Sakletarna hittade ett smycke som visade sig vara tusen år gammalt.
Heikki Räisänen och Anssi Vuohelainen från Borgå hade bestämt träff på en åker i Saxby för ett par veckor sedan.
Räisänen hade hört att där kan ha funnits ett torg eller dylikt förr i tiden och på basis av det beslöt de att gå dit och leta.
- Då jag hittade föremålet trodde jag att det var en del av ett gammalt vattenrör, men de fina dekorationerna på den fick mig att tveka, säger Räisänen.
Ett forntida smycke från slutet av 700-talet
Föremål man misstänker vara över 100 år gamla bör rapporteras till Museiverket. Räisänen insåg fort att den pärla han hittat är mycket äldre än hundra år och skickade bild på fyndet till Museiverket.
- Svaret från Museiverket var att pärlan är från vikingatiden och att det är frågan om en bronspärla. Sådana här fynd gör att man vill fortsätta med den här hobbyn, säger Räisänen.
Mer än bara mynt och metallskrot
Fyndet i sig är inte direkt värdefullt, men för den arkeologiskt intresserade är fyndet stort.
Hannele Tenhovuori jobbar på Borgå Museum som museilektor och teamledare. Hon anser att varje litet äldre fynd som görs här i trakterna är en till pusselbit i historien.
Det som också kan vara bra att komma ihåg när man ger sig ut på fältet med metalldetektorer är att marken kan gömma mer än bara metallföremål och att man skall ta hänsyn till omgivningen.
- De som håller på med detta som bara en hobby tänker kanske inte alltid på att även föremål av annat material än metall kan ha stor betydelse, påpekar Tenhovuori.
Mest handlar det om tur och tålamod
Då Heikki Räisänen fick sin första egna metalldetektor på posten gick han ut på en åker i Ebbo.
- Till största delen handlar det om att ha bra tur och tålamod när det gäller att göra fynd. Oftast är det bara spikar och gamla mynt man hittar. Det kan vara bra att ta reda på vad historien säger om diverse landområden och läsa på innan man ger sig ut, tipsar Räisänen.
