Så här förändras världen
Tre saker du behöver veta om klimatavtalet i Paris
Vi har fått ett nytt klimatavtal. För första gången har alla 195 länder kommit överens om att minska koldioxidutsläppen.
Det är historiskt!
I avtalet står det att alla nu accepterar att klimatförändringen är mycket farligare än man tidigare har medgett. Länderna lovar att minska utsläppen. Men vad betyder det här egentligen?
1. Två grader
För att rädda djur, natur och hela samhällen från att förstöras måste vi hålla den globala uppvärmningen under två grader
Länderna har kommit överens om att temperaturen inte får öka med mer än två grader. Helst ska temperaturen bara öka med 1,5 grader. Varför finns det två siffror?
- Avtalet är en diplomatisk text, så på ett ställe står det högst två grader och på ett annat att man eftersträvar 1,5 grader. Det är för att olika länder har olika ambitionsnivå. För att alla ska skriva under gör man kompromisser, säger Berndt Nordman som är verksamhetsledare på Natur och miljö.
Det här är det 21:a mötet. Varför har man inte kunnat komma överens tidigare?
- Det som är nytt är att alla länder själva får definiera hur mycket de skär ner på sina utsläpp. Förut har man tänkt sig att man kommer överens om en totalsumma som sedan fördelas i avtalet. Nu är det så att ingen tvingas göra mer än de själva vill, och det är nyckeln till framgång här.
Det finns inga fripassagerare
Nu ska alla länder börja jobba om avtalet ska bli verklighet.
- Det att länderna har avtalat om ramen av avtalet betyder att de nu litar på varandra och att det inte kommer att finnas fripassagerare. Nu finns det en gemensam plattform och då vågar länderna sätta press på företagen inom till exempel energi och livsmedelsbranschen.
Industrier som släpper ut mycket koldioxid kommer kommer alltså att få det jobbigare. I Finland kan det till exempel bli tuffare tider för skogsbolagen. Skogsskövling är en stor miljöbov.
2. FN är chefen
Vart femte år måste alla länder visa vad de gör för att hålla sina löften.
Det här är en mycket viktig punkt. Det är lätt att lova saker, men svårare att hålla dem. I avtalet finns ett system som ska göra så att länder (och företag) inte kan fuska med vad de lovat.
- Länderna ska rapportera till FN:s klimatsekretariat som utvärderar och kollar om länderna sköter sig eller om något måste skärpas. Många länder har hittills vägrat ge andra länder insyn i vad de gör, så det här är stort. Insyn ger trovärdighet, säger Berndt Nordman.
En kontroll av ländernas klimatansträngningar ska ske vart femte år. Den första kontrollen ska göras år 2020. Det är ett litet minus eftersom många länder ville ha den tidigare.
En svag punkt i avtalet?
Trots att alla länder måste visa upp vad de gör är miljöorganisationerna oroliga över att länderna inte ska göra tillräckligt.
- Det är fortfarande upp till länderna själva att definiera vad de ska göra. Det som miljöorganisationerna väldigt starkt arbetar för är att det skulle skrivas ut i avtalet att vi måste fasa ut de fossila bränslena. Nu sägs det bara indirekt.
Just nu står det att utsläppen under 2000-talets andra hälft ska vara noll.
- Det betyder förstås i praktiken att man måste skära ner på fossila bränslen men vi hade hoppats att man ännu tydligare skulle ta ställning till det, för nu är det väldigt vagt beskrivet.
Det betyder förstås i praktiken att man måste skära ner på fossila bränslen.
3. Vem betalar kalaset?
De rika ska hjälpa de fattiga. Och finns det någon fattig där ute som blivit väldigt rik får den gärna hjälpa till.
Pengar är en viktig del av det mesta här i livet, så också när det kommer till klimatavtalet. De rikare länderna har lovat att ge mer än 100 miljarder dollar per år till de fattiga länderna, senast år 2020.
De allra fattigaste och mest utsatta länderna vill också ha kompensation. Det här gäller till exempel de öriken som tvingas överge öar och flytta inåt land om havet stiger.
- Det finns en skrivning om att kostnader kan ersättas, men det är inte ett bindande löfte. De här länderna kan alltså inte fakturera vad som helst, och det var ett av kraven från vissa rika länder - de ville inte att det skulle bli en finansieringsautomatik.
Hur räknar man 100 miljarder?
Pengabiten får också kritik. Det finns en överenskommelse om att de rika länderna tillsammans ska hosta upp 100 miljarder per år, men det står inte hur mycket varje land ska bidra med.
- Det andra som miljö- och biståndsorganisationer har kritiserat väldigt mycket är att man kan räkna 100 miljarder på olika sätt, säger Berndt Nordman.
Man kan till exempel räkna allt bistånd som en del av finansieringen. Vill man utnyttja systemets och avtalets alla luckor kan ett land konstatera att de redan fixat det där med pengar eftersom de redan ger bistånd till fattiga länder.
Vi hade velat ha det så att all klimatfinansiering ska vara utöver bistånd. Alltså bistånd plus hundra miljarder.
Berndt Nordman.
En del får hjälpa till om de vill
På mötet har det varit mest gräl om vem som ska betala och hur det ska fungera. U-länderna har krävt mera pengar för att de ska kunna övergå till förnybar energi och anpassa sig till klimatförändringen.
I avtalet står det att de rika i-länderna måste betala, men andra länder kan bidra frivilligt.
Vem vill betala frivilligt? Det här kan vara länder som Kina som tidigare varit fattiga men som blir rikare i en rasande takt och i princip har råd att betala. Det finns alltså inget krav på att de här länderna ska betala. Det var en kompromiss man gjorde för att få länderna att skriva på avtalet.
Finland då?
Finland har redan kommit ganska långt när det gäller klimatpolitik, och flera företag följer redan de nya reglerna. Det betyder inte att vi bara kan stå vid sidan om och titta på när de andra ändrar om sina fabriker och sin livsstil. Också Finland måste skära ner på utsläppen rejält. Det gäller till exempel stenkol, bensin och naturgas.
Också du själv kan tänka efter och se om du kan göra mer klimatsmarta val i vardagen. Här får du en hel del klimatsmarta tips.
Här kan du läsa mer om varför klimatavtalet är en stor grej, och vad som kanske händer om vi misslyckas.