OS mest ledsna finländare hittills. En småskadad och förkyld Nanna Vainio kunde inte göra sig själv rättvisa och var oerhört självkritisk efter två klara förluster på två dagar.
– Jag är otroligt besviken, jag spelade otroligt dåligt hela turneringen. Jag klarade inte av pressen alls. Jag var inte tillräckligt stark den här gången, på något plan alls, säger Vainio till Yle Sporten i Rio.
Totalt 10 poäng mot Spaniens Carolina Marin i den första matchen, och inte fler än 17 poäng mot danskan Line Kjaersfeldt i den andra. Efter att ha varit chanslös i bägge matcherna i OS-debuten sköljde stora känslor över Finlands badmintonetta i intervjuzonen.
Med tårar i ögonen tog sig Nanna Vainio ändå samman och bjöd på långa svar om sin egen insats, en prestation hon själv sågade längs med fotknölarna.
– Det värsta är att veta att man kan mycket bättre. Jättetråkigt att komma hit och spela så otroligt dåligt. Det grämer mest. Det känns som om all träning hela sommaren har varit förgäves när det blir sånt här spel, säger Vainio efter förlusten mot Kjaersfeldt med siffrorna 9–21, 8–21.
Skyller inte på skadan
Utgångspunkten var onekligen inte den enklaste.
Förutom två stentuffa motståndare i form av världsettan och Europatrean hade Vainio problem med hälsan, och stördes både av en stukad fot och av en influensa.
– Klart det påverkade, jag hade jobbigt att röra mig på banan. Men det är ingenting jag tänker börja skylla på. Jag borde få mera ut av mig själv i såna här situationer.
Karriären går vidare
Ett trist öde i vad som för den 25-åriga Vainio skulle vara karriärens klara höjdpunkt. Hittills. För badmintonsatsningen, den går vidare.
– Karriären fortsätter. Men jag vet inte när jag ska spela nästa tävling. Jag vill träna en hel del. Jag upplever att jag har mycket i mitt spel jag borde utveckla. Jag borde köra mycket privat träning. Jag borde bli farligare på banan, för just nu är jag inte så farlig, säger Vainio och fortsätter med den svidande självkritiken.
– Mitt mål var att komma till OS och det klarade jag, det ger en boost. Men efter en så här dålig insats känns det som att ”Gud, varför tränar jag så här mycket, varför gör jag alla de här grejerna och så får jag ingenting ut av mig själv”.