Det pågår en stadig flykt från Nicaragua som de senaste fem månaderna har utvecklats till en mardröm. Det säger Erika Brenner som har bott i landet sedan 2003 och bland annat rapporterat för Svenska Yle. Här berättar hon varför hon valt att lämna landet.
Erika Brenner lämnade Kyrkslätt för ungefär trettio år sedan och slog sig år 2003 ner i Nicaragua.
Där har hon arbetat som journalist och kommunikatör för olika nordiska organisationer som till exempel den svenska Latinamerikagruppen, och som frilansjournalist bland annat för Svenska Yle.
Tillsammans med sin nicaraguanska man bodde hon i fem år i El Salvador men ville tillbaka till Nicaragua.
- Det var en lättnad att komma tillbaka till Nicaragua från El Salvador. Man kunde andas och se folk i ögonen. Polisen var ens vänner och man behövde inte vara livrädd för dem, säger Erika Brenner.
Mardröm blev verklighet över en natt
Men allt det ändrades över en natt.
Det var natten mellan den 18 och 19 april i år, då regeringen plötsligt sköt skarpt mot demonstranter. Gnistan var en studentdemonstration mot en pensionsreform.
- Ett tu tre var det som ett inbördeskrig, eller egentligen statsterror mot en obeväpnad befolkning, säger Brenner.
Över en natt blev det statsterror mot en obeväpnad befolkning
Erika Brenner
- Det var en otrolig utveckling. Alla sa till varandra att det här inte kan vara sant. Tre månader in i konflikten vaknade jag och tänkte att det bara har varit en mardröm.
Men det är ingen mardröm. På fem månader har enligt olika siffror mellan 322 och 481 människor dödats, flera försvunnit, och åtminstone 30 000 flytt till Costa Rica.
Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IACHR, räknar till 230 dödsoffer på två månader i Nicaragua.
Mord på barn och familjer
Tre självständiga rapporter, bland annat en från Amnesty, har visat att regeringen ligger bakom de flesta morden och övergreppen.
- I början var det mest mord. Helt små barn dödades, till exempel en bebis som blev skjuten i sin pappas famn. Det var säkert ett misstag, men i rapporten stod det att det var självmord, säger Brenner.
Andra fall är fullständigt groteska, som då en hel familj på sex personer i tre generationer brändes inne av regeringsstyrkor.
De yngsta var två barn, åtta månader och två år gamla. Det skedde i Managua i juni, berättar Brenner.
Familjen hade vägrat låta en krypskytt gå upp på taket. I huset verkade en madrassfabrik och mamman hade skänkt madrasser till studenter vid ockuperade universitet.
Kriget mot de unga
Ett av de första dödsoffren var en 15-årig pojke som blev ihjälskjuten då han förde vatten åt demonstrerande studenter.
De allra flesta dödsoffren är unga aktivister. Tiotals tonåringar i 14-15-årsåldern har fallit offer för våldet.
Varannan av de dödade har varit under 30 år gamla.
Ett spädbarn blev skjutet i sin pappas famn, men i rapporten stod det att det var självmord
Erika Brenner om övergreppen i Nicaragua
Nu har förtrycket ändrat sig lite. Fram till årsdagen för den sandinistiska revolutionen (19.7) genomförde regeringen någonting som kallades för "operation rengöring".
Det innebar att alla barrikader från till exempel universiteten rensades bort. Ur regeringens synvinkel är allt normalt igen.
Men enligt Brenner har man snarare gått in i en ny fas av mer selektivt förtryck.
I skottgluggen nu finns de unga och aktivisterna, men också medierna som rapporterar och den katolska kyrkan som har försökt medla i konflikten.
300 läkare och annan hälsopersonal som har hjälpt skadade har avskedats.
Notoriska El Chipote-fängelset åter tortyrhåla
I ett par av de större städerna finns inga ungdomsledare kvar, de sitter i fängelse.
- Jag har pratat mycket med de unga. De är välutbildade, globaliserade, uppkopplade och har helt andra idéer, de vill göra upp med det förflutna, säger Brenner.
- Det är imponerande med den kamp de unga för. Många har sagt att de vill har ett samhälle av nordisk modell.
Det vill däremot varken president Daniel Ortega, hans fru Rosario Murillo eller den övriga regeringen.
Alla misshagliga förs automatiskt till El Chipote, diktator Somozas gamla tortyrfängelse. Där satt i tiderna också den nuvarande presidenten Daniel Ortega fängslad för sin inblandning med sandinisterna.
Nu sitter dagens unga demonstranter där - och tortyrmetoderna har inte blivit vackrare. Folk utsätts för både psykisk och fysisk tortyr.
- De kan få k-pister upp i anus. Ett vittne jag har talat med såg sin kompis sitta med benen i vatten och få elektriska stötar. Det var en helt oskyldig kille som bara hade gått förbi, säger Brenner.
El caudillo - det gamla herremannaväldet styr
Det är viktigt att se det som händer i ett större perspektiv, menar Brenner. Alla skyller på regeringen och många anser att det är presidenthustrun Rosario Murillo som är kvinnan bakom allt.
Men det finns historiska orsaker och en gammal politisk kultur.
Det regerande paret är kanske inte de vassaste verktygen i lådan.
Nicaragua har heller aldrig gjort upp med "herremannaväldet", caudillo-kulturen som fortfarande präglar samhället i alla latinamerikanska länder.
De kan få k-pister upp i anus. Ett vittne såg sin kompis sitta med benen i vatten och få elstötar. Den killen hade bara gått förbi.
Erika Brenner om tortyren i Nicaragua
- I perioder klarade jag inte av att se verkligheten i ögonen, än mindre skriva om den, säger Brenner. Jag visste att jag måste bort.
I början av september kastade Nicaragua ut FN och då köpte Brenner en biljett till Finland.
- Det var hemskt att lämna Nicaragua, men jag tänker hasta luego! Jag har en returbiljett till slutet av oktober då jag ska åka för att hjälpa min man att packa ihop och omplacera våra husdjur.
Erika Brenner njuter av den krispiga septemberluften i Kyrkslätt. Hon kan åter andas - som en gång i Nicaragua.
- Det är jätteskönt att vara hemma i Kyrkslätt. Här är frisk luft och jag går på långa promenader. Men jag bryter inte med Nicaragua. Jag tänker fortsätta rapportera, säger Erika Brenner.
