Artikeln är över 9 år gammal

Militärtjänstgöringen var inte värre förr

Joel Sjögren står bredvid en buske.
Joel Sjögren är löjtnant och forskningsassistent vid Riddarordnarnas kansli och är skeptisk till historierna om att det var värre i armén för 10 år sedan Bild: Yle/ Michaela Rosenback

”Det var värre på min tid” säger reservisterna, men stämmer det verkligen? Ifall de inte gjorde sin tjänstgöring för över tjugo år sedan är det antagligen överdrifter.

Många som gör värnplikt och möter lite äldre personer som gjort den för några år sedan får ofta höra att det var värre förr, men löjtnanten Joel Sjögren berättar sanningen för oss.

- Under de senaste tio åren har det nog inte förändrats så hemskt mycket, säger han.

Gasmaskövning vid Nylands brigad.
"På min tid hade vi inte ens gasmasker. Då höll vi andan." Bild: YLE / Robin Lindberg

De förändringar som skett har främst med praktisk utbildning att göra. Till exempel har stridssättet förändrats på så sätt att trupperna nuförtiden är mer mobila.

- Men vad gäller disciplinen är den nog oförändrad. Om det är någon som säger att det var värre förr så är det nog säkert för att de vill känna sig lite hårdare och tuffare.

Det var värre (på 50-talet)

Men går vi tillbaka så långt som till 50- eller 60-talet kan vi se tydliga förändringar.

- De skappare (stamanställda vid försvarsmakten red. anm.) som tjänstgjorde då hade alla varit i kriget, de var veteraner, säger Joel.

Då fanns också utbildningsmetoder som pimsning (eller pennalism som det egentligen heter) och annat som i dag inte skulle kunna existera.

- Det fanns till exempel en skappare som tyckte ljudet i matsalen var för högt. Då tog han fram sin revolver och sköt ett skott upp i taket. Sedan blev det tyst.

Språkbruket och disciplinen var annorlunda då, men i takt med att den generationen gav över till yngre förmågor förändrades utbildningssättet.

- Så får du höra av någon som gjort värnplikt på den tiden, att det var värre förr, då ska nog bara vara tyst och visa respekt, säger Joel.

Joel Sjögren
Joel går gärna själv långa marscher och deltog bland annat i den traditionella marschen i Nijmegen i Nederländerna i år. Bild: Privat

Vikningen av dagatäcket försvinner

Vid årsskiftet sker troligtvis ännu en förändring hos försvarsmakten. Då måste inte beväringarna längre vika sitt ”dagatäcke” med millimeterprecision. Dagatäcket är alltså det rutiga överkastet som antagligen irriterat en hel del personer under årens lopp. Det är inte helt lätt att få rutorna att passa in i den noggranna vikningen.

Men vi undrar så klart: varför har det ens varit viktigt att vika överkastet på rätt sätt? Vad har det med försvaret att göra? Joel berättar att det finns en psykologisk aspekt kring det hela. Vikningen fungerar lite som ett test.

- Om du måste lyda en order som svetsar samma gruppen, och du dessutom måste kunna göra den här uppgiften precist, så mäter den nerverna på folk. Ordern får fram dem som är redo att börja göra det som krävs och följa reglerna till punkt och pricka.

En annan orsak till vikandet kan vara att få fram olika personlighetstyper.

- Om du gör en sak, och du inte vet varför du gör den, men du gör den tillsammans med din grupp och ni ger stöd åt varandra, så kommer det också fram vem som hackar ner på folk som inte lyckas, och vem som hjälper till för att göra det bästa för gruppen.

För slappt?

Men kommer militären bli allt för slapp nu när beväringarna inte längre måste frukta det krångliga överkastet? Nej, det tror i alla fall inte Joel.

- Jag tror att det på ett vis kommer att vara en gemensam grej mindre, en sak som skulle kunna svetsa samman gruppen. Det är en av de få sakerna som finns kvar från ett gammalt rakryggat system. Det är synd att det försvinner, men jag tror inte det är hela världen.

Joel tror dessutom att man säkert hittar på något liknande som ersätter överkastvikandet. Så ni som rycker in efter årsskiftet - ni går inte alls säkra.