- När vi startade den här festivalen så var det framförallt av två anledningar, säger festivalgeneral Patrik Tornéus.
Dels så var vi lite trötta på att alltid behöva åka söderut till Stockholm, Göteborg och Malmö för att jobba med litteratur. Vi var ett gäng som jobbade med litteratur som startade det här.
- Det andra var att vi också var lite less på kommersialiseringen av bokvärlden och bokmarknaden. Vi tyckte att det mest handlade om att stå och kränga böcker på bokmässan i Göteborg och att det var det som var fokus, försäljningen - inte alltså mötena med författarna eller samtalen.
Något för alla
- Men vi har aldrig haft som mål att den här festivalen ska bli jättestor. Den ska sakta men säkert växa om intresse finns. Vårt mål är att vi ska vara en bred festival, för många andra är väldigt nischade.
Det kan handla om poesi, det kan handla om underground. Men vi tänker att ju flere stora och populära författare vi bjuder in, desto flere små, obskyra författare kan vi också bjuda in.
Är det vi eller dom som har problem?
På frågan om vad han är mest stolt över i år så svarar Patrik Tornéus de teman festivalen har valt mer än enskilda författare. Givetvis kan litteraturen inte heller undvika ”flyktingkrisen” även om det råder skilda meningar om vems kris det egentligen är – vår eller deras.
Eller som programmet kungör: ”När den högljudda diskussionen allt mindre handlar om att finnas till hjälp och göra sin medmänskliga och samhälleliga plikt kan det ibland kännas som att vi, som nation, har öppnat alla fördämningar till vår egen avgrund.”
Under temat Krig, migration och fristad har namn som Arkadij Babtjenko, Samar Yazbek och Gilbert Achcar lockats till Umeå. Arkadij Babtjenko sändes till kriget i Tjetjenien som 18 åring och efter fyra år återvände han till Moskva där han skrev den mycket uppmärksammade självbiografiska Krigets färger – ett vittnesmål. Idag är han verksam som regimkritisk journalist.
Samar Yazbeks böcker är inte för dem som är oroliga för sin nattsömn. Hennes andra bok om kriget i Syrien Resa in i tomheten släpptes nyligen på svenska och beskriver grymheterna i kriget.
Författaren och socialisten Gilbert Achcar har kommit att räknas som en av de mest framträdande libanesiska akademikerna och har med böcker som Barbariernas kamp och Perilous Power (skriven tillsammans med Noam Chomsky) engagerat sig för social rättvisa, inte minst palestiniernas kamp.
Kamp på hemmaplan
När Samira Motazedi berättar om sitt liv som iransk flykting i Sverige och berättar att hon fått avslag på sin asylansökan är gensvaret från publiken vad kan vi göra? – inte likgiltighet. Det är det som gör samtal av det här slaget värdefulla.
Även om det kan vara svårt att snabbt sätta sig in i en annan persons situation så är publiken redo att göra det. Samira Motazedi berättar att hon förskönar sin situation när hon hör av sig till sin mamma i Iran. Men hon känner att hon också måste göra det inför sina vänner i Sverige. De skulle inte klara av den maktlöshet som hennes situation i verkligheten innebär.
Att återvända till Iran är omöjligt eftersom hon vill skiljas från sin man och har haft en pojkvän efter att de gick skilda vägar. För en kvinna i Iran är det här någonting som kan leda till dödsstraff. Under det hotet flydde hon landet. Hon skriver en blogg om sitt liv på tidnigen Gläntas webbplats.
Romatiserad nöd
Ett annat tema på årets upplaga av Littfest är bland annat Resandefolket och Romer. Författaren Majgull Axelsson samtalar med sångaren, författaren och debattören Hans Caldaras. Hon har skrivit en roman om romernas öde under andra världskriget som heter Jag heter inte Miriam och han har skrivit romanen I betraktarens ögon.
Dessutom presenteras också böcker av och om Katarina Taikon som kämpade för att romer skulle få medborgerliga rättigheter och varaktiga bostäder i folkhemmet Sverige på 70-talet.
Många andra diskussioner kunde också nämnas. Bland annat granskas flickan som motiv i ungdomsromaner. Här presenteras både debutanten Sofia Kurkinen i vars fantasyroman Elda blod det inte finns en enda man och Mia Franks Maran-trilogi.
Serierna är också representerade med namn som Max Andersson och Sara Granér. Programmet är både digert och djupt. Och till sist ännu ett konstaterande av festivalgeneral Patrik Tornéus. Han hinner nästan aldrig lyssna på något av samtalen för han måste se till att allt rullar. Och det gör det ju för tionde året i rad.