Årligen dumpas flera fartyg i skärgården. I Pargas vet man att våren är en speciellt bekymmersam period.
Sedan i fjol ligger ett övergivet fartyg och skräpar intill ett naturskyddsområde i Åbo. Pråmen Susanna lämnades i Rauvolaviken i maj och står nu inom synhåll från stadens representationsvilla. Sedan dess har den varit en nagel i ögat för både staden och invånare i området.
Kring 2012 fanns samma pråm i Pargas och låg på flera ställen tills staden lyckades fösa iväg den. Yle kontaktade den nuvarande ägaren i maj ifjol. Han berättade att båten var på väg tillbaka till Pargas, men att det blev fel på bogserbåten och därför lämnades pråmen där. Han sa att den kommer att flyttas inom några dagar, men nu har den stått på samma ställe i nästan ett år och den har tagit in vatten. I höstas ålades ägaren att flytta fartyget. Det har han inte gjort och krävs nu på ett vite på 8 000 euro.
Pråmen i Åbo är endast ett av många fartyg som dumpas varje år. I Korpo pågår sedan flera år tillbaka en tvist om en rysk pråm som ligger vid ett varv och i Borgå hade man länge besvär av två övergivna fartyg. Enligt Carl-Sture Österman, miljövårdschef i Pargas, aktualiseras fenomenet under våren. Övergivna fartyg har en tendens att flytta på sig efter vinterförvaret, säger han.
– Pråmen Susanna skulle bli en restaurangbåt i Pargas, men ingenting hände. I ett skede var vi rädda att den var övergiven, men vi fick tag på den dåvarande ägaren som sålde den vidare.
Problemet gick till grannen
För Pargas del blev problemet löst, men i stället var det grannen, alltså Åbo, som fick ta det. I sista hand är det kommunen som ansvarar för att skrotbåtar plockas bort och det vet ägarna. I Pargas har det hänt några gånger under senare år och saneringskostnaderna har varit höga. För ett stort fartyg kan det handla om 100 000 euro.
– Det är ganska surt för en skärgårdskommun att lägga ut så stora summor på ett fartyg som aldrig ägts eller varit i trafik inom kommunen, utan bara dumpats där, säger Österman.
Pargas stad har åtagit sig att städa upp några trålare med ekskrov och då blir det mesta avfall. Stålskrov har visserligen ett skrotvärde, men stålpriset är för närvarande lågt och ofta innehåller de både oljor och asbest som komplicerar hanteringen. Samtliga skrotningar i Pargas har utförts som statligt avfallsarbete, så NTM-centralen har stått för en del av kostnaderna.
Bekymmersamt om pappren är i skick
Ofta saknar ägarna ekonomiska möjligheter att sköta skrotningen. Det är inte ovanligt att fartygen i sitt slutskede säljs för bara några euro till en medellös person för att sedan dumpas någonstans i skärgården. Därmed finns ingen chans att få tillbaka kostnaderna för bärgning eller sanering om transaktionen utförts på rätt sätt och pappren är i skick, säger Österman.
Han har fört fram förslaget om en fond som närmast motsvaras av oljeskyddsfonden. I den skulle finnas pengar för hanteringen av skrotfartyg. Han har diskuterat tanken med tjänstemännen på NTM-centralen, men tillsvidare har den inte vidareutvecklats.