Skidåkaren Eero Mäntyranta är en riktig legend och på många sätt en symbol för det Finland som växte fram efter andra världskriget. Mäntyranta är en av de mest framgångsrika idrottsmän som Finland någonsin haft, men hans story rymmer mer än talang och stjärnglans.
Eero föddes till en stor familj i en bastu 1937. Förhållandena i lilla Lankojärvi var enkla och skogshuggare var det troliga framtida yrket. Under kriget flydde familjen till svenska sidan medan tyskarna brände så gott som varje hus. Men skidåkningen blev Eeros väg till framgång, kändisskap och stortävlingar. När Eero åkte till OS i Squaw Valley 1960 fanns det inga bilar i Lankojärvi och knappt någon el.
Eeros barnbarn, musikern Viktor Mäntyranta, som sedan många år levt i södra delarna av Sverige åker nu norrut för att finna sina rötter. Efter att ha studerat etnologi vid universitetet i Göteborg inser Viktor att han saknar delar i sitt eget släktpussel. Han vill återknyta till sitt förflutna och hans morfar kan vara den enda i livet att berätta.
Viktor hittar den tidigare oberättade och gemensamma historien om norra Finland och Sverige och två generationer som har mer gemensamt än de kunnat ana. En vill fånga det förflutna, de andra vill vidareförmedla den kunskap som livet gett. Den ena var en gång i tiden en superstjärna, den andra drömmer om att en dag bli en.
Grovhuggna gubbar i flanellskjorta kom fram med gråten i halsen och jämförde min morfar med Jesus. Jag trodde att de där gråtmilda gubbarna var ett Tornedalsfenomen och att morfars skidåkning bara berörde oss här i norr.
Viktor Mäntyranta
Orginaltitel: Isoisäni Mäntyranta
Regi: Alexandra Lind
Produktion: Dropping Frames