Sommartid samlas många semesterfirare i Ekenäs med omnejd. För merparten är säkert orten bekant - men hur många känner till exempel till att det var en piga som tros ha orsakat den förödande branden på 1800-talet?
En guidad rundtur i gamla stan i Ekenäs tar deltagarna på en resa i tiden, från den första dokumenterade bosättningen på 1200-talet till arkeologiska utgrävningar i slutet av 1990-talet.
Turerna arrangeras av Västra Nylands guideklubb. Föreningen har 23 aktiva guider som visar besökare runt i Raseborg.
En av dem är Mona Blomqvist. Efter att hon flyttade tillbaka Ekenäs insåg hon att hon ville lära sig mer om barndomsstaden.
- Jag gick en kurs i att lära känna hembygden och på den vägen är jag, berättar hon.
Yle Västnylands redaktör följde med på säsongens första vandring i gamla stan i Ekenäs. Turerna ordnas varje onsdag klockan 11 fram till den sista juli.
Vid samlingsplatsen utanför Ekenäs gamla stadshus visar det sig att redaktören blir rundturens enda deltagare.
Mona Blomqvist berättar att det blivit svårare för turister att hitta turerna efter att turistbyrån flyttade bort från Rådhustorget.
- Då turistbyrån var vid torget så samlades folk där, förklarar hon.
Guidningarna sker alltid på finska och svenska, och engelska vid behov. I dag verkar det som om samtliga valt den finskspråkiga turen.
Ser staden efter trettio år
Åbobon Lotte Rasinkangas har kommit tillbaka till Ekenäs för första gången på tre decennier.
- Vi är här på en cykeltur med min väninna. Jag jobbade i Ekenäs för 30 år sedan, så jag tänkte att det är skojigt att se staden på nytt och gamla stan, berättar hon.
Mona Blomqvist säger att merparten av dem hon guidar de facto är tidigare Ekenäsbor som besöker sin gamla hemstad.
- De har kanske flyttat till Sverige på 60- och 70-talen och vill komma hem och titta på gamla rötter.
Skampålen höll folket i styr
Från Rådhustorget bär det av mot skampålen på Basatorget. Blomqvist ställer sig vid pålen.
När guiden för den andra gruppen frågar vilket brott hon gjort sig skyldig till lättar hon på sitt samvete.
- Jag lånade grannens häst då min egen sprungit till skogs, ropar hon skämtsamt.
Då skampålen var i användning stod den på en annan plats.
- Den var inte här på Basatorget utan högre upp. Om man hade gjort något värre så blev straffet längre och det fanns även andra straffmetoder, till exempel den så kallade hästen utan sadel som var vass och som man fick sitta på på torget, berättar Blomqvist.
Olyckligt för pigan som lagade mat
När vi sonat våra synder fortsätter färden längs med Hattmakaregatan till Stora Kyrkogatan och kyrkan som stod färdig i nuvarande form år 1842. Den tidigare byggnaden skadades i en brand år 1821.
- Det berättas att det var en piga som var ovarsam med elden då hon tillredde mat, med den påföljden att kyrkan brann ganska illa och alla omkringliggande hus.
På 1600-talet revs en kyrka på samma plats. Den sägs ha luktat illa eftersom man begravde de döda under golvet, berättar Blomqvist.
- Det var allmän kutym, man ville vara nära sina anhöriga. Det ledde till att det kanske inte var så fräscht en vacker sommardag.
Välbärgade invånare
Under vår promenad från kyrkan mot Linvävaregatan berättar Mona Blomqvist om en betydande arkeologisk upptäckt på Stora Kyrkogatan i slutet av 1990-talet.
Då man grävde ner fjärrvärmerör på gatan kom man över gamla ler- och glasbitar.
- Universitetet kom hit följande sommar och gjorde mer omfattande utgrävningar. Då hittade man bland annat Westerwaldkeramik, stenkrukor och matkärl som var rätt så dyra. Man hittade också kabinettglas och till och med guldsmycken från drottning Kristinas tid.
Det är alltså frågan om värdefulla föremål och forskning har också visat att Stora Kyrkogatan haft välbärgade invånare.
- På basen av jordlagren som man låtit undersöka så hade de som bodde här både nöt- och svinkreatur. De åt väldigt omfattande, både kött och fisk.
Svenskan och skönheten väcker förundran
När vi passerar en av gamla stans många kvartersskyltar säger Mona Blomqvist att många förvånas över att namnen är enbart på svenska, och överlag över hur svenskspråkigt Ekenäs är.
- Jag har fått frågan om man ska tala engelska i affärerna.
Utöver språket så väcker Ekenäs skönhet förundran.
- Grönskan, närheten till havet, lugnet och naturen. Fågelsången ute på Ramsholmen, beskriver Blomqvist Ekenäs tjusning.
Vi slår oss ner på kajkanten vid Fisktorget som numera fungerar som parkeringsplats.
- Som namnet säger så användes Fisktorget av fiskarna som kom från skärgården för att sälja sin fisk.
Längs med kajen har gamla fotografier hängts upp för att visa hur det såg ut förr.
Vi avslutar turen i Skepparträdgården vid minnesmärket som Stiftelsen Pro Artibus beställde i samarbete med Schjerfbeck-sällskapet och Raseborgs stad till minne av den världskända konstnären Helene Schjerfbeck.
På äldre dar syntes hon ofta måla i skuggan av de täta trädkronorna.
Rättelse: Tidigare stod det felaktigt att minnesmärket till Helene Schjerfbeck köpts av staden.