På gränsen mellan Karleby och Kronoby, vid industriområdet Kronoporten, planeras en industriinvestering av gigantiska mått. Men projektet möter lokalt motstånd, då allt fler av ortsborna bekantat sig med miljökonsekvensbedömningen av fabriken.
Mjölkbonden Johanna Andtbacka samlar nu underskrifter mot fabriken, då hon oroar sig för att närmiljön och livsmedelsproduktionen kan bli lidande för ekonomiska intressen.
– Det jag mest motsätter mig är det finns risk att fodret jag odlar inte går att ge åt mina djur, säger hon.
Hon vill också att andra ska förstå vilken enorm förändring fabriksplanerna har för närmiljön.
– Det är svårt att inse omfattningen av att man skövlar 170 hektar skog, men det är ungefär 250 fotbollsplaner. Att man dessutom bygger en fabrik som är 1,5 kilometer lång med ett gjuteri och ett valsverk på samma område, det gjorde mig orolig.
Rekreationsområde för ortsborna
Johanna Andtbacka går runt i ett skogsparti som kommunen löst in för bygget.
En husbil rullar förbi för att parkera i skogsbrynet till ett av de sandtag som servar lokalbefolkningen som badplats.
Andtbacka är beklämd över de stora naturområdena som inte längre skulle tjäna som rekreationsområden eller bärskogar. Det har hon också förklarat för de lokala beslutsfattarna.
– Jag blev orolig och försökte gång på gång påpeka att det här inte hör hemma här på åsen, på grundvattenområde och nära Natura 2000 område.
De första protesterna gav inget gehör, och Johanna Andtbacka och hennes familj kände sig ensamma i sin oro.
Enligt henne var alla bara intresserade av jätteinvesteringen, och välkomnar nya arbetstillfällen, utan att se till följderna.
– Men så småningom, när miljökonsekvensbedömningen blev presenterad i Kronoby, blev det som en chock för många, hur otroligt giftigt det här är, säger hon.
Jätteinvestering som skapar nya jobb
Att både Karleby och Kronoby välkomnar investeringar och önskar utvecklas förstår Johanna Andtbacka dock mycket väl.
Hon motsätter sig heller inte att samhället utvecklas.
– Naturligtvis vill vi ha jobb och att kommunen utvecklas, men inte till vilket pris som helst, säger hon.
Hur stor nytta kommunen får av fabriken är hon ändå skeptisk till. Hon säger kommunen räknat med 300 inflyttare, men tycker att den vinsten väger lätt mot miljön man offrar.
Nu hoppas Johanna Andtbacka att fler tar tillfället i akt och bekantar sig med miljökonsekvensbedömningen. Hon kommer själv att lämna in både namnlistan mot fabriksbygget och ett besvär mot planerna.
När det nu återstår en månad tid att underteckna har omkring 160 personer skrivit på. Andtbacka hoppas att beslutsfattarna tar protesterna på allvar och tar saken till behandling, i de beslutsfattande organen.
Vad som verkligen krävs från gräsrotsnivå, för att kommunen ska behöva ta saken till behandling, är ändå oklart. Inget definitivt regelverk finns för det, och många kommuner löser frågan från fall till fall.
Svårt att stoppa processen
Både fullmäktige och en stor del av de ledande tjänstemännen har bytts ut sedan kommunen gav tummen upp för projektet, men enligt Johanna Andtbacka är det nu rätt tid att reagera.
Efter att miljökonsekvensbedömningen är godkänd, finns det enligt henne väldigt lite kvar man kan göra för att bromsa planerna. Men det kräver en del tålamod att lägga sig in i saken.
– Miljökonsekvensbedömningen är gedigen läsning, för den går lös på 450 sidor. Och så mycket måste man ge Arctial, de är uppriktiga med att den här investeringen har stor miljöpåverkan, säger hon.
Hon har läst utredningen och hoppas att också andra gör det.
Hon överväger också att göra en sammanfattning av miljökonsekvensbedömningen, så andra lättare kan ta till sig följderna av fabriksetableringen.
Långsiktiga följder
Även om Johanna Andtbacka medger att effekterna på miljön kanske inte märks bums, är hon rädd att de utsläpp fabriken förorsakar lagras i marken och i förlängningen syns i vegetationen, som i den vall hon odlar.
Blir marken omöjlig att bruka, tänker hon sig att bolaget skulle kunna bli ersättningsskyldigt, men hon behöver allt foder hon kan få från sina marker, så då hjälper inga ekonomiska kompensationer.
– Jag har ingen plan B om det skulle visa sig att gräset inte går att ge åt mina kor. Mina kor kan ju inte äta pengar, säger hon.
Johanna Andtbacka betonar att även om bolaget måste göra regelbundna mätningar kan det ta 25–30 år innan eventuella gränsvärden överskrids, men då är skadan redan skedd.
Hon och hennes man hoppas att även nästa generation ska kunna fortsätta hålla mjölkkor på gården. Men ifall investeringsplanerna går igenom, är hon rädd att djurhållningen blir omöjlig på området.
Uppdaterad 2.7.2026, kl.11:54: Kronoby kommunen gavs möjlighet att kommentera ärendet då jordbrukararen intervjuades, men avböjde. Svenska Yle kommer att återkomma till ärendet, och bevaka frågan då processen går vidare.