På onsdagen rapporterades det om att SFP i Egentliga Finland för första gången sedan riksdagsvalet 2003 får klara sig utan valförbund då både Centern och Samlingspartiet tackat nej. Men inget är ännu klappat och klart, intygar kretsstyrelsens ordförande.
SFP i Egentliga Finlands kretspresidium möttes på torsdagseftermiddagen för att diskutera bland annat frågan, eller närmare sagt problemen, kring ett valförbund i riksdagsvalet 2019.
Valet 2015 samarbetade SFP med Samlingspartiet medan valen 2011 och 2007 gick i förbund med Centern. Åbo Underrättelser uppgav på onsdagen att de båda regeringspartierna i år tackat nej för ett nytt samarbete.
SFP i Egentliga Finlands kretsstyrelseordförande Regina Koskinen berättar efter mötet på torsdagen för Yle Åboland att en dialog som förts redan länge trots allt inte är över.
– Vi startade upp en dialog med ett annat parti redan i våras och vår diskussion med dem fortsätter inkommande vecka. Det är ett utav alternativen som vi har på bordet. Det andra alternativet är att köra med egen lista. Det är två starka alternativ, säger Koskinen.
Kan du berätta vem det är som ni förhandlar med för tillfället?
– Nej, det kan jag inte i det här skedet.
Kan du säga om det är Samlingspartiet eller Centern, som ni tidigare samarbetat med men som nu för Åbo Underrättelser berättat att de troligen inte är intresserade?
– Nej, det kan jag inte heller säga.
När tror du ni vet hur det går?
– Tanken är att ha något konkret på bordet då kretsstyrelsen möts i början av september. Vi diskuterar som sagt ännu under inkommande vecka och så ser vi hur det går.
Är den nuvarande förhandlingsparten ert sista alternativ?
– Det är inte så att det skulle finnas något som ett första eller sista alternativ. Vi har tankar om vem vi vill föra diskussionerna med och med den här parten började vi dialogen redan tidigare. Den dialogen vill vi fortsätta.
Hur resonerar ni då när ni väljer partier att samarbeta med? Är det matematiken som går först – att samarbetet ska gynna er eller ska ideologierna också ligga nära era?
– Det får vi återkomma till när vi vet mera. Det vill jag inte ännu gå in på.
"Har man egen lista har man full lista"
Det andra, enligt Koskinen lika starka alternativet, innebär alltså att köra på med egen lista. Senast SFP gjorde det var riksdagsvalet 2003. Men i motsats till riksdagsvalet 2003, då Jan-Erik Enestam för sista gången ställde upp, har SFP ingen sittande riksdagsledamot som kandiderar.
Hur ser SFP själva på skillnaderna mellan valförbund och egen lista?
– I ett valförbund har vi färre kandidater på listan, men samtidigt ger det en direkt trygghet med tanke på antalet röster. Kampanj för vi förstås oberoende. Det handlar ju alltså om ett tekniskt valförbund, vilket innebär att man ser en fördel i det och samtidigt har vi i Egentliga Finland en tradition av att ha valförbund. Vi har goda erfarenheter av det och vill därför fortsätta på samma linje, säger Koskinen.
– Det andra alternativet med egen lista innebär att flera personer har möjligheten att kandidera. Det öppnar upp fältet på ett annat sätt. Samtidigt aktiverar det oss som krets. Oberoende vilket alternativ vi fastnar för så är det fortsatta mandatet vårt klara mål.
Vad innebär det då för er kandidatlista om ni kör på med egen lista? Tidigare talade ni om att vaska fram en huvudkandidat och i nuläget är det tre personer – Sandra Bergqvist, Ida Schauman och Niklas Guseff – som har meddelat att de står till förfogande.
– Det med att ha en huvudkandidat gäller främst då man har valförbund och antalet kandidater är begränsat. På en egen lista kan vi ha 17 kandidater och de hittar vi via nominering.
Hur många kandidater tror du att ni kommer att ha på listan?
– Har man en egen lista så har man en full lista. Det är grundtanken.
Har ni redan klart för er vilka som kunde ställa upp i så fall?
– Vi har många bra alternativ. Men det är också något som vi diskuterar som bäst och funderar närmare på, men jag kan inte gå in på namn i det här skedet.