Hollandroy Xtra Specials svarta päls med inslag av guld och silver glänser i solen. Totalt finns det 999 hundar på hundutställningen i Pargas, men hon ser ut att ta allting med lugn och ro.
Husse, Jacob Snellman från Mariehamn, och Extra kom till finska fastlandet redan en vecka tidigare. De har hunnit med en kennelträff och de har semestrat innan skärgårdsutställningen.
– Viktigast för mig är att hunden mår bra och har det bra. Utställningar är en bonusgrej om hunden mår bra, och jag vill hjälpa till att bevara min ras så då är det bra med meriter för framtida avel.
Extra är en långhårig holländsk herdehund, hollandse herdershond, och det finns bara cirka 500 av dem i Finland.
Piparmintun Pekko fick guldrosett
Pargasbon Sarita Keppola kommer ut ur en av ringarna med sin lancashire heeler Piparmintun Pekko. Och med en guldrosett.
– Det innebär att han är bäst i rasen för veteraner. Han är över åtta år, så därför är han i veteranklassen.
Keppola vet inte ens hur många rosetter Piparmintun Pekko har vunnit, men det är "jättemånga". Ändå är varje rosett speciell, och alla sparas.
– Hunden tycker om att vara på utställning och i ringen. Därför kommer vi igen och igen.
Kan bli finsk utställningschampion
Det här är en speciell dag också för Extra och Snellman.
– Hon är ung, bara två år och tre månader, men hon har klarat sig bra. I dag kan Extra vinna sitt tredje nationella certifikat och då blir hon finsk utställningschampion för sin ras. Det kan ske i dag, men det finns inga garantier.
Bedömningen är helt domarens egen, hur hon eller han tycker om hunden och anser att den följer rasstandarden.
– Det är väldigt subjektivt. Du vet aldrig vad en domare tycker om din hund, så jag kommer alltid med låga förväntningar. Går det bra så är det enbart roligt, men jag blir inte besviken om det inte går så bra som man skulle önska.
För att vara en utställningshund borde hon ha en rektangulär kroppsform, för tikar ska mankhöjden vara 55 centimeter och hon borde väga runt 22 kilo. Dessutom ska hon vara tigrerad i pälsen.
Hundägare från Pargas i publiken
Pargasbon Agneta Laaksonen har kommit till utställningen med sin egen sheltie, men de deltar inte i tävlingen. De tittar på andra sheltier.
– Jag skulle ha svårt att välja vilken som är finast. Jag skulle ge första pris åt alla, fast personligen tycker jag ju nog att min egen hund är jättefin, säger Laaksonen.
Också Christel Sonntag njuter och tycker det är intressant med utställningar.
– Det finns en massa skojiga hundar, och en del lite mindre skojiga också.
Just nu har Sonntag ingen egen hund, bara en bonushund. Av de hundar som på lördagen ställdes ut på Björkhagens fotbollsplan i Pargas fanns det ändå ingen egen favorit.
– De är så små. Jag är mera för stora hundar. Hundar ska vara stora, snälla och se ut som hundar. Här på utställningen är de lite väl pälsade och trimmade i mitt tycke.
Lång väntan
Extra och Snellman tar det fortfarande lugnt. Eller åtminstone tar Extra det lugnt i sin bur.
Snellman vandrar runt och tittar på andra hundar som bedöms i de sju olika ringarna.
– Hunden ska vara uppvilad så att hon ser bra ut i ringen och går bra i ringen. Vi var ute i morse, sedan får hon komma ut ur buren emellanåt för att göra sina bestyr, snusa lite och vi kan leka lite lätt.
ParHau har gott rykte
Det är tolfte gången hundföreningen ParHau ordnar hundutställning i Pargas, och man har ett gott rykte om sig. Trots att hundutställningar på andra håll har tappat deltagare, så kommer många utställare och hundägare fortfarande till skärgårdsutställningen.
– Vi har fått höra att arrangemangen löper bra, att domarna har lätt att göra sitt arbete och att här är snyggt. Dessutom har vi alltid fint väder, skrattar Aya Lundsten som är ordförande för hundutställningen.
Och fint är det, mycket tack vare alla frivilliga som ställer upp. En av dem är Siiri Nordling, som har en egen border collie.
I dag är hennes uppgift att plocka upp skräp och ibland också hundskit.
– Trots att det är rashundar, och de är här för att tävla, så finns det några hundägare som inte plockar upp efter sig. Men det är helt ok. Det är kiva att samla kacka. Jag hjälper gärna till, säger Nordling.
Skadad fot hindrar henne inte från att springa
Runt omkring fortsätter bedömningen i alla sju ringar. Erica Nordberg från Saltvik kommer andfådd och svettig ut ur en av ringarna, men hon är strålande glad.
– Jag är helt chockad, för båda mina hundar har klarat sig bra. Hedda, min Australian Shepherd, behövde ett certifikat till för att bli finsk champion, och det fick hon. Dessutom blev hon bäst i rasen.
Men lätt gick det inte. Nordberg har skadat foten, så det var en pina att springa runt i ringen med Hedda, eller Elizabeth The Queen Od Haliru, som Hedda egentligen heter.
– Det har gjort ont ganska länge och det känns som att läkningen tog några steg bakåt i dag, men det var det värt. Alla gånger.
Nordberg har kanske tänkt ha en kull valpar med Hedda, så då är meriteringen bra, men mest säger hon att det är en rolig hobby.
Fast visst ser man och hör hur stolt hon är över de fem rosetterna hon fått för Hedda och för bostonterriern Pina Colada Jantarowa Chata. Fast det är nog championatet som är det finaste.
Det är det som Jacob Snellman också hoppas på.
Inget championat - ännu
Då Extra äntligen får komma in i ringen är det Snellmans kompis som går in med henne. De springer runt och går runt några varv.
Domarna bedömer Extra, och skriver sitt bedömningsprotokoll. Men det blir inga rosetter i dag.
Vad hände?
– Hon var lite för tjock, enligt domarens smak. Hon fick nästbästa bedömningen.
Det blev inget championat ännu, men det kommer fler tillfällen för Snellman och Extra. Redan om en månad i Eckerö gör de ett nytt försök.
