Stor brist på fosterföräldrar i Västnyland: ”En livsstil som också ger en inkomst”

Västra Nylands välfärdsområde måste rekrytera fler foster­föräldrar. Det är för få som kan ta emot omhändertagna barn, och det påverkar de drabbade barnen.

En person står vid en grön rutschkana i en trädgård, i bakgrunden syns en studsmatta med två barn.
Susann Nyberg i Hangö har varit fosterförälder i tretton år och ser det som sitt kall. Bild: Veronica Westerlund / Yle

Det finns ett konstant behov av nya fosterföräldrar konstaterar Niina Huttunen, ledande socialarbetare vid Västra Nylands välfärdsområde med en suck.

I värsta fall innebär det att omhändertagna barn måste vänta på placering, placeras på ett familjehem eller att barnen måste flytta till en ny ort.

– Därför strävar vi efter att alla barn på vårt område också ska placeras i våra egna familjer som vi själva utbildat, säger Niina Huttunen.

Susann Nybergs livsstil

Hemma hos Susann Nyberg i Hangö leker tre barn på gården medan hon snoppar jordgubbar på altanen.

I tretton år har hon haft fosterbarn boende hos sig.

En del av barnen har redan blivit vuxna, men även de är fortsättningsvis en del av familjen, säger hon.

– Jag funderade på att bli fosterförälder i många år. När mina biologiska barn blev tillräckligt stora bestämde jag mig för att det var dags.

Att vara fosterförälder är Susann Nybergs huvudsakliga sysselsättning, men hon vill inte beskriva uppdraget som ett jobb.

– Jag ser inte att vara fosterförälder som ett arbete. Det är mera en livsstil och jag har ledigt då barnen är i skolan.

Fördelarna med uppdraget är naturligtvis många, men samtidigt finns också utmaningar som Susann Nyberg inte vill försköna.

Barnen kommer från trassliga hemförhållanden och det kan innebära en hel del arbete.

Samtidigt kan även de biologiska föräldrarna vara en utmaning. Kombinationen kan bli tung, säger hon.

En person står vid ett klätterställningsliknande lekredskap på en lekplats med sand och träd i bakgrunden.
Omkring 17 000 barn i Finland bor i dag utanför det egna hemmet. Den siffran har hållits relativt stabil de senaste åren. Bild: Simo Pitkänen / Yle

Varför tror du att det är så få som vill bli fosterföräldrar?

– Det ställs relativt tuffa krav på dem som ska ta emot fosterbarn och det tycker jag är bra, men det innebär också att färre kan ta steget och bli ett fosterhem.

Sökes: Olika sorters familjer

Enligt siffror från Institutet för hälsa och välfärd (THL) finns det omkring 17 000 barn som placerats utanför hemmet i Finland 2025. Av dem är omkring 11 000 omhändertagna och cirka 5 000 brådskande placerade utanför hemmet.

Antalet barn som placeras utanför hemmet har sjunkit aningen de senaste åren. Däremot har antalet små barn, alltså 0–2-åringar, som blivit omhändertagna ökat i fjol.

– Vi söker olika sorters familjer. Barnskyddslagen kräver att barn ska placeras i familjer som tillgodoser barnets behov, och då behövs också familjer av alla sorter, säger Niina Huttunen.

Med tanke på ersättningen som fosterföräldrar får för sin insats beskriver Niina Huttunen arbetet som en livsstil som samtidigt ger en inkomst.

– Det kanske finns någon som funderar på en förändring i livet och som skulle kunna tänka sig att ta emot ett eller flera barn, och göra det till sin huvudsakliga inkomst.

Att bli fosterförälder kräver ingen specifik utbildning, även om erfarenhet inom vård- och omsorg kan hjälpa en på traven.

Däremot ska fosterföräldern vara redo att förbinda sig att ta hand om de barn som placeras i ens hem tills barnet är myndigt.

I praktiken handlar det alltså om ett åtagande som pågår i flera år.

– Det viktigaste är att man har plats både i sitt hjärta och i sitt hem, säger Niina Huttunen.

Susann Nyberg ser fosterföräldraskapet som sitt kall