Borde det diplomatiska engagemanget Europa vara större då det gäller Ukrainakonflikten?
Den tidigare presidenten Sauli Niinistö sa nyligen att Europa borde föra direkta samtal med Ryssland i försöken att få slut på kriget i Ukraina. Europa ska agera aktivt och inte stå och vänta, eller lyssna på vad stormakter har kommit överens om, sa han.
Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, anser att ett mer självständigt europeiskt agerande nog skulle behövas.
– Europa behöver ha en mer proaktiv diplomatisk agenda. Det har varit ett problem under det här kriget att man har inväntat amerikanska initiativ och då de sedan har kommit har de varit i grunden problematiska. Och de har uteslutit Europa.
USA har ofta utgått från ryska premisser, och lämnar ukrainska aspekter utanför. Sändebud har inte varit i Kiev men nog i Ryssland, påpekar Svensson.
– Vi såg det på mötet i Alaska. Man påbörjade en process av normalisering med Ryssland – utan att Ryssland behövde göra några eftergifter. Och det var ju ett djupt problematiskt möte.
Det ligger nära till hands att tro att diplomatisk förmåga saknar betydelse då militära maktmedel talar.
FN saknar makt då det gäller Rysslands agerande i Ukraina, liksom vid andra stora kriser. Länder med vetorätt saboterar gemensamma beslut.
Och Rysslands president Vladimir Putin lyssnar inte på någonting. Han struntar i alla internationella regler och folkrätten.
Europa behöver ett engagerat USA
Isak Svensson konstaterar att européerna nog ändå inte har varit helt passiva.
Det har funnits aktivitet, men den energin har riktats på att modifiera amerikanska initiativ eftersom Europa vill ha ett engagerat USA.
– Det är bättre att amerikanerna får ta initiativ, för om européerna gör det finns det en risk för att president Donald Trump inte vill vara med överhuvudtaget. Jag bedömer att det är orsaken till att Europa inte tar initiativ, säger Isak Svensson.
Han bedömer att Trump verkar ha granskat maktförhållandena och tänkt att om USA kommer med ett förslag som gynnar Ryssland, så kan Ryssland gå med på att avsluta kriget.
– Men trots att det fanns en del gynnsamma förutsättningar för Ryssland så gick ju Ryssland ändå inte med på att avsluta kriget, konstaterar Svensson.
USA har tillmötesgått ryska utgångspunkter både när det gäller processen och substansen, men parterna har ändå inte kommit någon vart.
Risk för ett allt för starkt amerikanskt inflytande
Det behövs diplomatiska kanaler som låter amerikanerna vara med så att man inte får en lösning utan dem, men samtidigt finns det ett problem om USA ges för mycket processmakt och inflytande.
Isak Svensson påpekar att det handlar om en balansgång. Det finns en risk för att USA drar sig ur helt. Men det finns också en risk för att USA ingår en uppgörelse över huvudet på européerna där det köpslås om Ukraina i ett stormaktsspel genom ekonomiskt utbyte med Ryssland.
– De kan gå in för en större ”deal” som Trump skulle ro hem, och Ukraina skulle utestängas. Det här är sådant som Europa måste försöka förhindra.
Diplomati ändå troligt
Medlingsförsök har drivits av USA, Turkiet och Mellanösternländer som Saudiarabien.
– Ett av grundproblemen är fortsättningsvis att Putin har sin sin agenda i Ukraina och att han vill fortsätta kriget. Kriget är tillräckligt attraktivt för honom som ett alternativ, och det kostar inte honom tillräckligt mycket för att han ska pressas till förhandlingsbordet.
Isak Svensson tror ändå på europeisk diplomati.
– Jag tror att till syvende och sist så är det diplomati som avslutar den här konflikten. Men att lägga alla diplomatiska initiativ i den amerikanska korgen är problematiskt.
Han ser direktkontakter med Ryssland som viktiga.
– Direktkontakt är absolut en idé som man ska utreda i Europa. Det behövs en självständig, enhetlig europeisk diplomatisk röst och kapacitet. För Europa är det också viktigt att se till att Ukrainas grundläggande intressen tillgodoses.
Enligt Isak Svensson kommer den här konflikten inte att försvinna via ett fredsavtal.
Man kan kanske se någon form av Korealiknande vapenvila men även då skulle det ryska hotet finnas kvar.
– Man måste tänka långsiktigt. Det sker förändringar över tid, och vi vet inte när det uppstår ett läge då man inte längre kommer framåt. Då ska det finnas beredskap för en diplomatisk väg. Det finns en rad frågor som måste lösas mellan Europa och Ryssland.
”Diplomati också under kalla kriget”
– Vi är i en liknande situation som under kalla kriget då vi hade en strategisk motsättning i Europa. Också då hade diplomatin en roll. Det fanns säkerhetsarrangemang och kontakter där spänningar hanterades och där man minskade risken för onödig eskalering.
Isak Svensson ger exempel från dagens värld.
– Vi kan ju bara titta på Irankriget just nu. Där nådde inte parterna någonting av det de ville med militära medel. Nu är de tillbaka vid förhandlingsbordet och det är den vägen man går framåt.
Svensson pekar även på Gazakriget där han konstaterar att Israel inte lyckades eliminera Hamas, och att 160 av 168 i gisslan blev frigivna via diplomati och bara åtta togs ut via militära insatser.
Militär avskräckning och hot är effektiva maktmedel. Svensson noterar ändå att militär avskräckning inte alltid fungerar. Det är bara ett av verktygen.
– Det är ett ganska trubbigt verktyg. Att bara förlita sig på militär avskräckning är nog lika dumt som att inte alls förlita sig på militär avskräckning skulle jag säga.
Viktig medlingstradition i Finland
Isak Svensson säger att Finland har en viktig del i den diplomatiska historien och är redo att tala med olika länder.
– Här finns en viktig medlingstradition som inte har försvunnit i och med Natomedlemskapet. Realismen måste fortgå, och man måste vara beredd att prata också med sådana som inte är de egna vännerna.