Barn börjar i första klass med öppet sinne, fulla med förtroende för att de kan lära sig vad som helst. Men redan treor har uppfattningen om att det finns saker som de helt enkelt inte är födda för att kunna lära sig.
Det här framkommer de förstudier till ett program för att bevara barns självförtroende som finländska forskare vill skapa.
- I trean händer det något. Då börjar barn tänka att de inte kan sjunga eller att de är dåliga på matematik, säger professor i pedagogik vid Helsingfors universitet Kirsi Tirri.
När det här sättet att tänka tar över tappar barnet också lusten att försöka. Det i sin tur försvagar skolframgången. Effekten kan också synas i fritidssysselsättningarna. Om man tror att man är dålig på att sjunga är man knappast intresserad av musik på fritiden heller.
Delas livets kort ut redan vid födseln?
Grunden till den undersökning som leds av Tirri är en teori född ur professor i psykologi vid Stanfords universitet, Carol Dwecks långtidsstudier.
Enligt teorin kan människan – vuxen som barn – se på sin inlärningsförmåga på två olika sätt: som att man växer eller som att man har statiska egenskaper.
Den förstnämnda innebär att man betraktar framgång som ett resultat av hårt arbete och försök. Fokus ligger på att lära sig nytt, och att misslyckas gynnar inlärningen.
I det statiska tankesättet är intelligens och personlighet något man får vid födseln, och något som inte går att förändra. Där är inlärningen inte viktig, utan fokus ligger på att få bra betyg i skolan och i övrigt verka vara duktig. Misslyckanden är för den som betraktar sin inlärningsförmåga som statisk bevis på att man är dålig.
Uppföljningen fortsätter genom hela grundskolan
I den finska undersökningen appliceras Dwecks teorier på de yngsta skoleleverna. Undersökningen är långsiktig. De första små Helsingforseleverna togs med i undersökningen redan förra hösten och ska följas under hela grundskolan.
Speciellt med undersökningen är att den görs i skolmiljö och i hemmet. Det vill säga i autentisk inlärningsmiljö och inte i ett laboratorium, berättar Kirsi Tirri.
Programmet har fått namnet Kopernikus, efter astronomen Nicolaus Copernicus som levde på 1500-talet. Han litade på sina egna tankar och forskningsarbete, och höll fast vid den i dåtiden sensationella uppfattningen om att jorden snurrar runt solen.
- Något slag av äventyr utvecklar vi av det så att det är roligt och fantasieggande för ett litet barn, säger Tirri.
Förändringar i hjärnan?
De ungefär 70 barn som kommit att betrakta sin inlärningsförmåga som statisk delas in i en test- och en kontrollgrupp. Kontrollgruppen får enbart lära sig vanliga studiefärdigheter.
- Testgruppen får särskild undervisning i hur hjärnan är ett plastiskt organ. Den är som en muskel: när man tränar den så växer den, säger Tirri.
Studien innefattar också hjärnforskning. Det tas bilder på barnens hjärnor innan programmet inleds och pånytt när programmet är slutfört.
- Vi har den uppfattningen att när människans tankar förändras under en lång tid så syns det också på den biologiska nivån, säger Tirrri.
På de hjärnbilder av collegestuderande som ingår i Dwecks studier syns förändringen tydligt. I små barns hjärnor, som är mycket formbara, kan man anta att förändringen syns ännu tydligare, enligt Tirri.
”Vårt barn har inte en språkbegåvning”
Programmet omfattar också lärare och föräldrar, eftersom det är viktigt att budskapet är det samma från alla håll. Samtidigt försöker man alltså lära föräldrar vad deras barn kan lära sig.
Undersökningen visar enligt Tirri att finländska lärare i regel betraktar inlärningsförmågan som plastisk, men föräldrar har ofta en stark uppfattning om vilka egenskaper deras barn har.
- Föräldrar tänker ibland att ”ingen i vår familj har någonsin lärt sig matematik” eller ”vårt barn har ingen språkbegåvning”.
Trots att förälderns avsikt är att trösta så hämmas barnets utveckling. Istället bör man ge feedback på själva processen, till exempel att barnet aktivt borde läsa till följande prov.
Övertro på begåvning hämmar utvecklingen
Fel sorters komplimanger spelar in när det gäller den statiska synen på inlärningsförmågan. Ett skolbarn som fått höra att hen är en naturbegåvning kan lära sig det nödvändiga utan ansträngning, men utvecklingen fortskrider inte så som den kunde ifall barnet ansträngde sig mer.
Barnet kan också snubbla på uppfattningen om sin begåvning ifall det barnet ska lära sig plötsligt kräver en insats. Då kan barnet få för sig att hen trots allt inte kan nå sina mål.
Det kan hända till exempel då gymnasieelever som i grundskolan fått hyfsat bra betyg i matematik plötsligt får sämre betyg.
- Lång matematik är ett bra exempel på detta. Framför allt flickor byter ofta till kort matematik i gymnasiet när betygen sjunker. Det statiska tankesättet lägger fokus på precis detta: ser det bra ut, får jag ett bra betyg?
Tirri betonar att framsteg inom matematik eller vilket annat område som helst kräver självdisciplin och framför allt en vilja att lära sig.
- Vi anser att det i Finland för tillfället saknas denna vilja att anstränga sig. Den viljan riktas hos unga mot något annat än inlärning.
Siktar utomlands
Om Kopernikus-programmet konstateras fungera kommer det att införas också på andra skolor och i lärarutbildningen.
I kikarsiktet finns också den utländska marknaden. Det finns ett stort intresse för det finländska utbildningssystemet utomlands, påminner Tirri om.
- Vi har till exempel Kiva skola-programmet som lägger sig i mobbningen. Det är mycket möjligt att också detta program sprider sig utomlands.
Text: Anniina Wallius, Yle Uutiset
Översättning: Svenska Yle