Knappt hundra finländare beställer årligen sperma med posten från en dansk spermabank. Det är billigare att inseminera hemma än på en fertilitetsklinik, men det finns också avigsidor med postordersperma, och i sommar förbjuder Danmark försändelserna.
På spermabanken Cryos Internationals webbsida kan man välja mellan drygt 800 spermadonatorer. Man kan få information om donatorernas längd, ögon- och hårfärg, men också läsa personlighetstest, höra röstprov och se donatorernas babybilder.
Det är bara att välja och vraka och beställa hem sperman. Också fertilitetskliniker i Finland beställer från samma spermabank i Århus, men då är informationen om donatorerna mera begränsad.
- Vi sänder betydligt mera donatorsäd till kliniker i Finland, men vi sänder också till privata hem. Det finns ett litet antal kvinnor i Finland som väljer den lösningen. Det är under hundra personer varje år, säger Peter Reeslev, vd på Cryos International.
I det här reportaget träffar vi den danska spermadonatorn Adam och den finländska mamman Minttu. Adam vill gärna hjälpa barnlösa, men han har också konfronterats med etiska frågor. Minttu berättar för sin 3-åring att det finns en snäll farbror i Danmark som har donerat säden.
Nedfryst sperma håller i princip hur länge som helst och det är först då sperman tinas upp som sädescellerna blir levande igen
I Finland kan lesbiska par och ensamstående få fertilitetsvård, men de hänvisas i princip alltid till privata fertilitetskliniker. Då får de vara beredda på att betala 10 000 euro eller mer. Sperma på postorder kostar bara några hundralappar.
“Kan vi använda den här sperman om 200 år?”
Danmark är världens största leverantör av sperma. Marknaden domineras av de två stora spermabankerna Cryos International i Århus och European Spermbank i Köpenhamn.
Båda bankerna levererar sperma till ungefär 100 länder. Det är också härifrån fertilitetsklinikerna i Finland beställer sperma, eftersom det inte finns tillräckligt många spermadonatorer i Finland.
- Från vår bank sänder vi ingenting direkt hem, utan att kvinnorna har varit i kontakt med en läkare, säger Annemette Arndal-Lauritzen, vd för European Spermbank.
På spermabanken identifierar de sig med fingeravtryck, får en burk och får gå in i ett litet rum
Arndal-Lauritzen visar oss runt på spermabanken i stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn.
I ett stort rum står hundratals metallbehållare på golvet, de liknar lite gammaldags mjölkkannor. Alla behållare är numrerade och här förvaras sperma av närmare tusen danskar.
Sperman är nedfryst med kväve till minus 196 grader.
- Nedfryst sperma håller i princip hur länge som helst och det är först då sperman tinas upp som sädescellerna blir levande igen, säger Arndal-Lauritzen.
Hon berättar om ett fall i England, där en baby föddes med hjälp av sperma som donerats för över 30 år sedan.
- Men det är förstås en etisk fråga. Kan vi använda den här sperman om 200 år? Kanske ändå inte, funderar Arndal-Lauritzen.
I andra delen av spermabanken finns ett öppet kontorslandskap där omkring tjugo personer håller kontakt med köpare och donatorer.
Pengar ska inte vara drivkraften att donera
De flesta spermadonatorer är unga män, ofta studerande. På spermabanken identifierar de sig med fingeravtryck, får en burk och får gå in i ett litet rum. Då det är upptaget lyser en röd lampa.
Då de är klara lämnar de burken till personalen och hela donationen tar inte längre än fem-tio minuter. Men processen att bli donator är lång.
Dels ska sperman vara av god kvalitet och donatorn ska genomgå olika hälsoundersökningar, intervjuer och psykologiskt test. Bara ungefär fem procent av dem som vill bli donator godkänns.
För en spermadonation får donatorn 300 danska kronor, knappt 40 euro. Om man donerar två gånger i veckan, tjänar man ungefär 300 euro i månaden.
För mig är sperma någonting jag kan producera och också låta gå till spillo
Spermabanken vill att spermadonationerna ska vara som att donera blod: man gör det för att man vill hjälpa barnlösa, och pengarna är bara en liten lön för mödan.
- Jag tror inte att många skulle sätta så mycket tid på det om det var helt utan kompensation, men det är väldigt få som säger att de gör det endast för pengarna. När det är ett litet belopp så har du heller inga intressen att dölja något, säger Arndal-Lauritzen.
Kompisarna frågar hur det är att ha barn runt hela världen
23-åriga Adam blev donator förra sommaren. Han studerar, tränar mycket på gym, är mentor för några tonåringar och hänger med sina vänner.
- Jag har alltid varit intresserad av att hjälpa mänskor och jag vet att många har problem med fertiliteten. Om jag har någonting jag kan donera för ett bättre syfte, så varför skulle jag inte göra det?, säger Adam.
Adam berättar att han själv vill ha familj senare och han har tänkt att han naturligtvis ska berätta om spermadonationerna för sin fru. Han har också berättat för sina närmaste vänner.
- Mina tjejkompisar ställer frågor om hur det är att ha barn runt hela världen, och det tycker jag att är lite skrämmande. Men jag är inte släkt med barnen, utan det är endast mina biologiska gener. Familjen har hela ansvaret för barnet och jag har bara hjälpt till i fertilitets-delen av graviditeten.
Han säger att han kan förstå och respekterar att tjejkompisarna reagerar så, men han tycker att de också borde respektera hans val.
- Jag tror att det för en kvinna kan vara annorlunda, för hon är den som ska bära barnet. För mig är sperma någonting jag kan producera och också låta gå till spillo.
En dag hör barnen kanske av sig
I Danmark kan en donator ha barn i tolv familjer, men antalet barn kan vara flera, eftersom en familj kan ha flera barn från samma donator. I Finland kan en donator ha barn i fem familjer.
Adam har valt att vara öppen donator och det innebär att eventuella barn kanske kontaktar honom senare.
- Jag tänker egentligen ganska mycket på det. Först tänkte jag att jag måste vara anonym, att jag inte kan se 18 år framåt i tiden och veta hurdan situation jag har då.
Men under processen att bli donator mognade tanken och han bestämde sig trots allt för att vara öppen donator.
- Det kan hända att barnet känner ett behov, eller önskar att möta sin biologiska far. Jag ville inte vara en person som inte ger barnet den möjligheten, säger han.
Minttu vill att barnet ska känna till sitt ursprung
Minttu har velat ha barn ända sedan 20-års åldern. Då hon blev över 30 och ännu inte hade hittat en man som hon ville ha barn med började hon utreda andra alternativ.
Hon valde att ta hjälp av en fertilitetsklinik, eftersom det passade hennes behov bäst. Då det är brist på finländska donatorer, så ställde hon redan på förhand in sig på att donatorn skulle vara dansk.
- Jag önskade bara att få det efterlängtade barnet och att få bli mamma. Därför kändes det nästan lustigt att behöva ta ställning till donatorns egenskaper. Jag valde slutligen en som var lite över 180 cm lång, blåögd och ljushårig, berättar Minttu.
Minttu har varit väldigt öppen med att hon använt en donator och också velat att det ska vara en naturlig sak för barnet ända från början.
- Redan då barnet var baby och jag till exempel bytte blöja, så kunde jag säga att “mamma ville ha dig mest av allt i världen och i Danmark finns en snäll farbror som har gett säden.”
Även om barnet inte är äldre än 3 år, så berättar Minttu att hen som fullvuxen kan ta reda på vem donatorn är. Minttu känner också många andra familjer som har fått barn på samma sätt som hon.
Ensamstående och lesbiska par inseminerar hemma
På de barnlösas förening Simpukka i Finland känner verksamhetsledaren Johanna Repo till att endel kvinnor och par beställer sperma utomlands för att inseminera hemma. Om man till exempel har speciella önskemål angående donatorns etnicitet så är variationen då större än i Finland.
- Den grupp som beställer mest är ensamstående kvinnor och kvinnopar, och de har inte tillgång till fertilitetsbehandlingar inom det offentliga. De måste gå privat och det är en stor kostnad. Därför är det helt naturligt att de först prövar med heminsemination, säger Repo.
Enligt Repo borde man ändå ha lov av Valvira innan man tar in spermier till Finland.
- En privatperson får inte ta in spermier till Finland och om man blir fast i tullen kan det bli böter, säger Repo.
Man pressar mänskor ut på den gråa marknaden och de måste hitta en donator på nätet eller på den lokala nattklubben
Fastän heminsemination är billigare än fertilitetsklinik, så kan också heminsemination bli dyrt om det tar länge innan graviditeten lyckas.
Repo ser att en nackdel med heminsemination också är att beställaren inte får någon rådgivning om hur donerade spermier kan påverka familjen och hur man ska tala om saken med barnet.
- Man borde tänka på barnets rättigheter, säger Repo.
Postordersperma förbjuds i Danmark
Flera EU-länder har varit missnöjda med att vissa danska spermabanker har sålt sperma för heminsemination och därför vänt sig till EU-kommissionen. Den danska regeringen har tagit kritiken på allvar och den 1 juli i år blir det förbjudet att sända sperma hem direkt till privata köpare.
Peter Reeslev på spermabanken Cryos är irriterad på lagändringen och anser att det här bara leder till att folk hittar andra mera osäkra sätt att få sperma.
- Man pressar mänskor ut på den gråa marknaden och de måste hitta en donator på nätet eller på den lokala nattklubben, säger Reeslev.
Cirka 50 procent av sperman går till singelkvinnor, 30 procent till lesbiska par och 20 procent till heteropar
Bakgrunden till lagändringen handlar bland annat om spårning. Man vill vara säker på vem som använder sperman och att en eventuell graviditet blir registrerad.
Eftersom en donator bara kan ha barn i ett visst antal familjer, så är det viktigt att alla graviditeter registreras. Det finns också en misstanke om att endel av de som inseminerar hemma kanske “glömmer” att berätta om graviditeten för spermabanken.
Fertilitetsturism redan vanligt i Europa
Lagstiftningen kring fertilitetsfrågor varierar stort mellan länderna i Europa. I Norden är Danmark mest liberalt och här kan man till exempel behandla par som varken har ägg eller sperma, så kallad dubbeldonation.
Reeslev menar att ländernas olika lagstiftningar leder till fertilitetsturism i Europa.
- Barnlösa reser runt mellan länderna för att få den behandling eller lösning som de tycker att är bäst för deras familjesituation. Politiker borde inte bestämma om folk ska få barn eller inte, säger Reeslev.
Den svenska lagstiftningen är till exempel strängare än den danska, och därför väljer många par att åka över sundet och få behandling på fertilitetskliniker i Danmark.
Samtidigt som länderna lagstiftar om vem som har rätt att bli förälder, så ökar andelen mänskor som behöver hjälp för att få barn
I Frankrike görs inga behandlingar med sperma från utländska donatorer och det gör att köerna blir långa. Inte heller ensamstående eller lesbiska par får behandling, och det här leder till att många fransmän åker utomlands för att få hjälp.
I Nederländerna planerar man att börja använda öppna donatorer, på samma sätt som i Finland, medan grannlandet Belgien endast tillåter anonyma donatorer.
- Lagstiftarna borde titta mera på det genetiska och etiska, men de ska låta bli att reglera efterfrågan, säger Reeslev.
I dag ser familjen ut på många olika sätt
Den gamla familjenormen med en kvinna och en man och gemensamma biologiska barn är inte alls lika självklar som för några årtionden sedan. Numera kan familjerna se ut på många olika sätt, men fortfarande vill politikerna lagstifta om vem som kan bli förälder och på vilket sätt.
- Om det finns vuxna som vill bli föräldrar och erbjuda ett kärleksfullt hem, så har jag svårt att se någon orsak till att det ska finnas lagstiftning eller någonting annat som begränsar det. Det borde vara en möjlighet för alla mänskor, säger Minttu.
Vid spermabanken Cryos är singelkvinnorna den största kundgruppen. De räknar med att cirka 50 procent av sperman går till singelkvinnor, 30 procent till lesbiska par och 20 procent till heteropar.
Samtidigt som länderna lagstiftar om vem som har rätt att bli förälder, så ökar andelen mänskor som behöver hjälp för att få barn.
Det blir vanligare med ensamstående kvinnor som inte hittar rätt partner att få barn med. Långa utbildningar och karriär gör också att många börjar fundera på barn först då de närmar sig 40, och då kan det vara svårare att få barn.
Adam heter egentligen någonting annat.