Vi besöker träskutan m/aux Alexandra för att träffa den erfarna skepparen Svante Grönqvist.
Ombord på skutan bekantar vi oss med skutans skick, bemanningssituationen samt hur framtiden ser ut.
Mer folk behövs
Det gäng som byggde skutan för tjugo år sedan har glesnat i leden och nu skulle det behövas nya krafter.
En kurs där man kunde utbildas till däcksman arrangerades på våren och ett tjugotal intresserade deltog, men få från den har ställt upp.
- Allt sker på talko, så det är svårt att få folk att delta i verksamheten, säger skepparen Svante Grönqvist.
Rötan har antastat relingen
Relingen på styrbordsida vid landgångsfästet har fått röta. Det kommer man att reparera under vintern. Skutbyggarmästare Lasse Kiiski har lovat ställa upp. Virket finns redan vid skjulväggen.
Hur stort jobb det är fråga om vet man först då man har öppnat stället. Rötan syns minst på ytan eftersom där finns mest impregnering.
Skutan höll på att sjunka
I somras var skutan utlånad och den besättningen märkte sent att pilspumpens givare inte fungerade. Vattnet började läcka in eftersom Alexandra hade stått oanvänd i solgasset en tid.
Situationen förvärrades då den ovana besättningen svängde brandpumpventilen åt fel håll och vattnet strömmade in ännu mer.
Alexandra styrdes på grundare vatten för att inte sjunka, men en del elektriska apparater blev under vatten. Startmotorn var en av de saker som tog skada. Nu är skadorna från missödet så gott som reparerade.
