Som vanligt är verklighetens handling som hämtad direkt från tv-serien Borgen. I flera veckor har danska medier rapporterat om mysteriet med kartläggningen av de danska flaggstängerna.
Nu har statsministern kommit med sin förklaring. Den tog danskarna med häpnad. Ibland är ämbetsverken bisarra, medger ämbetsmännen.
#Flagstangsgate
Att danskarna älskar sin flagga ”Dannebrogen”, och viftar med den vid minsta anledning är känt. Men varför allt detta intresse för flaggstängerna?
Danskarna kallar det #flagstangsgate. Debatten har varit flitig.
Länk till personens Twitterprofil.
Vilda teorier
Vid årsskiftet kom ett påbud från det danska finansministeriet att landets alla officiella flaggstänger skulle räknas och inventeras.
Teorierna blev allt vildare. Blir det förändringar i kungahuset? Förberedelser för att byta ut Danmarks flagga mot EU-flaggan? Någon form av sparövning? Något byråkratisk med nya regler om flaggstänger, storlek, kvalitet? Är det någonting som Dansk folkeparti står bakom?
Det är några teorier som Danmarks radios webbsida räknar upp och det finns långt fler.
Under flera veckor gav myndigheterna inga svar, och finansministern log bara försiktigt utan att svara.
Journalisterna sökte svar, parlamentarikerna ställde officiella spörsmål. Det var omöjligt att hitta ett enda vettigt argument för en sådan räkneövning.
Statsministern tänkte på Färöarna och Grönland
Nu har statsministern gett besked på Facebook: Man vill känna till antalet flaggstänger för att statsministeriet överväger att markera den färiska och grönländska nationaldagen.
–Jag är en stor anhängare av Rigsfellesskapet (”riksgemenskapen” mellan Danmark, Färöarna och Grönland), skrev statsminister Lars Løkke Rasmussen. Han ville värdesätta ödesgemenskapen mera.
Man skulle helt enkelt flagga i Danmark med den färiska flaggan den 25 april och den grönländska den 21 juni för att markera deras ”nationaldagar”.
I själva verket avslöjar statsministern i sin Facebook-uppdatering att han en gång råkade luftade tanken i ministeriet.
Senare upptäckte han att tjänstemännen nitiskt hade börjat utreda de ekonomiska följderna av ett sådant beslut. Då måste man veta exakt hur många flaggor som skulle beställas till de statliga flaggstängerna i ministerier, ämbetsverk, kyrkor, skolor, kommunala institutioner, ambassader i världen…
-Kom sen inte och säg att Danmark inte har lojala ämbetsmän, avslutar Lars Løkke Rasmussen sin Facebook-uppdatering.
"Saken är bisarr"
Berlingske Tidendes websajt Politiko.dk intervjuar Finansministeriets kommunikationschef Heidi Birgitte Nielsen, som länge gav ”inga kommentarer”. När saken var klar hävdade hon att det inte är odemokratiskt att ha hemligheter ibland. Hon erkände att saken verkade bisarr.
- Men sådant är ämbetsverket ibland.
Nå hur många var flaggstängerna då? De har de danska medierna inte ännu fått reda på. Alldeles billigt kan det inte bli att skaffa nya uppsättningar flaggor.
Och så blir det ju två nya flaggdagar. En av teorierna på förhand var att Danmarks finansministerium ville avstå från all offentlig flaggning för att spara. Den sker ju ofta på helgdagar och det blir dyrt att ersätta alla de anställda som stiger upp på morgonen för att hissa flaggan, och hala den på kvällen.
Det finns också många som vägrar tro på det här är den riktiga förklaringen. En avledningsmanöver för något annat,
Nu er flagstanggate opklaret, og vi kan alle slappe af i tryg forvisning om, at det nationale sammenhold bliver styrket ved at vore norrøne venners flag sandsynligvis skal blafre fra tagene på statens instututioner fra nord til syd, fra øst til vest.
politiko.dk
Pinsam uppmärksamhet
På Färöarna och Grönland jublar kanske många över den plötsliga uppmärksamheten. De två självstyrda danska örikena är vana med mest negativ publicitet i Danmark; de kostar mycket för de danska skattebetalarna.
Den positiva uppmärksamheten får Danmark och Grönland på sin höjd i drottning Margrethes nyårstal där hon hälsar till hela riksgemenskapens alla delar och berättar om sommarens seglats till norr.
Men flaggförfrågningen har fått också ett löjets skimmer och redan nominerats som det värsta stycket byråkrati under året.
Statsministern får också kritik för att syssla med onödig symbolpolitik i stället för att koncentrera sig på viktigare utmaningar.
Satirikerna har redan kommit med exempel på andra onödiga utredningar. Som den gången Dansk folkeparti bad justitieministern om en utredning över antalet polishästar i samtliga EU-länder.
Åland då?
Härnäst får vi väl vänta på åländska förslag om motsvarande uppmärksamhet kring den åländska självstyrelsedagen. Åland har tre flaggdagar; 30 mars då man högtidlighåller Ålands demilitarisering och neutralisering, den sista söndagen i april, på Ålands flaggas dag, och den åländska självstyrelsedagen den 9 juni.
Ingen av de dagarna uppmärksammas i Finland, varken med finländsk eller åländsk flagga.
Flaggkrisen i Bryssel
I Bryssel vajar numera en åländsk flagga utanför Finlands ambassad, vid sidan av den finländska flaggan och EU-flaggan. Den kom dit efter en lång dragkamp mellan den åländska landskapsregeringen och utrikesministeriet. Utrikesminister Alexander Stubb hade juridiska invändningar, men fick till slut ge sig i slutet av år 2009.
Dåvarande ambassadör Jan Store fick tillstånd att hissa den flagga som ålänningarna redan tidigare hade överräckt till ambassaden i Bryssel. Många menar att flaggan i Bryssel var en symbolisk ersättning för den parlamentsplats som Åland aldrig lyckades få stöd för i EU-parlamentet.
Just nu pågår förberedelser i Finland och på Åland, under ledning av president Tarja Halonen, för en reviderad åländsk självstyrelselag. Veterligen har ingen ännu kommit på tanken att införa åländska flaggningsdagar i Finland. Kanske en idé, om alla andra krav blir omöjliga att få igenom.