- Det handlar om livets oändliga skörhet, säger Jonas Gardell om sin nya dramaserie, en berättelse som känner av sprickorna i såväl det enskilda livet som i samhället i stort.
Jonas Gardell har det senaste decenniet fascinerat en stor nordisk publik med sina serier “De halvt dolda” (2009) och “Torka aldrig tårar utan handskar” (2012).
Det nu aktuella dramat föddes ur tanken att han ville undersöka "det förändrade Sverige" från 1970-talet framåt. Projektet växte och resulterade till sist i både en show “Jonas Gardell - 30 år tillsammans”, en roman om hans mamma Ingegärd Rasmussen samt den nu aktuella tv-serien.
Precis som Gardells två föregående dramaserier har den nya gjorts tillsammans med regissören Simon Kaijser och producenten Maria Nordenberg. Ett mycket bra samarbete, framhåller Gardell.
- Det är fantastiskt att knyta ihop de olika projekten som vi tillsammans hållit på med i tio år.
Den triviala vardagen
Historien väver ihop de tre familjerna Munksås, Törnblad och Elofsson i tre nästan likadana radhus i förorten i 1970-talets Sverige. Det är barn, frukostar och skola, gemensamt tv-tittande, Volvo och Saab, musik och fest. Allting täckt av ett lätt lager cigarettrök.
Hemmen är klädda i sammet i toner av brunt, grönt och gult - en värld bekant från många familjebilder från 1970-talet.
Men mest handlar det om förlust. Och överlevnad. Förluster som drabbar med en bedövande kraft.
- Kvinnan som mitt i julgransplundringen förstår att hennes liv rasat samman. Hennes man har ett förhållande med en annan. Det förstår hon medan hon sjunger “Prästens lilla kråka skulle ut och åka”, berättar Jonas Gardell.
Gardell gillar att kombinera den lilla vardagen med livets riktigt stora frågor.
- Jag tycker det är väldigt roligt att få göra en serie om dessa krockar mellan det triviala och det existentiella. Vi tror att vi ska få leva så och så länge och vi tror att vi har kontroll. Men vi har inte det. Det mänskliga livet är bräckligt, säger han.
Livets ömtålighet gör det samtidigt vackert, tillägger han.
- Det finns en sådan skönhet i skörheten. Alla vi som lever med den nordiska sommaren vet att den är kort. Går vi inte ut den dag då blommorna blommor missar vi dem.
Dramat pendlar mellan sent 1970-tal, tidigt 1990-tal och nutid. Handlingen vandrar framåt och bakåt i tiden och tittaren kan ta del av hela händelseförloppet - det som händer, det som händer efter det och vad allting utmynnar i.
Skörheten finns med som en genomgående tråd.
I en av de tre familjerna ingår en judisk man som på 1930-talet tar sig till Sverige från Estland för att studera. Stalin, Hitler och andra världskriget ändrar hans planer. Mannens familj hemma i Estland försvinner spårlöst och själv blir han kvar i Sverige för att där skapa sig en tillvaro.
Barnbarnet Erik blir så småningom den sista länken i kedjan och grenens överlevnad står och faller med honom.
- Får han inga barn kommer de som försvann att för alltid vara borta. Hela den judiska förintelseerfarenheten är en viktig del i serien, förklarar Jonas Gardell.
Den svenska drömmen
Gardell ville ursprungligen ta sig an 1970-talet för att det var unikt. Det var en tid då man levde med den svenska drömmen om folkhemmet och samlades kring gemensamma saker.
- Då Ingemar Stenmark åkte stannade Sverige. Det var verkligen så!, säger Gardell.
Men den dåtida gemenskapen var samtidigt komplicerad.
- 1970-talet var en tid då man skulle dölja avvikelser, sudda ut dialekter och inte låta problem i familjen synas utåt.
Sverige i nya tider
Nu har det gått 40 år och mycket har hänt. Något som Gardell också vill visa.
- “Folkhemmet” pikade på 1970-talet. Sen kom oljekrisen, palmemordet och estoniakatastrofen som raserade den svenska självbilden. Sverige gick med i EU och idag lever vi med en mängd olika berättelser där alla vill göra sig hörda och betona sin olikhet. Det är spännande att försöka skildra hur den utvecklingen gick till, säger han.
Förortsmiljön självupplevd
Som helhet är det här ingen självbiografisk historia, berättar Jonas Gardell.
- Främst är det min generations historia, endast enstaka repliker är självbiografiska. Men förortsmiljön som sådan är min historia.
Den tredelade serien är klar men Jonas Gardells förhoppning är att den ska få en fortsättning.
- Jag hoppas på en ny beställning av Svt. Så att denna serie kan bli den första i en trilogi om de olika familjerna.
Vad kan Jonas Gardell då säga om livets förluster - vare sig de gäller individuella katastrofer eller trauman som påverkat hela generationer - vad kan fungera läkande?
- Ett av sätten att läka på är att förstå att våra liv är en utmätt tid. Vi har dessa dagar och inte mer. Då måste man leva sitt liv och låta andra leva sina liv med en stor varsamhet och respekt, en sorts ömhet inför de korta dagar vi har. Förstå att vi inte har kontroll. Det kommer att komma stunder då nästan allting rasar, dagar då vi nästintill är förintade och man tror att detta är slutet. Men så är det ändå inte det. Långt under snön väntar snödroppen så tåligt och du vet att den så småningom kommer att spricka fram. I det finns läkningen, säger han.
De dagar som blommorna blommar - delarna 1 - 3 på Yle Arenan 1.1 2019.
I Yle Fem söndagarna 20.1, 27.1 och 3.2 2019.
I huvudrollerna ses bland andra Rasmus Luthander, Eva Röse, Anja Lundqvist, Johan Rheborg, Ulf Friberg, Rebecka Hemse, Jacob Ericksson, Magnus Krepper och Torkel Petersson.