Polisens fiende nummer ett, en olidlig bråkstake och den enda Hongkongbon som gör något för att hjälpa de förtryckta. Det är exempel på hur parlamentsledamoten Leung Kwok-hung utmålades i tidningarnas insändarspalter för tjugo år sedan.
Leung ansågs då vara en av de personer som hade allra mest orsak att oroas för vad som skulle hända efter att Kina övertog den brittiska kolonin Hongkong den 1 juli år 1997.
Han hade länge varit den klart mest kända heltidsaktivisten och han kritiserade ofta det styrande kommunistpartiet i hårda ordalag.
- Själv upplevde jag inte att jag hade något att frukta. Jag litade på att Hongkong skulle få behålla sitt obundna rättssystem, berättar Leung som sju år efter maktskiftet mot alla odds blev invald i parlamentet.
Tomma löften från Kina
Liksom majoriteten av Hongkongborna anser Leung att Kina bryter mot sina löften genom att i allt högre grad kränka Hongkongs omfattande autonomi. Han påpekar att Kinas ekonomi var beroende av finanscentrumet Hongkong när löften gavs, men i dag är läget ett annat.
- Kina anser att landet nu är så starkt att det inte längre behöver vår hjälp. Kina vill vara den verkliga husbonden och granska och kontrollera, konstaterar Leung på sitt arbetsrum som är dekorerat bland annat med planscher av Karl Marx och Che Guevara.
För 20 år sedan lovade Kina också att fullskalig demokrati gradvis skulle införas i Hongkong.
I synnerhet de unga Hongkongborna är nu upprörda över att kommunistpartiet inte har hållit det löftet.
Farliga tankar
Många unga Hongkongbor ställer sig nuförtiden så negativt till Kina att de inte vill ha något alls att göra med landet. De mest radikala grupperna har förargat Kina genom att börja stöda tanken på ett självständigt Hongkong.
- De som förespråkar självständighet sticker huvudet i sanden genom att ignorera Kina. Det är totalt oacceptabelt och idiotiskt, kommenterar Leung.
Självständighetsrörelsen uppstod för knappt tre år sedan i samband med demonstrationer som i nästan tre månader lamslog delar av Hongkong.
De mestadels unga demonstranterna protesterade främst mot att Kina inte beviljar Hongkong fullskalig demokrati.
Besvikna idealister
Mathew Wong, biträdande professor i statskunskap, berättar att en stor del av hans elever helhjärtat deltog i demonstrationerna. Nu är de frustrerade.
- Många unga Hongkongbor är idealistiska. De vill till exempel ha mer demokrati, och när de inte får det ställer de sig pessimistiskt till Hongkongs framtid, förklarar Wong.
För att det ska gå att återuppbygga förtroendet säger Wong att Kina måste förstå vad Hongkongborna verkligen vill och låta dem ha mer att säga till om. Han beklagar att Kina för närvarande inte gör det.
Få förändringar
Wong betonar också att autonomin på många sätt fortfarande fungerar. Samhället fortsätter att vara påfallande dynamiskt, och invånarnas rättigheter och friheter är intakta.
I Kina förbjudna rörelser och organisationer såsom Falungong och Amnesty International får fungera i Hongkong.
Högljudda demonstrationer mot regeringen och kommunistpartiet ordnas så gott som dagligen.
Massmedierna censureras inte, men de anklagas för att i stället i allt högre grad idka självcensur.
Många Hongkongbor befarar dessutom att pressfriheten äventyras i och med att stora företag från det övriga Kina under de senaste åren har köpt några av de viktigaste tidningarna och tv-stationerna.
Hotfull kritik
Det obundna rättssystemet anses vara Hongkongs främsta trumfkort, och det fungerar mer eller mindre som förr.
Nyligen har högt uppsatta representanter för kommunistpartiet ändå öppet börjat kritisera Hongkongs domstolar.
- De betraktar lagar och domstolar som politiska redskap. De är därför inte glada över att domarna i Hongkong är obundna, konstaterar professorn Ma Ngok.
Ma tillägger att Hongkongborna nu är rädda för att kommunistpartiet vill skaffa sig kontroll över domstolarna. I praktiken skulle det innebära en dödsstöt för autonomin.
Inga kompromisser
Ma ser mindre hoppfullt på Hongkongs framtid än han gjorde för tjugo år sedan. Då räknade han med att samhällsordningen i Kina småningom skulle utvecklas i en mer demokratisk riktning.
- I stället har Kina blivit mer och mer auktoritärt. Det är därför svårt att föreställa sig att landet börjar göra eftergifter i Hongkong, säger han.
Tjugo år efter det historiska maktskiftet verkar Hongkong och Kina nu ha kommit på kollisionskurs med varandra.
För Hongkongbornas del kan följderna vara ödesdigra.