Plask och glada rop ljuder över viken när Lovisanejdens sjöräddare samlas för tisdagsövning i båthamnen i Valkom i Lovisa.
- Det är viktigt att vi har roligt när vi övar, säger Jari Ekström som är ansvarig för utbildningen.
De frivilliga sjöräddarna i Lovisa samlas varje tisdag för att öva. Den här kvällen står sjöräddning i torrdräkt på agendan.
Dagens övning är lite annorlunda än vanligt eftersom en handfull intresserade, potentiella nya medlemmar kommit för att bekanta sig med verksamheten.
Kvällen börjar med att Jari Ekström tillsammans med de andra sjöräddarna berättar om verksamheten.
- Vi gör allt som kommer emot på sjön. Vår första uppgift är alltid att rädda människoliv och efter det egendom. Närmast är det båtbogsering vi håller på med här i Lovisatrakten, säger Ekström.
En del av gruppen kom tillbaka från en uppgift just innan övningarna skulle börja.
- Det var en av de vanligaste uppgifterna vi har på somrarna. En motorbåt hade fått maskinfel och personerna ombord kunde inte ta sig i land. Vi bogserade båten till service.
Sjöräddarna har inte rättigheter att göra alkoholtest eller skriva ut böter, men de kan hjälpa personer i sjönöd.
- Våra kunder brukar nog vara glada att se oss, säger Ekström.
Ända till Estland (ibland)
Sjöräddarna brukar ha omkring tio utryckningar om året. De är aktiva ungefär sju månader om året, från det att isarna lossnar på våren till att havet fryser till på hösten.
- Vi har haft lika många uppgifter i år som i fjol trots att det har varit så fint väder, säger Ekström.
Sjöräddarna har ett ganska stort verksamhetsområde, från Pellinge i Borgå i väst till Fagerö i Pyttis i öst. Mot söder har man egentligen ingen gräns, men det är sällan manskapet behöver bege sig ut på estniska vatten.
- Det har väl hänt en gång, men det var före min tid, säger Aimo Haarahiltunen som varit sjöräddare i många år.
Han kommer inte ihåg att han skulle ha råkat ut för någon riktigt farlig situation som sjöräddare.
- Vi är förberedda på allt, säger Haarahiltunen.
Grodfötter och torrdräkter
Efter introduktionen är det bara för alla att dra på sig torrdräkter och hoppa i plurret.
Torrdräkterna är röda eller orange overaller, de flesta med fastsydda gummistövlar. Meningen är att de ska vara vattentäta, men lite läcker det igenom.
Stickan Nygård är först med att hoppa från bryggan. Han visar hur man ska göra för att dra i land en person som hamnat i sjönöd.
Nygård håller i ett orange flytredskap och en annan sjöräddare drar honom i land genom att hålla honom framför sig och simma baklänges.
De potentiella nya rekryterna får också pröva på att simma med grodfötter. Det gäller att hålla benen raka och sparka fram och tillbaks, inte göra cykelrörelser.
Emil Kullström är en av dem som kommit för att följa med dagens övning. Han är andfådd när han klättrar upp ur vattnet.
- Det känns bra. Jag har aldrig använt grodfötter förut; det tar nog på benen, säger han.
Kullström gillade dagens övningar.
- Det kan hända att jag kommer tillbaka nästa vecka.
Simma och flyta
Sjöräddarna tränar också på att flyta i formation.
En varm och solig kväll som den här är det lätt att hitta varandra, men om det är mörkt och vågorna går höga så gäller det att simma tätt tillsammans för att inte tappa bort någon.
Sjöräddarna samlar sig först på en lång linje. Alla har ansiktet framåt och håller om den bakomvarande personens fötter. Det ser roligt ut när alla plaskar med händerna och får den långa sjölarven att röra sig bakåt.
Därefter är det dags för nästa basposition. Alla samlar ihop sig till en liten cirkel och håller i varandra. Är man låst i en gruppkram är det inte så lätt att tappa bort sig i vågorna.
Klockan börjar närma sig åtta och det är dags för alla att ta sig upp ur vattnet.
Dräkterna ska ännu sköljas av med sötvatten och packas ihop. Mikael Antas, en annan av de potentiella nya rekryterna, håller just på att dra av sig sina stövlar.
Det här är som FBK men på sjön
Stickan Nygård, aktiv i Lovisanejdens sjöräddare
- Jag tycker om att vara ute på sjön, men har inte gjort något liknande tidigare, säger han.
Antas upptäckte evenemanget via Facebook och tänkte att det kunde vara intressant att delta. Också han funderar på att komma tillbaka och dra på sig torrdräkten också nästa tisdag.
Alla med
Jari Ekström berättar att sjöräddarna i Lovisa har ett tiotal aktiva medlemmar, och det är ungefär så många sjöbjörnar som är på plats den här tisdagen.
- Det är inte närapå tillräckligt; vi skulle behöva tio personer till. Men redan om det kommer en till så är vi nöjda, säger Ekström.
Man behöver inte vara en erfaren sjöfarare för att passa in i gänget.
- Man kan komma med fastän man aldrig varit ute på sjön, vi utbildar våra medlemmar. Det är redan bra om man kan simma 200 meter och vill lära sig nytt, säger Ekström.
Som 16-åring kan man bli ungdomsmedlem men för att få en plats i besättningen ska man vara 18 år.
Sjöräddarna tränar varannan vecka på vintern och varje vecka på sommaren.
- När det är evenemang i Lovisa så är vi med där och övervakar eller bara och visar upp vår verksamhet.
Sjöräddarna är alla frivilliga. Verksamheten finansieras med medlemsavgifter och sponsorer.
Det är sjöbevakningen som larmar dem när det blir dags att åka ut på uppdrag.
- Sedan börjar vi samla ihop besättning till båten. Max en timme efter att larmet kommit ska båten lämna bryggan, säger Ekström.
FBK på sjön
Sjöräddarna i Lovisa har en stor båt, Degerby, och en gummibåt som heter Taru.
För att Degerby ska komma ut på sjön behövs minst tre personer. Gummibåten klarar sig med lite mindre, två personer.
- I Lovisatrakten brukar uppgifterna ta ganska länge, oftast kring fyra timmar men upp till tolv timmar.
En tolv timmars uppgift handlar ofta om att någon fått maskinfel ute på en holme, och då kan det ta länge att bogsera båten till närmaste skyddshamn eller annat ställe där de kan få service.
Just nu är alla aktiva medlemmar män.
- Men vi tar förstås gärna emot kvinnor också, säger Aimo Haarahiltunen.
En kvinnlig medlem var tidigare aktivt med men blev på moderskapsledighet för en tid sedan.
- Det är just familjen och tidsanvändningen som begränsar hur mycket man hinner vara med för de flesta av oss här, säger Haarahiltunen.
Han har varit en del av gruppen i åtminstone sju år.
- En kompis tipsade om verksamheten och efter en övning var jag fast, säger Haarahiltunen.
- Det här är som FBK men på sjön, säger Stickan Nygård.
