Sorg, chock, bestörthet, kärlek och en gnutta rasism. Det är några av erfarenheterna som anonyma personer har delat med sig av efter knivdådet i Åbo i somras. Berättelserna finns nu för framtida forskare att rota i.
En dryg månad efter att knivattackerna i Åbo ägde rum började Åbo akademi samla in anonyma berättelser, där Åboborna fick skriva av sig om sina upplevelser av dåden.
Bettina Westerholm, arkivamanuens på kulturvetenskapliga arkivet Cultura, har läst samtliga 400 berättelser.
- Det har gjorts forskning inom psykologi och humanvetenskaper som påvisar att skrivande kan hjälpa en att strukturera sina tankar, säger Westerholm.
Och behovet verkar stämma. Under bara den första dagen som webbsidan låg uppe kom det in över 100 svar. Svaren bildar totalt 400 olika perspektiv på samma händelser, men det har varit Westerholms jobb att hitta möjliga mönster.
- Det genomgående mönstret är känslorna. Det är bestörthet, chock, obehag, sorg, eller att man inte kände något alls. Det är hela skalan, säger Westerholm.
Folk är också förvånade över att det hände i Åbo, eller att människor hade hunnit tänka att något liknande kunde hända.
Majoriteten av svaren var seriösa
Trots att svarsmöjligheten var helt anonym så var en överväldigande majoritet av svaren seriösa, menar Westerholm.
- Det är väldigt få av svaren, och det måste jag poängtera, där informanter har använt listan till att uttrycka rasistiska kommentarer, säger Westerholm.
I många av svaren kommer det fram att informanterna inte har känt ett behov av att älta händelserna i onödan.
- Det genomgående är att man inte vill älta. Det finns svar där informanter har skrivit att det inte har påverkat deras liv desto mera, men att de tittar sig över axeln en extra gång, säger Westerholm.
Ögonvittnen delar med sig
Bland de många svaren, som har skrivits av personer som har befunnit sig på många olika håll av staden, finns också ögonvittnesskildningar.
Det är förstås inget lätt arbete att läsa igenom 400 berättelser om de hemska händelserna sommaren 2017. Bettina Westerholm fick ta sig an dem bit för bit, lite i taget.
- Det var kanske svårare att distansera sig när jag själv hade någon slags relation till det hela. Men jag läste några svar åt gången, gjorde något annat, och gick sen tillbaka till berättelserna. Det var emotionellt tungt, säger Westerholm.
Material för framtida forskning
Tanken med materialet från alla de berättelser som folk har delat med sig av är att det kan vara nytta i framtiden.
- Det heter ju att man ska lära sig av historien. Så vitt vi vet har det inte samlats in på samma sätt kring liknande händelser tidigare, säger Westerholm.
