Allmänheten får en unik möjlighet att se Sifriduskalken i Borgå domkyrka. Det mycket värdefulla och sköra nattvardskärlet visas ungeför en gång vart tionde år.
Sifriduskalken från 1200-talet är ett förgyllt nattvardskärl i drivet silver, smyckat med ett mycket fint filigrans- och ciseleringsarbete.
Gunnar Grönblom, tidigare stiftsdekan vid Borgå domkapitel, uppskattar att kalken är tillverkad omkring år 1235.
Upphovsmannen anses vara den tyske silversmeden Sifridus, möjligen från Westfalen. Nere på foten under Jesu fötter finns nämligen texten Sifridus me facit (Sifridus gjorde mig) graverad.
Kalken väger 2,3 kilogram och är 23,3 centimeter hög. Cuppans omkrets är 19 centimeter. Den är 8 centimeter djup och kanten är mellan 4 och 5 millimeter tjock.
- Det finns tre andra kalkar bevarade av samma guldsmed. De är inte riktigt lika värdefulla som Sifriduskalken, men intressant eftersom man i Borgå hittillis trott att den här kalken är helt unik, säger Grönblom.
Kalken kom till Finland från Tyskland under trettioåriga kriget på 1600-talet.
- 1633 var svenskarna i Osnabrück och brandskattade staden. De skulle ge silver för att svenskarna inte skulle bränna ner staden, säger Marina Catani, direktör för Borgå museum.
Brandskatt var lovliga krigsbyten utan skyldighet att återbörda värdesakerna. Summan för skatten i Osnabrück uppgick till 60 000 daler. Kalken värderades då till 200 daler.
- Staden betalade 2/3 av summan och domkaptilet 1/3. Kalken ingick som en del av ersättningen, berättar Gunnar Grönblom.
Räkenskaperna över brandskatten dokumenterades och publicerades på 1700-talet. Idag uppskattas Sifriduskalkens värde till mellan tio och femton miljoner euro.
Händelsen inträffade ett år efter att kung Gustaf II Adolf hade stupat vid Lützen. Slaget leddes av Axel Oxenstierna under drottning Kristina.
Men enligt historieskrivarna var det inte Oxenstierna som personligen hämtade med sig Sifriduskalken till Finland.
- Man grälar fortfarande om vem i befälet som tog den till Finland. Här finns det två olika åsikter, menar Grönblom.
Gunnar Grönblom har forskat i Sifriduskalkens historia och tror att det kan ha varit generalmajor Erik Andersson Trana som hämtade kalken till Viborg.
Andersson Trana var född i Karelen och skulle vid ankomst ha donerat den till domkyrkan i Viborg.
Med Stora ofreden gick Viborg förlorat. Kyrksilvret flyttades först till Åbo, sedan till Sankt Jakobs kyrka i Stockholm, för att till sist flyttas till Borgå som blivit stiftsstad 1723 och således hade en domkyrka.
Ingen betydelse för gudstjänstlivet
Sifriduskalken är idag ett historiskt föremål snarare än ett sakralt.
- Inte har det ett mera heligt värde än andra kalkar heller. Det är ett nattvardskärl som används för att distribuera vinet vid nattvarden
Som alla kalkar så har den förstås sitt värde, men det som gör den unik är att den är så pass gammal och har bevarats i sitt ursprungliga skick, konstaterar Grönblom.
Kalken är inte heller ett nattvardskärl som församlingarna i Borgå kan ha i bruk.
- I den svenska församlingen så har de aldrig fått använda kalken. Den har inte varit i användning sedan 1930-talet. Du får långt tillbaks i tiden för att den skall ha varit i användning, säger Gunnar Grönblom
Under de år kalken var i användning har den nötts och blivit i så dåligt skick att församlingarna inte längre vågar använda den.
- Man kan inte uttala sig om kalkens betydelse för gudstjänstlivet för den har inte funnits med i det moderna gudstjänstlivet överhuvudtaget.
Kalken förvarades först bakom lås och bom i kyrkan, men på grund av försäkringarna steg i pris blev det helt enkelt mera förmånligt att förvara den i ett bankfack.
En dyr kopia
Man har också diskuterat möjligheten att låta göra en kopia av Sifriduskalken, men kommit fram till att ett så rikligt utsirad kärl blir dyrt.
En restaurering av originalet skulle även den bli väldigt kostsam för Borgå kyrkliga samfällighet.
Reliefer med starka uttryck
Cuppan och foten har vardera fyra reliefer eller medaljonger. De har både en historisk och en frälsningshistorisk anknytning.
- Man känner igen det medeltida hantverket på vissa karaktäristiska drag, till exempel hur de gestaltade ansikten, bland annat näsor och händer. Figurerna är breda mellan näsvingarna och har långsmal näsrygg och välvda litet ledsna ögon, tolkar Marina Catani.
Catani konstaterar att kalkens bilder är expressiva och fulla av starka känslor. Här finns både rörelse och dramatik. Hantverkaren har haft god kännedom om människans anatomi.
På cuppan finns bland annat en medaljong med motivet Jesus som går på vattnet i samtal med Petrus. Den hänvisar till Petersdomen i Osnabrück där kalken var i bruk.
Petrus sitter i en båt av germansk modell. En annan lärjunge håller i en åra eller rodret. Jesus undrar varför Petrus tvivlar. Petrus svarar: Rädda mig.
- Vågorna är fint återgivna, som i ett topformat flätat mönster, säger Catani.
Vi ser också Tomas tvivlaren tillsammans med Jesus och helgonen Crispinus och Crispianus med palmblad i händerna.
- Här är forskarna litet osäkra på om det är bröderna Crispinus och Crispianus men sannolikt eftersom de förekommer på Osnabrücks sigill på 1200-talet, säger Grönblom.
Foten visar Maria bebådelse, Kristi födelse, Jesus på korset och uppståndelsen med kvinnorna vid Jesu grav.
Personerna har getts mycket starka uttryck och dramatiken i händelserna förstärks genom skuggor som bildas av mörka partier i silvret.
Det är väldigt få som idag har en möjlighet att se Sifridskalken. Den visades för stiftens biskopar i samband med biskopsmötet i Borgå för ett drygt år sedan, men allmänheten brukar få se den ungefär en gång vart tionde år.
Lördagen den 18 november gavs en unik möjlighet att besöka Borgå domkyrka för att se kalken i en vitrin.
Den visades mellan klockan 10 och 14. Marina Catani framförde ett föredrag om relieferna och utsmyckningen klockan 13.