Bara två dagar före valet i USA väljer även nicaraguanerna president. Utfallet är säkert: Daniel Ortega från det sandinistiska partiet FSLN vinner ännu en gång och för tredje gången i rad.
Oppositionen och USA talar om ”valsvindel” och ”diktatur” men anhängarna är nöjda: Fattigdomen har minskat och ekonomin förbättrats.
Enligt FN har den extrema fattigdomen sjunkit med 17 procent, och samtidigt har analfabetismen avskaffats nästan helt. Ekonomin växer med fyra procent om året, de utländska investeringarna och intäkterna från turismen har tredubblats. Landet upplever en aldrig tidigare sedd byggboom.
Ett iögonenfallande exempel är Managuas tidigare förfallna strandpromenad som har förvandlats till en ren och säker strandpark med restauranger, museer och lekparker - upplysta av elektroniska jätteträd skapade av landets kreativa första dam.
”Den nya juvelen i Centralamerikas affärsliv”
Tidskriften Forbes har skrivit om ”den nya juvelen i Centralamerikas affärsliv”, Världsbanken talar om Nicaragua ”som en ljuspunkt i ett annars blandat ekonomiskt scenario i Centralamerika”.
- Detta klarade inte de tidigare liberala regeringarna av men sandinisterna lyckades, konstaterar Fausto Tórrez, ledare för bonderorganisationen ATC.
Receptet är omfattande sociala projekt, disciplinerad makroekonomi och en vällyckat allians mellan affärsliv, arbetare och staten, enligt analytikerna.
Och därför röstar nicaraguanerna den 6 november - än en gång - på Ortega, en av de mest populära presidenterna i Latinamerika. Enligt en färsk opinionsundersökning tycker över hälften av nicaraguanerna att ”landet går åt rätt håll” och 64 procent av befolkningen backar upp Ortega.
Oppositionen kommer däremot att lida ett svidande nederlag: Enligt undersökningen får de två kandidater som följer Ortega i popularitet, endast fyra respektive en procent av rösterna.
Andrés Ramírez säljer ost och majsbröd invid en skylt där någon har skrivit ”Daniel, du är terroristen”.
- Det är bara de liberala, säger han och rycker på axlarna.
- Sandinisterna förtjänar att vinna, tillägger han.
Men han kommer inte att rösta liksom cirka hälften av befolkningen; en del för att utfallet redan är säkert, andra för att det inte finns reella motkandidater. En tredje grupp följer oppositionens uppmaning att hålla sig hemma.
"Valet en fars”
Motståndarna, främst representerade av det sandinistiska utbrytarpartiet MRS och de liberala, anser nämligen att valet är en ”fars”.
Att Ortega överhuvudtaget kan ställa upp i flera perioder är resultat av ett beslut som fattas av valrådet, kontrollerat av sandinisterna.
I juni meddelade Ortega att han inte tillåter valobservation, kort därefter eliminerade valrådet den enda oppositionskandidaten av viss betydelse, Eduardo Montealegre från det liberala partiet PLI, och i samma veva rök 28 medlemmar av hans grupp inom parlamentet.
Enligt Jose Carlos Gutiérrez, chef för sociologiska fakulteten vid det katolska universitet UCA, handlade valrådet inte lagstridigt. Partiet hade haft en mångårig ledningstvist, men att rådet agerade ett par månader innan valet retade gallfebern på oppositionen.
Raseriet kulminerade när Ortega utnämnde hustrun Rosario Murillo till vicepresidentkandidat. Landets första dam fungerar redan som de facto statsminister och det under många år gått rykten om att den 71-årige Ortega är allvarligt sjuk: Med Murillo på presidentposten är kontinuiteten säkrad.
USA:s straff
”Nepotism” , ”familjedynasti” och ”brist på demokrati”, rasar motståndarna , inklusive USA.
Om inte Nicaragua får koll på valprocessen straffar jätten i norr landet med en lag som ska förhindra regeringen att ta lån genom Världsbanken och andra internationella institutioner – resurser som Latinamerikas näst fattigaste land i hög grad är beroende av. Representanthuset har redan godkänt lagförslaget, och nu fattas bara senatens och den blivande presidentens stämpel.
Men ett par veckor innan valet gick Nicaraguas regering med på en dialog om valprocessen med Organisationen för de amerikanska staterna (OAS). Detta kan blidka USA.
Gutiérrez anser att just ekonomisk avmattning är regeringens största hot. Priset på olja har fallit vilket betyder minskat stöd från Venezuela, pengar som har finansierat de sociala projekten. Enligt sociologen ser nicaraguanerna mellan fingrarna på många av regeringens brister men accepterar inte färre pengar:
- Det kunde leda till protester och regeringens fall, befarar han.
(Erika Brenner, Managua)