Camilla Richardsson var i en klass för sig då FM-medaljerna delades ut på damernas 3000 meter hinder. Sandra Eriksson gjorde i sin tur sin första hindertävling på nästan två år och kom i mål som tvåa. Det var en sån dag i dag, säger Eriksson.
Det blev Vasajubel i damernas hindertävling i Kalevaspelen. Camilla Richardsson ryckte ifrån halvvägs in i loppet och lät aldrig Sandra Eriksson utmana henne om guldet.
För Erikssons del var hindertävlingen den första på nästan två år och frågan var om IK Falken-löparen direkt skulle vara tillräckligt snabb för att underskrida EM-gränsen på 9.55.
Redan det första varvet var långsamt. På tok för långsamt.
– Verkligt förvånande. Med den här takten blir det verkligen inte någon EM-gräns, konstaterade referent Leif Lampenius.
– Hon får inte hindertekniken att stämma nu, kompar expertkommentator Mikael Ylöstalo.
Richardsson, som redan är klar för EM i Berlin, lyckades själv igen underskrida gränsen. Segerresultatet var 9.51,46. Eriksson kom i mål som tvåa med tiden 10.21,50.
Sandra Eriksson gav inga kommentarer efter loppet, men Yle Sporten fick tag på henne efter prisutdelningen.
– Det funkade inte i dag, det finns inte så mycket annat att säga. Jag kände tidigt att benen inte orkar och hindren gick dåligt från början till slut. Hindren går dåligt då benen inte är pigga. Det var en sån dag.
Stor respekt för hindren
Eriksson kan inte ännu analysera vad trögheten berodde på. Träningarna har gett vid handen att den elvafaldiga mästerskapslöparen borde vara i betydligt bättre form.
– Förberedelserna har gått jättebra. Jag har sprungit långa intervaller med hinder som tyder på att jag borde kunna springa snabbt, berättar Eriksson.
– Men jag har inte sprungit över riktiga hinder på träning utan bara vanliga häckar, så jag har en annan respekt för hinder och vågar inte riktigt springa som jag borde.
Ett vattenhinder hade hon hoppat över tre gånger i förberedelserna inför loppet. Mer för att testa om hälen håller för landningen än i reellt träningssyfte.
Två chanser kvar
Eriksson har några skadedrabbade säsonger bakom sig efter att hälen började krånga för tre år sedan. Först i mars började den finländska rekorddamen vara tillbaka i full träning.
Nu tar plan B för EM vid. Eriksson har fortfarande två chanser att boka en biljett till Berlin.
– På onsdag åker jag till Karlstad och försöker på hinder, och om det inte lyckas där så åker jag på lördag till Lapinlahti och försöker på 1500 meter. Om det inte funkar, så har jag i alla fall försökt.
Hinder igen redan på onsdag, klarar din skadesargade kropp av det?
– Ja, jag blev ju inte direkt sliten av det här. Jag joggade en ganska stor del mot slutet. Det var bara en dålig dag, så trött blev jag inte.
Kan det till och med vara ”enklare” att klara EM-gränsen på 1500 i din situation?
– Just nu kanske det skulle vara enklare mentalt, men rent fysiskt är jag nog i sånt skick att 9.55 (på 3000 mh) är en ganska lätt gräns i förhållande till 4.12 (1500 m), resonerar Eriksson.
Richardsson: Inte alls avundsjuk
Camilla Richardsson tog sin första seger över den mångåriga medtävlaren alla distanser medräknade. Förra året bröt hon i Erikssons frånvaro den tiofaldiga mästarens guldsvit. För Erikssons del var det karriärens första FM-medalj av annan valör än guld.
– Det är klart att Sandra har betydligt bättre kapacitet än det här. Det första hinderloppet är alltid svårt och för henne har det ju gått två år, så jag var inte alls avundsjuk på hennes situation, säger Richardsson.
Själv var Richardsson väldigt nervös inför säsongens första hinderlopp trots att hon visste att formen är god och att hinderträningen fungerat. Eriksson hade bara några veckor av hinderträning i benen.
– Hinder är helt annat än slätt, det är bara så. Man kan inte jämföra det egentligen. Du kan vara i hur bra löpskick som helst men så funkar det inte på hinder.
Pratade ni med Sandra efter målgång?
– Nä, det var bara en sån där förstående kram. Vi förstod båda vad det betydde. Men jag vet att 9.55 inte är något problem för Sandra i Karlstad bara hon lyckas. Nu fick hon undanstökat det här första loppet och jag tror hon kan springa riktigt hårt ännu.
Richardsson i fin form
Richardsson höll en ispåse över vristen efter loppet efter att ha trampat snett vid det näst sista vattenhindret, men det var endast en säkerhetsåtgärd. Läget är hoppingivande med tanke på EM.
Hon kom nyligen ner från ett höghöjdsläger i Sankt Moritz.
– Jag har nog aldrig haft ett lika lyckat läger. Jag hade velat springa lite hårdare i dag, jag kände att jag var i rekordform, men efter den inledningen var det omöjligt.
– Å andra sidan trappades farten upp vartefter, vilket är positivt efter lite motsatt trend i året tidigare hinderlopp. Jag är absolut på rätt spår, säger Vasa IS-löparen.
Forssalöparen Astrid Snäll tog hand om bronset på 3000 meter hinder med tiden 10.30,20. Samtliga resultat från Kalevaspelen hittar ni här.
Artikeln uppdaterad med kommentarer klockan 21.25.