När den gemensamma inspelningsdagen är över kramar skådespelaren Saga Sarkola om sin mamma Jonna Järnefelt. De har precis gett en gemensam intervju, och Sarkolas dag fortsätter med en fotosession.
Sarkola och Järnefelt spelar tillsammans i en audioserie om Linda Lampenius liv. Det speciella med situationen är att duon också spelar mor och dotter, Sarkola i rollen som Lampenius och Järnefelt som Lindas mamma Ulla Eklund.
Linda Ihmemaassa (Linda i Underlandet) är ett audiodrama på finska i 15 delar som handlar om den kända violinistens exceptionella liv. Serien följer Lampenius framgångsrika karriär från 1990-talet fram till idag.
I dramat skildras även de svåra stunderna i Lampenius liv, så som mammans missbruk, Lampenius egen kamp mot ätstörningar, erfarenheter av våld i nära relationer samt rättshärvan mot Peter Nygård.
Lampenius deltog i arbetet med serien genom att ge bakgrundsintervjuer och läsa manuskript. För Lampenius var det viktigt att kärleken och förtroendet mellan henne och hennes föräldrar framgår i berättelsen – svårigheterna till trots.
Rollerna föll sig naturligt
Saga Sarkola konstaterar att hon inte behövde spela närhet och kärlek när hon spelade med sin egen mamma:
– Med en främmande människa måste man försöka hitta på olika sätt som rollerna visar tillgivenhet på. För oss kom detta automatiskt och helt omedvetet.
– Och sedan kunde man koncentrera sig på tolkningen, fortsätter Jonna Järnefelt.
Även seriens regissör Marja Pyykkö märkte mycket snart att den nära relationen mellan mor och dotter var en rikedom för serien.
– Mellan dem finns värme och respekt, men de hade också en förmåga att hitta fram till den frustration och irritation som finns i relationen mellan många mödrar och döttrar.
Yle besökte inspelningen och fick spela in en scen där Linda och hennes mamma är ute och shoppar i Los Angeles år 1998.
Likadana röster
Valet av Saga Sarkola och Jonna Järnefelt till de bärande rollerna i ljuddramat Linda Ihmemaassa var inte någon självklarhet.
– Först valdes Sarkola till rollen som Lampenius, och först därefter började vi fundera på vem som skulle passa i rollen som Lindas mamma, säger regissören Pyykkö.
I likhet med de andra som sökte rollen gjorde Jonna Järnefelt en provinspelning. Innan det slutliga valet fattades ville regissören också höra Saga Sarkolas åsikt.
– Jag var verkligen entusiastisk, men samtidigt funderade jag ett ögonblick på om våra röster som är väldigt lika varandra skulle kunna ställa till med problem i ett ljuddrama.
Enligt regissören var den eventuella likheten i rösterna i slutändan bara en fördel, eftersom mammors och döttrars röster ofta påminner om varandra:
– Jag visste förstås hela tiden vem som var vem, förutom när vi spelade in scener där de skrattar och bråkar tillsammans, minns Pyykkö.
Scenen på sjukhuset berörde
I studion upplevde man både rörande och glada stunder. Sarkola minns hur gripande det var att spela in scener där hon försöker väcka sin medicinpåverkade mamma.
Järnefelt säger att ett av de mest rörande ögonblicken under inspelningarna var scenen där Linda och hennes pappa Börje Lampenius (Nicke Lignell) under julhögtiden besöker Eklund på Järvenpää socialsjukhus och bestämmer sig för att glädja patienterna genom att sjunga och spela sången Stilla natt, heliga natt.
Lyssna på ett utdrag ur scenen:
Som motvikt fanns de glada stunderna och skratten som inte ville ta slut:
– I synnerhet scenen där mamma och Nicke sjunger Phantom of the Opera har fastnat i minnet. De gav sig hän med så stor känsla att mikrofonerna i studion gick sönder och regissören låg på golvet och skrattade, berättar Saga Sarkola.
Äntligen lite gemensam tid
Den sex veckor långa inspelningstiden gav mamma och dotter en sällsynt möjlighet att tillbringa tid tillsammans. Sarkola konstaterar att de före projektet inte hunnit prata ordentligt på flera månader.
– Det var underbart att äta lunch tillsammans och att prata om livet. Samtidigt fick jag se hur skicklig dottern är på det hon gör, säger Jonna Järnefelt.
Inspelningarna öppnade nya sidor hos varandra för dem båda.
– Jag beundrar hur mamma så fördomsfritt vågar ge sig hän. Om man föreslår något för henne, börjar hon inte tveka eller skämmas, utan hon går in för det med öppet sinne och till hundra procent. Det är en egenskap hon har både privat och i arbetet och som jag själv skulle vilja lära mig, säger Sarkola.
Jonna Järnefelt har fått följa dottern i många roller och hon är speciellt imponerad av dotterns komiska begåvning. Den här gången blev mamma överraskad av dotterns röst:
– Hon är röstmässigt mer begåvad än jag kände till. Jag förstår mycket väl varför man anlitar henne i reklam och poddar, säger Järnefelt.
Inga råd
När mamma och dotter blir tillfrågade om de hade velat ge råd till den andra, svarade båda enhälligt nej.
– Det skulle inte falla mig in. Regissering hör till regissören, och vår professionella respekt för varandra är stark, säger Jonna Järnefelt.
Sarkola håller med:
– Visst stöttar vi varandra, men vi ger inte råd. Detsamma gäller i privatlivet, tillägger hon.
Artikeln är en översättning av Yle Kulttuuris artikel Äiti ja tytär näyttelevät Linda Lampeniusta ja tämän äitiä uudessa audiodraamassa – rakkautta ei tarvinnut esittää. Artikeln är översatt av Marit Lindqvist.