De europeiska regeringarnas reaktion på terrorhotet får inte godkänt av terrorforskaren David Kilcullen. Han varnar för vad terrorhotet kan innebära som värst, men ger också rekommendationer för hur det kan avvärjas. Just nu väljer Europa fel väg, säger Kilcullen.
De europeiska regeringarna har för det mesta reagerat på terrorhotet med breda synliga åtgärder, med soldater på gatorna, undantagstillstånd och mer övervakning.
Den ansedda terrorforskaren David Kilcullen vid tankesmedjan New America Foundation säger att det i stort sett är fel väg att gå om man vill bekämpa terrorn på lång sikt.
- Och det kan öka riskerna. Ett riskabelt svar är massövervakning, idén att man ska försöka hålla noga koll på alla för att försöka förhindra angrepp. Manchester är ett gott exempel. Det är bland de mest övervakade städerna i världen, med hundratusentals kameror, och Storbritannien generellt har bland de mest långtgående massövervakningssystemen i världen. Men man lyckas ändå inte förhindra den här typen av angrepp, säger Kilcullen.
David Kilcullen efterlyser istället bättre riktad spaning för att kunna övervaka den hårda kärna av IS-krigare som har återvänt till Europa från Syrien.
- Övervakning är ett viktigt redskap men är också farligt och lätt att missbruka om man tummar på de demokratiska rättigheterna.
Återvändande IS-krigare kärnan
Kilcullen menar att massövervakningen inte hjälper för att komma den hårda IS-kärnan på spåren.
Och det är de som utgör grunden för den värsta tänkbara hotbilden i Europa.
Tyvärr ser jag i västra Europa alla ingredienser för en terrorkampanj. Jag ser inte att det är sannolikt, men alla ingredienser finns.
David Kilcullen
- Den tyska säkerhetspolisen har talat om 400, den franska om 500, Syrientränade IS-krigare på plats i västra Europa, säger Kilcullen.
Hur många av dem som aktivt planerar terrordåd och hur många som har återvänt helt desillusionerade med IS och extremism är oklart.
- Det är en enorm utmaning för myndigheternas spaning att ta reda på om någon av dem planerar ett angrepp, säger Kilcullen.
Han menar ändå att den här gruppen på återvändande ändå kan utgöra ett ännu allvarligare hot.
Hotet kommer från IS kärngrupp
Det allvarligare hotet hänger ihop med flyktingkrisen, och då det kommer på tal, påpekar Kilcullen att han inte vill bli missförstådd.
Flyktingarna i sig utgör inte ett hot.
Hotet består i det IS kärngrupp i Europa kan åstadkomma om de europeiska samhällena inte reagerar på situationen på rätt sätt.
- Som jag har sagt är 99,9 procent eller ännu fler inte på något sätt inblandade i radikalism eller terrorism och de utgör absolut inget hot. Men det krävs inte heller många, bara några tusen mottagliga, för att skapa ingredienserna för IS-tränade återvändande att få till stånd en långvarig terror- eller till och upprorskampanj, säger Kilcullen.
Kilcullen menar alltså att IS-krigarna, om de ges utrymme att göra det och det finns en grogrund i samhället, kan rekrytera bland desillusionerade och utstötta flyktingar.
På det sättet mångfaldigas det hot de ensamma utgör.
Fel svar på det här, och ett som vi tyvärr har sett på många håll, är att militarisera polisen och att skapa en slags anti- upprorsoperation där man ser på hela grupper av invandrare som ett hot.
David Kilcullen
- På 90-talet bestod hela IRA till exempel av under 500 personer, och med det i åtanke ser vi tillräckliga resurser för att upprätthålla en allvarlig terror- eller upprorsverksamhet - och vi borde se till att det inte händer.
Han påpekar igen att problemet inte är flyktingarna.
Det som kan skapa förutsättningarna för den hotbild han varnar för, är hur de tas emot och i förlängningen hur minoriteter i allmänhet behandlas.
Lärdomar från Irak
Kilcullen drar paralleller till Irak år 2006 där han spelade en stor roll i kampen mot IS föregångare Islamiska staten i Irak.
Gruppens terrordåd mot shiamajoriteten hade satt igång en våldsspiral som krävde över 5 000 offer per månad, bara i huvudstaden Bagdad.
Den viktigaste delen av strategin som lyckades kväsa gruppen var att vinna tillbaka den hårt ansatta sunniminoritetens förtroende och samarbete.
Vid sidan om en stor truppökning för att garantera sunnibefolkningens säkerhet från shiagruppers hämndangrepp, började man aktivt rekrytera sunniledarnas hjälp.
Då det lyckades tog det bara några månader för amerikanerna att döda eller tillfångata gruppens ledarskap och för våldet att minska med 98 procent.
- Det var fel att invadera Irak, men då vi en gång var där och hade orsakat problem var det ett stort fel att lämna landet innan det verkligen hade stabiliserats och de sista resterna av gruppen hade oskadliggjorts, säger Kilcullen.
Då amerikanerna drog sig tillbaka fortsatte förtrycket mot sunniminoriteten som igen förlorade sitt förtroende för staten.
Det var i det läget som IS kunde återuppstå ur askan för att sen ytterligare stärkas i kaoset i grannlandet Syrien.
Fel väg
Kilcullen drar paralleller till Europa, den muslimska minoriteten och flyktingarna och de 500 återvändande IS-krigarna.
- Tyvärr ser jag i västra Europa alla ingredienser för en terrorkampanj. Jag ser inte att det är sannolikt, men alla ingredienser finns. Och det vi nu borde göra är att se till att det inte händer.
Även om Kilcullen flera gånger påpekar att den värsta hotbilden han målar upp är mycket osannolik menar han att de europeiska regeringarnas åtgärder kan öka riskerna.
Kilcullen menar alltså att Europa nu går fel väg och att massövervakningen bara är ett av många felsteg.
- Fel svar på det här, och ett som vi tyvärr har sett på många håll, är att militarisera polisen och att skapa en slags anti-upprorsoperation där man ser på hela grupper av invandrare som ett hot. Eller att försöka exkludera grupper från fullständigt medlemskap i samhället och se dem som en grupp som står utanför, säger Kilcullen.
Parallellen till Irak är enligt Kilcullen att minoriteterna antingen kan bli det bästa redskapet, eller då de sätts i ett utsatt läge där de inte längre har förtroende för myndigheterna, bli det största hindret i terrorbekämpningen.
Kilcullen menar att hotbilden, som han ännu påpekar att han inte ser som sannolik, kan avvärjas med åtgärder som har det i åtanke.
- Att inte bete sig som om hela invandrarbefolkningar är ett hot, att stärka civilsamhället och att göra sannolika mål svårare att angripa är en del viktiga åtgärder. Sedan måste man förbättra resurserna för och informationsgången mellan de europeiska säkerhetstjänsterna och poliskårerna. För det är de som ska stå i främsta linjen i den här kampen, inte militären, säger Kilcullen.
