Dagen efter förlusten mot Frankrike fick Norges förbundskapten Ståle Solbakken försvara sig. Solbakken tog sju minuter på sig för att i lugn och ro förklara till norsk press varför han hade vilat hela startelvan.
Solbakken kallade beslutet en ”no-brainer”, han ångrade ingenting och såg det här som det enda vettiga valet i en lång VM-turnering.
Och lade till:
– Det hade ingenting med Sverige att göra.
Det sista var mest en passning till gläfsande grannar som verkar ha olovligt svårt att acceptera att Norge agerar som Nordens bästa fotbollslandslag. De har självförtroende och swag, klass och kollektiv.
Framför allt: de seglar ett tag till i USA-VM.
Erling Haaland andades ut med ett brett leende, Antonio Nusa hade tårar i ögonen, ifrågasatte Ørjan Nyland föll ner på knä i lättnadens stund, Ståle Solbakken kramades med alla som kom emot i en norsk landslagströja.
När Elfenbenskusten kvitterade med kvarten kvar hann garanterat en och annan fingra på formuleringar runt Solbakkens val mot Frankrike. Hur kunde hans Norge ha mage att tro sig ha mandat att välja sin väg i första VM-turneringen på den här sidan millenieskiftet?
Solbakken kanske siktade på fel del av slutspelsträdet, vem vet? Men det känns som en kvasidiskussion för småbittra svenskar i sommarnatten.
Norge vet däremot en sak: de har vunnit sin första slutspelsmatch i ett VM, de ska spela VM-åttondel mot Brasilien i New York. Det är verkligen inte ingenting.
Hela Norge febrar efter mer
I stället för Potters Sverige blev det Elfenbenskusten i sextondelen och en match som letade efter färg och form. Ivorianerna hade massor av hörnor och Yan Diomandes fart, Norge hade osynliga faran Erling Haaland och försök att hitta sin offensiva spets.
Inför VM har Norge pratat om att det här landslaget ska ge sitt folk ögonblick att rama in. Den första halvleken mot ett starkt Elfenbenskusten hörde inte dit – Antonio Nusa curlade avslut till 1–0 var däremot en åskblixt, ett vackert vykort som är en norsk VM-klassiker.
Och när allt vägde i vågskålen stormade förstås Erling Haaland in med 2–1. Han sade själv att han var för trött för en förlängning, han påpekar mest hela tiden hur sjukt, hur galet och hur stort det här är.
Det var lätt att tro Haaland när kamerorna följde varenda steg som en av världens absolut största fotbollsspelare tog efter slutsignalen. Haaland klev omkring med uppriktig glädje och omätbar stolthet i blicken, en längtan om att den här VM-sommaren inte ska ta slut.
Ullevaal kokar och Karl Johan gungar, hela Norge febrar efter mer. De får Brasilien på söndag, för en plats i en VM-kvartsfinal.
Den här upplagan av norska landslaget är verkligen inte felfri, men de har skapat sig den fulla rätten att drömma stort. De är oerhört bra när de har sina moment i matcherna, de ser ut att må förträffligt tillsammans och de agerar inte som en bunt VM-debutanter.
Dessutom gick det ju rätt bra när Norge senast mötte Brasilien i ett fotbolls-VM för 28 år sedan.
Mats Ahlnäs är sportreporter på Svenska Yle och bevakar internationell fotboll.