Behovet av att reformera familjeledigheterna har redan länge påtalats av såväl experter som politiker. Varför är det så svårt att ändra på systemet? Vi förklarar!
Målsättningarna varierar
En reform av familjeledigheterna har efterlysts på bred front. Men målsättningarna varierar beroende på vem man frågar.
Det råder bred enighet om att familjeledigheterna borde fördelas jämnare mellan båda föräldrarna. Men åsikterna går isär om hur det här målet ska uppnås.
Grovt taget kan man dela in alternativen i tre kategorier.
Modeller som ökar på de befintliga stöden och ledigheterna.
- Exempel THL:s förslag till 6+6+6-modell.
- Ökar på pappornas rätt till inkomstrelaterad föräldrapenning, utan att förkorta på den sammanlagda hemvårdsperioden.
- Kräver flera hundra miljoner per år i extra resurser för att bekosta de ekonomiska bidragen till familjerna.
- Av riksdagspartierna har SFP, Vänsterförbundet och De gröna presenterat modeller som bygger på samma princip. Detaljerna i modellerna och kostnaderna för dessa varierar.
Modeller som omfördelar de befintliga stöden och ledigheterna
- Exempel: Fackcentralen FFC:s modell för familjeledigheterna.
- Den kvoterade ledigheten för pappor förlängs, hemvårdsstödet slopas.
- Modellen är kostnadsneutral. Med andra ord kommer den förlängda vårdledigheten finansieras genom att slopa hemvårdsstödet.
Modeller som skär ned på de befintliga ledigheterna och stöden
- Exempel: Näringslivet EK:s familjepolitiska modell
- Föräldraledigheten delas jämnt mellan föräldrarna, hemvårdsstödet förkortas rejält
- Rätten att vara vårdledig upphör då barnet är 18 månader
Skillnaderna mellan de föreslagna modellerna är stora, både vad kostnaderna och längden på ledigheter beträffar.
Klart är att en helhetsreform kommer att kräva kompromissvilja av alla berörda parter.
Historiska skiljelinjer
Rätten till hemvårdsstöd klubbades igenom i mitten av 80-talet, som en del av en bredare familjepolitisk uppgörelse där även den subjektiva rätten till dagvård ingick.
Hemvårdsstödet var framför allt Centerns skötebarn, medan socialdemokraterna kunde brösta sig över utbyggnaden av dagvården.
80-talets politiska skiljelinjer går igen i dagens politiska debatter.
Samlingspartiet och SDP vill fortfarande avveckla hemvårdsstödet till förmån för dagvården medan Centern, KD och sedermera Sannfinländarna slår på trumman för familjernas rätt till långa ledigheter.
Som lök på laxen finns det också inom de enskilda partierna olika åsikter om hur föräldraledigheterna borde utvecklas.
Det har med andra ord varit svårt för de tidigare regeringarna att ändra på systemet, även om vilja till det funnits i många partier.
Motsättningarna märks fortfarande
Jyrki Katainens (Saml) regering hade som avsikt att införa en jämn kvotering av hemvårdsstödet för båda föräldrarna.
De dåvarande oppositionspartierna Centern och Sannfinländarna gick till storms mot förslaget, som sedermera slopades.
Av förekommen anledning var förhoppningarna på en familjepolitisk reform inte särskilt höga, då Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet bildade regering efter senaste riksdagsval.
Utbrytarna i Blå framtid har likaledes varit måna om att betona vikten av familjernas valmöjligheter.
Oppositionen kräver att reformen av familjeledigheterna bereds parlamentariskt. Idén har tillsvidare inte väckt något gehör inom regeringen.
Förväntningarna på en helhetsreform av familjeledigheterna är stora. Någon omfattande förändring av systemet lär ändå inte bli av under den pågående regeringsperioden.
Antagligen kommer regeringen att enas om vissa förbättringar av systemet under den pågående regeringsperioden.
Men helhetsreformen av familjeledigheterna kommer med största sannolikhet att bli en fråga för kommande regeringar.
