Matias Strandvall har redan en snudd på fantastisk skidkarriär bakom sig, vilket många har en tendens att glömma. Den kaxige Minken-åkaren är precis det som finlandssvensk skidåkning behöver och han kommer att lämna ett stort hål efter sig när han väl lägger skidorna på hyllan, skriver Yle Sportens Antti Koivukangas.
Matias Strandvall har en gigantisk vinnarskalle. Och visst har han också vunnit en hel del under karriären. IF Minken-åkaren håller dessutom fortsättningsvis hög internationell nivå och är vid en ålder av 31 år mogen för stordåd om och då det lossnar.
Gerbysonen Strandvall kommer från en riktig idrottarfamilj och har för mig alltid varit ett speciellt intervjuobjekt med glimten i ögat.
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag som ung reporter var på plats i Kuusamo vid Ruka när en fjunig Matias Strandvall gjorde debut i världscupen. Året var 2004 och premiären renderade en 98:e plats på 15 kilometer med klassisk skidteknik.
En leende Strandvall kunde bara skratta i intervjuzonen och konstaterade att det ju inte kan gå sämre än så här, vilket han enbart såg som något positivt.
Tretton år senare har den glade debutanten varit bland de 30 bästa och plockat världscuppoäng totalt 75 gånger och varit bland de tio främsta 19 gånger. En enda gång, i Canmore år 2008, har det burit ända fram till podiet.
"Från Gerby till Nykarleby"
Samma år som podieplatsen blev verklighet blev Strandvall också IF Minken-åkare.
Som ambassadör för Nykarlebyföreningen gör han sig just nu redo för sitt sjätte skid-VM i karriären och fick också chansen 2010 att delta vid vinter-OS i Vancouver. Utöver det är han mångfaldig FM-medaljör i sprint och sen söndagen den 5 februari 2017 också guldmedaljör i lagsprint på FM-nivå, ett guld som man i Nykarleby drömt om i många år.
Förutom att söndagens guld betydde en hel del för Strandvall hade det massiv signifikans för FSS-familjen i allmänhet och storsatsande IF Minken från Nykarleby i synnerhet.
– Föreningen har inte gett upp utan man har jobbat vidare för att få fram nya åkare. Vi har fått det stöd vi behöver. Det här är skönt att få ta det här guldet. Guldet är för hela föreningen, åt alla som satt ner massor med talkotimmar, sade Strandvall i segerintervjun efter loppet.
Osjälvisk i segerns ögonblick.
Det är någonstans här som Strandvalls storhet kommer fram.
Han har gått från den vilsna debutanten med mer vilja än eftertanke till att vara en förebild och en galjonsfigur för den finlandssvenska skidåkningen och dess flaggskepp IF Minken.
"Fadersgestalten"
I lagsprinten i Keuru var han mentorn och parhästen till Juuso Haarala, som under Strandvalls vakande öga och med dennes backning i ryggen åkte som han aldrig åkt förr. Och blev guldmedaljör som 20-åring.
Strandvall var för Juuso Haarala det som Sami Jauhojärvi var för Iivo Niskanen vid OS i Sotji.
Han är idrottaren som publiken och medierna följer med och är intresserade av.
Han är personen som så otroligt många i det av jantelagen inpyrda Österbotten ser på med skepsis och missunnsamhet.
Han är den som oftast säger vad han tänker, ibland utan att tänka på vad han säger, och det är också delvis däri hans storhet ligger.
Han är personen som så otroligt många i det av jantelagen inpyrda Österbotten ser på med skepsis och missunnsamhet.
"Söker och får uppmärksamhet"
Matias Strandvall är helt enkelt en profil.
Han är ett ljussken i en grå massa av skidåkare. Han är blickfångaren som både söker och får uppmärksamhet där han drar fram och han är alltid mån om att ge allt ute i spåret.
I dag är han dessutom en 31-årig tvåbarnspappa med både perspektiv och erfarenhet av både ett och annat.
Han är en omtyckt figur inom skidåkningen med ett starkt självförtroende och en vilja att fortfarande utvecklas.
Sanna mina ord, den dagen som Matias Strandvall lyfter skidboxen av biltaket för sista gången, blir skidåkningen i Finland en stor profil fattigare.