Det kunde ha blivit läkare av Göran Honga, men en halv poäng för lite i ett inträdesförhör ledde till en examen i byggnadsteknik i stället. Nu firar han en välförtjänt semester i väntan på pension från jobbet som direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt.
Göran Honga är född och uppväxt i byn Vittsar, i det som då var landskommunen Karleby. Där tillbringade han barndomen och ungdomstiden, fiskade i Perho å och hade roligt.
- Folk brukar kommentera att det både hörs och känns varifrån jag kommer, säger han.
Göran säger att han har haft tur i livet. Han växte upp omgiven av människor som brydde sig och som lärde honom att man ska bry sig.
- Jag kommer ihåg gamla folkskolläraren Arne Räbb, som lärde oss läsa. Jag blev intresserad av historia när han läste Homeros' Iliaden för oss. Vi hade lässtund två gånger i veckan.
Läste sig igenom biblioteket
Göran började själv läsa före skolåldern. Efter två år i Vittsar folkskola så hade han läst sig igenom skolbiblioteket.
- Sen kommer jag ihåg att mamma och pappa tog mig till stan och jag fick komma in på stadsbiblioteket, som då fanns i ett gammalt trähus bredvid kyrkan. Jag tror att jag aldrig har varit så lycklig som då jag fick se alla böckerna!
Läslusten har hållit i sig, säger Göran. På senare år har ändå arbetet tagit allt mer tid och det har blivit mest ströläsande och facklitteratur.
- Som bäst har jag två böcker på soffan och på nattduksbordet: K-G Olins senaste bok "Spionkriget" och Yuval Hararis "Homo Deus", där författaren berättar om sin tro på mänsklighetens framtid.
Vilken är då den bästa bok som Göran har läst? Den frågan är svår att svara på, så i stället berättar han om den mest minnesvärda:
- Jag var 17 år och på första Ruisrock. Vi låg i tält och lyssnade på rock'n'roll och så hade jag en bok av Krishnamurti. Det öppnade sinnet, tyckte man då.
Då det kommer till musik är Göran en allätare. Han växte upp under rock'n'rollens tid, så den fastnade i huvudet.
- Men ju äldre jag blir så har den klassiska musiken och dansbandsmusiken kommit in.
Göran berättar om en nu pensionerad arbetskamrat som han åkte bil med i Norge. Då kom det country i radion.
- Han höjde volymen och sa "Enkel musik för enkla karar!"
Studier i Helsingfors, byggprojekt i österled
Efter studenten var det aktuellt att söka sig till en utbildning. Göran berättar att de var fyra kamrater i gymnasiet som av religionsläraren uppmanades att bli präster.
- Vi var så svåra på att debattera! De tre som var värst blev ändå något annat, den av oss som blev präst var Tor-Erik Store.
För flera av kamraterna lockade Helsingfors, det var antingen medicinska fakulteten eller tekniska högskolan som gällde. Hos Göran fanns redan då tanken på att få hjälpa människor, men ödet ville annorlunda.
- Det gick på det viset att flera av frågorna till medicinska var sådana att man skulle sätta kryss i rutan. Satte man kryss i fel ruta så fick man minuspoäng.
Göran fyllde snabbt i flervalsfrågorna och blev en halv poäng från att komma in på medicinska fakulteten. Så i stället blev det tekniska högskolan och byggnadsteknik.
- På den banan kom jag in i företagslivet och de finländska storföretagen. Det var mycket fråga om exportprojekt till Sovjetunionen och arabländerna i det skedet.
Jag tror att jag har sagt upp fler människor än vad jag har anställt.
Göran Honga
Östhandeln blomstrade på 70- och 80-talen och Göran var med om projekt bland annat i Svetogorsk och Kostamus. Ett av projekten, i dåvarande Östberlin, fick han återuppleva i somras, då han besökte sin dotter som flyttat till staden.
- Det är nog uppemot ett 30-tal företag som jag totalt har arbetat i, summerar Göran. Jag har trivts med så gott som allt jag har gjort.
Ett par mindre trevliga uppdrag kom i slutet av Görans tid inom byggbranschen i Finland. Han var då med om att sanera ett antal företag.
- Jag har också i offentligheten sagt att jag tror att jag har sagt upp fler människor än vad jag har anställt. Det är nog väldans tungt att gå in och skära i företag och försöka hitta de friska bitarna.
Från stora världen hem till Karleby
Från att ha arbetat med projekt i det forna östblocket flyttade Göran Honga på 1980-talet till USA. Trots skillnader så fanns det också likheter länderna emellan, säger Göran.
- Jag har också fått äran att arbeta med ursprungsbefolkningarna på båda sidorna: i USA arbetade jag åt en indianstam i flera år och under Karlebytiden fick jag i östhandeln se hur nenetserna och tjuktjerna levde.
Efter ett treårigt projekt i nordöstra USA kom familjen hem till Karleby, där man hade ett hus. Följande projekt stod på tur, det skulle ha varit på ön Hokkaido i Japan.
- Det drog ut på tiden och så hörde biträdande stadsdirektören Ralf Porko att jag var i stan. Han frågade om jag var intresserad av att söka posten som stadsingenjör.
Steget in i det kommunala var svårt
Göran sökte och fick jobbet. Han tillträdde i december 1988. Steget in i det kommunala var svårt, efter att ha sett företagsvärlden i Finland och senare hur man jobbade i USA.
- Fast det fanns väldigt goda och engagerade människor så var det svårt att tro att det fanns en sådan värld. Det var helt främmande för mig.
Göran fick fort lära sig hur allt fungerade och att "acceptera läget". Sen då han lärt sig mekaniken i systemet blev det lättare att arbeta.
- Det finns nog en grym dynamik och framåtanda också, men det är som i det mesta: motståndarna hörs mer än de som driver en sak framåt.
Har lärt sig att ha tålamod
I unga år var Göran snabb, kanske också otålig. Med åren har Göran också lärt sig att varje sak har sin tid.
- Det har nog varit en nyttig lärdom. Ibland har det kanske känts lite i bakhuvudet, men så är det.
I Karleby var Göran bland annat med om att utveckla hamnen. Det var en grupp personer som såg saken på samma sätt och som samarbetade, säger han.
- Det var biträdande stadsdirektören Ralf Porko som var oerhört framsynt. Sen blev stadssekreterare Eero Mäki hamndirektör och så jag som chef för teknik och utvecklingsverksamheten
Göran, Eero Mäki och deras tolk reste i åratal runt i dåvarande Sovjetunionen och "sålde in" Karleby hamn. När man nu ser vad det är i dag så kan man bara vara nöjd, säger han.
- Karleby är för tillfället fjärde eller femte största hamnen i Finland, så de har kommit upp sig och byggt upp relationerna till företag i nuvarande Ryssland.
Från Karleby till Jakobstad och vidare till sjukvårdsdistriktet
Efter åren i Karleby fick Göran arbetet som stadsdirektör i grannstaden Jakobstad. Där trivdes han mycket bra.
- Det är mera svenskt än Karleby, de är som två skilda världar.
Under tiden i Jakobstad blev Göran också involverad i Vasa sjukvårdsdistrikt. Han satt i distriktets styrelse som en av stadens representanter.
- Då det sen blev aktuellt att välja ny direktör så blev jag efter några varv tillfrågad att söka. Jag fick jobbet och jag har trivts varje dag.
Alla vill ha vård: bra, mycket och nära. Samtidigt har delägarkommunerna sina ekonomiska begränsningar.
Göran Honga
I sjukvårdsdistriktet har Görans uppgift varit att personalen har resurser och möjlighet att utföra sitt vårdarbete. På så vis lever viljan från ungdomsåren, att hjälpa människor, vidare.
- Det finns en by i Nedervetil som heter Pelo. Det finns ett uttryck "Pelo frasse har lang loova" - det vill säga jag gjorde en lång omväg innan jag kom till distriktet.
Hörde talas om reformen redan 2002
I arbetet har Göran också fått lära sig väldigt mycket om det medicinska. Han är ingen läkare, men han förstår principerna, apparaturen och så vidare.
I en samkommun är det förstås mycket "hemåtdragande". Alla vill ha vård: bra, mycket och nära. Samtidigt har delägarkommunerna sina ekonomiska begränsningar. Det tredje är politiken.
- Man rör sig inom en triangel och det uppstår schismer hela tiden, men så tycks det vara i hela västvärlden. Oberoende av system så gäller i stort sett samma lagar och problematiken är den samma.
Som bäst pågår det en salig rumba inom hälsovården. Det är vårdreform, valfrihetslag och så vidare. Det här är ändå något som Göran Honga har levt med i åratal.
- Jag var stadsdirektör i Jakobstad då jag första gången hörde ordet kommun- och servicestrukturreform, KSSR. Det var år 2002, så på sätt eller annat har jag i femton år varit inblandad i det här.
En utdragen reform
Göran Honga och flera av hans jämnåriga kollegor hade som förhoppning att vara med och ro vårdreformen i land. På grund av att processen har dragit ut på tiden så blev det nu inte heller så.
- Eftersom sjukvårdsdistrikten ska upphöra så tänkte vi att vi går i pension med det. Nu har vi då fått tänka om: en del har gått i pension, en del har förlängt arbetstiden lite.
De flesta är överens om att reformen inte är nödvändig i den form som den nu föreligger.
Göran Honga
Målsättningen med vårdreformen var god, säger Göran Honga. Man ville utjämna skillnaderna i tillgången till vård mellan de olika socioekonomiska grupperna.
- Sen skulle man bereda sig på den kommande åldringsvågen. Efter 2008 kom också pengarna med och man skulle spara.
"Kostnaderna kommer att stiga"
Efter alla turer, som även yrkesmänniskan Honga har haft svårt att hänga med i, så är det ännu svårt att se vad allt ska mynna ut i. De argument som används är också konstiga.
- De flesta inser att reformen är nödvändig, men de flesta är också överens om att den inte är nödvändig i den form som den nu föreligger.
Valfriheten i vården, som den nu planeras att genomföras, gynnar inte folket, säger Honga. Den kommer heller inte att ge några inbesparingar, utan kostnaderna kommer att stiga.
- Det gjorde de i Sverige också. Det ökade tillgängligheten för en viss befolkningsgrupp, men det blev dyrare.
Den 20 december gjorde Göran Honga sin sista arbetsdag. Efter detta tog han ut all innestående semester som samlats på hög under åren. Den första augusti 2018 blir han formellt pensionär.
