Allt är inte bättre på tyska

Det ska sägas direkt: Vasas flora och faunas nya skiva Strandgut (Strandfynd) är en knepig sak. Inte därför att den är på tyska utan därför att man inte vet för vem de har tänkt sig den här skivan.

Vem är målgruppen? Är det a) den tyska marknaden eller b) den nordiska marknaden? Oberoende hur man svarar på den här frågan förblir skivan, just det, knepig.

Den tyska marknaden

Vi börjar med den tyska marknaden, som tycks vara ett självklart mål då man gör en hel fullängdare med tyska versioner av sina egna låtar. Eller är det?

– Vi vill återuppväcka en gammal praxis, skriver sångaren Mattias Björkas i ett pressmeddelande. För några decennier sedan var det i Europa fullständigt naturligt att översätta låtar till olika språk.

Vi vill återuppväcka en gammal praxis

Mattias Björkas

Det har han rätt i. Och framför allt det tyska språkområdet var ett givet mål med sina dryga hundra miljoner native speakers och med de ganska obefintliga kunskaperna i andra språk som man hade då.

Men, och det här ska läsas som ett stort MEN, låtarna som man då valde att sjunga på tyska var ofta redan stora hittar i sitt eget hemland. Man visste alltså att de (kanske) skulle gå hem hos en större publik.

Eller så valde man att göra låtar på tyska enkom för den tyska publikens smak och tycke. Också en bra idé.

Låtarna som Vasas flora och fauna har valt ut för sin skiva på tyska uppfyller varken det ena eller det andra kriteriet.

Ja, de valde att översätta sina mest kända låtar så som Nog var han en vän, En invasiv art eller Leevi & The Leavings men, handen på hjärtat, har de varit hittar i Finland eller i Sverige?

Öppna bildvisare

Det här betyder inte att de inte skulle ha hittat sin publik i (Svensk)Finland och Sverige, men bara i en mycket snävt avgränsad nisch. Så det där med hittar kan vi avfärda direkt.

Återstår det andra alternativet: att producera låtarna enkom för den tyska marknaden. Om de har valt det alternativet, ja, då har de misslyckats rejält.

Eftersom deras låtarna inte funkar. På tyska. Och det här av många olika orsaker.

För det första blir det redan i originalet småkryptiska innehållet totalt kryptiskt på tyska. Tyskarna har ingenting att relatera till när låtarna heter Leevi & the Leavings, Tesla kommt nicht mehr her eller Honda Monkey (nej, Honda Monkey har aldrig varit kult i Tyskland).

Vissa låtar har dessutom fått titlar som är rent ut sagt felöversatta. Som Patronatin för Gudförälder. Patronatin betyder inte Gudförälder, det heter Patin eller Patentante. Hela låten blir totalt obegriplig när man sjunger om Patronatin.

För några decennier sedan var det i Europa fullständigt naturligt att översätta låtar till olika språk

Mattias Björkas

Andra titlar är också gåtfulla. Eigenheimhaus för Egnahemshus. Så heter det ju inte på tyska. Antingen säger man Eigenheim eller Einfamilienhaus.

Varför valde man att översätta den här titeln bokstavligt? För att vara lustig? Men låten är ju inte lustig. Inte på något sätt.

Också Zapfenstreich för Stängningsdax är en tveksam översättning. Feierabend skulle ha varit mera adekvat.

Det är inte bara i titlarna som Vasas flora och fauna gör sig skyldiga till översättningsfel. Samma gäller också innehållet. Också där finns det översättningsfel som gör att man helt enkelt inte förstår vad som menas.

Lande är inte Villa på tyska, utan Sommerhaus. Snus är inte Schnupftabak, utan Kautabak, kanske. (Tyskarna använder inte snus, men det bajerska Schnupftabak är en tobak som man drar upp i näsan.

Och att weit in den Wicken skulle betyda långt ut på vischan på tyska är nog bara en from förhoppning.

Öppna bildvisare

Också valet att ofta inte översätta ortsnamn och finlandssvenska underligheter kan ifrågasättas. Hur ska en tysk veta att Myrgrundsbron är en bro?

Eller att Månviken är en vik? Och vem fan är Idrottsföreningen Kamraterna eller Dennis Lyxzén. För att inte tala om Oppsprätta schakaler.

Problemen slutar inte här. Många låtar är helt enkelt i sin helhet otympligt översatta.

Översättningar gjordes inte av Vasas flora och fauna utan av två utomstående (Jonathan del Pozo Rieger och Emely Majrell), men man undrar hur det är fatt med deras översättningskunskaper?

Vad händer med låtarna när vi byter till ett närliggande men ändå främmande språk?

Mattias Björkas

Störst är problemet på låtarna som i originalet är skrivna på rim. Då blir det, som man säger på tyska: Reim dich oder ich fress dich (Du ska rimmas, annars äter jag upp dig).

Lägg därtill sångarnas, Mattias Björkas och Tina Kärkinens, uttal som ibland liknar tyskan, ibland inte alls, och du har en produkt som inte kommer att gå hem på den tyska marknaden. Det är ett som är säkert.

Den nordiska marknaden

Om vi tittar på den nordiska marknaden i stället, och att skivan alltså inte är tänkt för tyskarna i första hand, ja, då är skivan inte heller bra.

Därför att man också här måste fråga sig för vem man har gjort den här skivan? Och i vilket syfte?

Öppna bildvisare

Är det för att man ville visa för sina fans att man kan sjunga (hyfsat) på tyska? Då skulle det ju ha räckt med ett par låtar.

Eller gjorde man skivan, ett finlandssvenskt problem, eftersom man har fått pengar från Kulturfonden?

Gjorde man den kanske som ett skämt, à la "det är alltid lustigt att sjunga på tyska"? Då är det bara sorgligt och farligt nära en kulturell appropriering.

Hur som haver är skivan ett haveri. Bäst att förpassa den till fotnoterna när man skriver historiken om Vasas flora och fauna. Eftersom de ju annars är ganska bra.