Vedlass efter vedlass som försvinner. Rep som skärs av och livbåtar som saknar åror och klykor. Borgå stads stränder och friluftsområden har också den här sommaren haft problem med stölder och skadegörelse.
- Det är tråkigt när sånt här förekommer, säger Tage Lönnroth, förman för friluftsområdena vid Borgå stad.
Vi tittar på en livbåt som ska få nya åror nere i Köttboda. Blåsten piskar de svajande träden vid den folktomma stranden och sommaren börjar kännas allt mer avlägsen.
Det är inte första gången den rödvita roddbåten blivit utsatt för ofog. Sönderbrutna åror eller borttagna klykor är en syn som ibland möter idrottsplatsskötarna från Borgå stad, som regelbundet åker ut till stadens badstränder.
Den allmänna stranden vid Sondbys östra spets har ändå haft ett större gissel under de senaste årens somrar, nämligen vedtjuvar.
- Vi hämtar ved hela tiden, men den försvinner lika snabbt som vi hämtar den, säger Patrik Wiksten. Vi måste köra ut ny ved nästan varje vecka och vi har mycket annat vi borde göra också.
Svårt att få fast tjuvar
I praktiken är det väldigt svårt att få fast vedtjuvar eller skadegörare. De anställda vid Borgå stad har sett spår efter bilar eller fyrhjulingar med släpvagn, men på bar gärning har ingen ännu avslöjats.
Ibland har man fått tips av allmänheten och Tage Lönnroth hoppas att folk också i fortsättningen inte tvekar att ta kontakt. Den som ser någonting avvikande får gärna anteckna bilens eller båtens registernummer och slå en signal till stadens idrottskansli. Eller direkt till Lönnroth.
- Polisen har ju inte resurser att åka ut och jaga vedtjuvar, men om folk tar kontakt finns det ändå en liten chans att någon åker fast, konstaterar han.
Lek med eld en allvarlig risk
En slarvig hög med sotbrända vedklabbar skvallrar om att någon som har glömt att städa efter sig nyligen har gjort upp eld på stranden. Men det är inte bara med tanke på korvgrillningen som tändstickorna under de senaste åren har varit i användning.
- Folk har försökt bränna upp ställningarna till räddningsringarna och de har bränt upp roskisar. Det är det värsta, att det hade kunnat leda till någonting värre som skogsbränder, suckar Peter Salomaa.
Han har sett det mesta under de senaste fyra åren som han har arbetat för stadens idrottsbyrå. Utedass med sönderskjutna dörrar, nedskräpning och utströdda toapapper samt avskurna linor som ska markera var vattnet blir djupare invid stranden.
- Alltid ska det göras illa, det tycks höra till. Man kan redan vänta sig när man åker till olika ställen att där har hänt någonting extra.
Onödiga utgifter för staden
Eftersom det är sällan som någon åker fast betyder det att staden själv får stå för fiolerna då någonting ska repareras eller då ved ska föras ut igen. Tage Lönnroth har svårt att säga en exakt summa, men räknar med kostnader på tiotusentals euro per år för skadegörelsen och stölderna.
Kameraövervakning på vissa platser har diskuterats, men risken finns att kamerorna blir sönderslagna först.
Det är inte bara de onödiga utgifterna och all extra arbetstid som stölderna och ofoget för med sig som upprör förmannen Tage Lönnroth.
- Jag tycker synd om min personal. De ska orka på jobbet och trivas, och lusten kan försvinna om man en dag bygger en grill som nästa dag har sparkats sönder. I det fallet är det ganska psykiskt tungt för fältpersonalen och förstås blir man besviken.
