En tjock man med röd luva och långt vitt skägg som kommer med klappar i juletid. Så avbildas nuförtiden den mytomspunna Jultomten. Men det har inte alltid varit så. Slutresultatet är ett sammelsurium av traditionella berättelser, mytiska figurer, verkliga personer, samtida berättelser och reklam.
Jultomten har framställts på många sätt och han har haft varierande karaktäristik under olika perioder och på skilda platser. Ännu idag råder olika uppfattningar om denne man beroende på vilka traditionella föreställningar som dominerar.
Men det sker en homogenisering genom att vissa bilder och personlighetsdrag reproduceras globalt av främst multinationella företag som t.ex. Coca-Cola och Disney.
Den fornnordiska och anglosaxiska mytologiska Jultomten
I den germanska och fornnordiska kulturen firade man tidigt "Yule", som inträffade kring midvintersolståndet. Det var kopplat till guden Oden, som man kallade för "Julfader", eller "Julner". I den anglosaxiska världen firades "Mödrarnas natt", vilket anses ihopkopplat med diserna och deras disablot.
Det sägs att man firade döda mödrar inom familjen, vilket styrks av att dödsguden Oden figurerade i sammanhanget. Enligt forskaren Margaret Baker kunde förr Oden med sitt långa vita skägg och sin slokhatt ses rida över himmelen om natten vid den här tiden. Och att han då skulle ha besökt folket i sina stugor skulle vara grunden för sägnen om Jultomten.
Engelsmännens "Father Christmas" för tankarna till "Julfader", och den nederländska figuren Sinterclaas har också jämförts med Oden. Sinterclaas rider på hustaken på en vit häst och Oden, han galopperar ju över himlen på sin Sleipner.
Sinterclaas medhjälpare är svarta och meddelar honom om vilka barn som varit snälla respektive stygga. Oden, han håller ju sig med sina korpar, Hugin och Munin som rapporterar om samma sak till chefen.
Jultomten goes America
Jultomtens namn i Nordamerika, Santa Claus baserar sig förstås på Sinterclaas, som härleds till Sankt Nikolaus. Han var en biskop på 300-talet och som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet.
Enligt legenden räddar han i hemlighet tre flickor som i avsaknad av tillräcklig hemgift hotas av prostitution. Han är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker (!), ångerfulla tjuvar samt många städer. Sankt Nikolaus avbildas ofta iförd biskopsdräkt med detaljer i vitt och grönt.
Julbocken var skrämmande förr
Han var ju minst sagt skrämmande, så länge han dök upp i mask och med bockhorn på huvudet. Så vi talar inte mer om det, utan konstaterar att det var Viktor Rydberg som med sin novell "Lille Viggs äventyr på julafton", 1871, som lade grunden för det kulturella sambandet mellan Gårdstomten och Jultomten.
När så hans dikt "Tomten" utkom tio år senare med illustration av Jenny Nyström, så var det klappat och klart. I det sena 1800-talet byggde sedan jultidningar och familjemagasin vidare på succèhistorien.
Jultomten fusioneras
Efterhand har en gradvis sammansmältning skett mellan denna hybridfigur och amerikanernas Santa Claus, som ju är en tjock, rödklädd gubbe med yvigt vitt skägg, som skapades på 1800-talet. Man anser att figuren kreerades utgående från dikten "The night before Christmas", troligen skriven av Clement Clarke Moore, och som publicerades i tidningen "Sentinel" 1823.
Här beskrivs St. Nicholas som en gladlynt, tjock man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär. Han anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar och tar sig ner i husen genom skorstenen. De första bilderna av denna version sågs i tecknaren Thomas Nasts illustrationer i "Harpers Weekly" 1863.
Ålandsättlingen Haddon Sundblom skapar den moderna tomten
Den amerikanska Jultomten populariserades i en Coca-Cola reklam på 1930-talet. Det är ingen mindre än Haddon Sundblom som skapar den här versionen. Hans far kom från Åland och modern från Sverige. Man kan säga att Coca-Cola-tomten gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en lång tid, och på så sätt standardiserade dennes utseende.
Vår finländska Julgubbe
Här lever faktiskt det finska namnet "Joulupukki" kvar, men det finlandssvenska namnet är ju "Julgubben". Han anses komma från Korvatunturi i Lapplands ödemark och sägs köra till alla länder på sin släde. Renen som är boss - han med den röda mulen - heter Petteri Punakuono på finska, medan vi säger Rudolf med röda mulen.
Korvatunturi ligger ju långt bortom all ära och redlighet, så det är svårt att hitta dit. Därför har man fixat en utlokalisering till Rovaniemi, nära polcirkeln, där bl.a post adresserad till Julgubben besvaras. Idag besöker ett stort antal turister, främst britter och asiater, Lappland kring jul.
Den svenska Jultomten
Den rikssvenska moderna tomten är en slags blandning mellan Santa Claus och den gamla gårdstomten i äldre svensk folktro. Han besöker hemmen på eftermiddagen eller under kvällen. Antingen före eller efter "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul". Kommer han mitt i blir det nog ingen välsignad Jul.
Jultomten är oftast en utklädd anhörig, men det kan också vara pappan i familjen som så att säga "smugit sig ut för att köpa kvällstidningen". Och så yttrar tomten de klassiska orden: Finns det några snälla barn här?
Klapp på dörren
Går vi längre bak i tiden, till borgerliga svenska hem på 1800-talet, så hade den mystiske gästen en mask för ansiktet. Han föreställde en Julbock, och i Alice Tegnérs visa "Julbocken" står det att "han stod därute och klampade och stampade och gav dörren en smäll". Och den här smällen är en rest av den klappning som tillkännagav forna tiders anonyma julklappar.
En tradition från förr var också att man lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann.
Shakespeare bakom Ho ho ho
Jultomtens kännspaka skratt: "Ho ho ho!" tror man kommer från engelskspråkiga länder och ursprungligen från karaktären Puck i Shakespeares pjäs "En midsommarnattsdröm" från omkring år 1600.
En riktig God Jul önskar:
Historiens vingslag, Yle Vega lördag kl 12.07.
