. Då han förstod att intervjun inte skulle filmas tryckte han ner den i byxfickan, därifrån den sticker ut.
På fingret har han en ring med Kneecaps symbol på, den delen av ögonen och munnen som syns då man har på sig en balaklava.
Ett land utan ett språk är ett land utan en själ
Trots att iriskan i Nordirland i sig är politiskt omstritt var det inte ett politiskt val att använda språket i deras musik. I själva verket var det inte ens ett medvetet beslut.
– Det är det språket som vår vänskap började på. I konstnärliga sammanhang har vi alltid använt iriska, så det var naturligt att det blev på vårt modersmål när vi uttryckte oss kreativt, säger Mo Chara.
Móglaí Bap menar att det ändå finns en politisk del i det. I sin uppväxt var orsaken till att han talade iriska inte politisk, men samtidigt är det politik som orsakar att minoritetsspråk försvinner.
– Visst är det politiskt här och nu, men det borde inte vara det.
I södra Irland är det inte kontroversiellt att tala iriska, men i Nordirland är det, berättar han.
– Vår existens, att vi lever, att vi talar vårt språk och har vår kultur, är i sin natur politisk, tillägger Mo Chara.
Som språk är iriskan mycket bildrikt. Tír gan teanga, tír gan anam är ett av många ordspråk som lärs ut i skolor i republiken Irland.
Ordspråket betyder ”ett land utan ett språk är ett land utan en själ”. För att förklara uttrycket använder DJ Próvaí ett citat av Nelson Mandela, Sydafrikas tidigare president.
– Mandela sa att om man talar till någon på ett främmande språk går det till huvudet, men om man talar till någon på hens modersmål går det till hjärtat. Det förklarar ordspråket ganska bra tycker jag, säger han.
Att känna igen förtrycket
”Israel begår folkmord mot det palestinska folket, och USAs regering möjliggör det”. Så löd texten på Kneecaps bakgrundsbilder år 2025 under ett uppträdande i USA, trots instruktioner om att hålla sin konsert fri från politik.
Deras visum till USA drogs tillbaka, och en planerad turné ställdes in.
Under 2025 anklagades medlemmen Mo Chara för terrorbrott i Storbritannien. Han misstänktes ha visat terrorgruppen Hizbollahs flagga under en konsert år 2024. Mo Chara nekade till brott, och åtalet avslogs.
– Både som artister och som nordirländare ska vi provocera rätt människor, hiphop ska vara provokativt.
Mo Chara anser att alla som har tillgång till en scen borde ifrågasätta status quo och politik. Å andra sidan är provokation subjektivt, fortsätter han.
– Där vi kommer ifrån är det inte kontroversiellt att stå upp för Palestina, det är vad som är rätt.
I Nordirland har Palestinakonflikten en stark koppling till den nordirländska konflikten på 1900-talet.
I arbetarklassområden i Belfast syns den politiska splittringen än i dag i gatubilden. I de västra delarna kan man se väggmålningar med motiv som stöder såväl Palestina som andra medborgarrättsrörelser, och i de östra kan samma flaggstång ha den brittiska och den israeliska flaggan hissad samtidigt.
Jag ber DJ Próvaí att förklara parallellerna och den nordirländska historien, och gruppen bryter ut i skratt.
– Har du så mycket tid på dig? undrar DJ Próvaí.
När Irland blev självständigt 1921 skickades delar av de brittiska paramilitära styrkorna vidare till Palestina.
Under 70- och 80-talet handlade konflikten på Nordirland främst om medborgarrättigheter, språkliga rättigheter och att få tillhöra resten av Irland.
I dag är det som återstår kampen om att få tillhöra Irland. År 2021 talade cirka två procent av invånarna i Nordirland iriska dagligen. I republiken Irland kan cirka 40 procent av befolkningen iriska.
– Det iriska språket blomstrar. Det var nära att utrotas, men nu är vi här i Finland och snackar iriska. Det är sexigt och globalt, säger DJ Próvaí med ett leende.