Ekenäsbon Johanna Lindblads saldo den här sommaren blev bland annat tre medaljer i de nordiska mästerskapen. Men bakom framgången i paradressyr ligger möda och smärta utöver det vanliga.
Johanna Lindblad var framgångsrik under de nordiska mästerskapen i paradressyr som för första gången hölls i Finland under sommaren. Det blev två individuella bronsmedaljer och också ett lagsilver. I de finska mästerskapen i augusti blev det en bronsmedalj med hästen Kain Aapeli.
Hon tävlar och har tävlat för Billnäs ryttare sedan början av 1980-talet. Stallet hon verkar i heter Juniper Hill och finns i Karis.
Lindblad började tävla i paradressyr år 2011.
Johanna var aktiv hästtjej i tonåren, men skadade sin nacke illa några gånger då hon föll. För första gången år 1985 och ett par gånger efter det.
- Det blev allvarliga hjärnskakningar och ordentliga skador, typ whiplash.
Barnmorska i själ och hjärta
År 1991 blev Lindblad opererad, men med åren har skadorna trots allt blivit värre.
- Jag har haft mycket smärtor längs åren och gått till kiropraktiker och massörer, men det har inte precis blivit bättre.
Lindblad fick sin diagnos år 2006 efter en ordentlig magnetröntgen. Det hon lider av heter på fackspråk cervical spondylos med myelopati. Konkret tar det sig uttryck som långvarig smärta i halsryggen som strålar ut i armarna, händerna och fingrarna. Myelopati betyder igen att ryggmärgen påverkas och märks som spasticitet och känslobortfall i benen.
- Gången är inte alltid stabil, jag faller alltid då och då omkull och går som om jag skulle vara lite halvfull.
Lindblad är deltidsinvalidpensionär sedan år 2011. Men hon har hela tiden levt ett mycket aktivt liv med tre barn, den krävande ridhobbyn och jobb.
- I själ och hjärta är jag barnmorska. Det är jag utbildad till och har jobbat med i nästan 20 år med ända tills världens bästa BB stängdes, Ekenäs BB.
Hon jobbar fortfarande på sjukhuset men som vårdintensitetskoordinator. Hon håller exempelvis koll på patientklassificeringar och gör främst datorjobb.
Yngsta dottern fick henne att rida igen
Efter att hon fick barnen och opererades höll hon en lång paus från ridningen. Men sedan ville yngsta dottern Julia börja rida.
- Jag tyckte inte att det var en så bra idé, men hon fick till sist börja. Men vips, så var mamma med.
Som ung hade Lindblad tävlat i fälttävlan och sakta vaknade tävlingsmänniskan i henne igen.
- Men det började med tant- och farbrorridning på fredag kvällar.
Det handlar om ömsesidig tillit. Den behöver känna sig trygg och veta att den har en ledare den kan lita på. Men det betyder inte att den ska straffas med slag och ska behöva vara rädd för mig.
Johanna Lindblad, NM-medaljör
Redan första året hon tävlade gjorde hon det på nordisk nivå. Sedan har det bara rullat på och hon har nått framgång efter framgång, i både finska och nordiska sammanhang.
Det tar inte länge då man talar med Johanna Lindblad att inse att hon lever efter sitt motto "allt är möjligt" och "det kunde vara värre".
Viktigt med tillit mellan häst och ryttare
Hon konstaterar att det finns väldigt olika åsikter om hur man bäst skolar sin häst. Hon har valt att skapa ett stort förtroende och en stark relation mellan häst och ryttare.
- Det handlar om ömsesidig tillit. Hästen är ett flockdjur och den behöver en ledare. Den behöver känna sig trygg och veta att den har en ledare den kan lita på. Men det betyder inte att den ska straffas med slag och ska behöva vara rädd för mig. Den ska kunna lita på att det som jag ber den om är okej.
Hästen Kain Aapeli har en tuff säsong bakom sig då också dottern Julia tävlar med henne. Johanna Lindblads egen kropp behöver vila samtidigt som sponsorpengarna börjar ta slut.
- Just nu tar jag en välbehövlig paus, säger hon.
Höga mål till nästa säsong
Nästa år siktar hon igen högt.
- Jag siktar igen åtminstone på landslaget och de nordiska mästerskapen i Göteborg.
Också de finska mästerskapen är ett mål och eventuellt ytterligare någon annan internationell tävling. Johanna Lindblad hoppas kunna hitta pengar och sponsorer under vintern inför nästa år.
Det ser också ut att bli ett speciellt år för henne tack vare Finlands 100-årsjubileum. Då är det 110-års jubileum för finnhästen, det vill säga den finska arbetshästen eller finskt kallblod, som har en stor plats i historien. Finnhästen hade en stor uppgift bland annat under krigen.
- Till mitt kyrprogram hade jag Sibelius Finlandia och Jägarmarschen. Kain Aapeli är finnhäst, som namnet också säger. Så jag blev tillfrågad om jag vill vara med och uppträda. Också min pappa skulle ha fyllt 100 år.
Inga västnyländska tävlingar
Lindblad kan inte tävla i Västnyland eftersom här inte ordnas några tävlingar. Hon måste åka långt, vilket med vissa funktionshinder kan vara extra utmanande.
- Det ordnas överhuvudtaget väldigt lite paradressyrtävlingar i Finland. I Lojo har det någon gång varit sådana men de flesta ordnas i Ypäjä och uppe i landet. Jag brukar delta i vanliga dressyrtävlingar och använda de hjälpmedel som jag har rätt att använda.
