Ett lag från Kanada kommer med säkerhet spela om en plats till Stanley Cup-finalserien. Den moroten och den unika chansen att bli inofficiell nationell mästare får pulsen att slå rakt genom taket i hockeyns hemland.
I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.
Två av sju chefstränare i norra divisionen sparkades innan grundserien hade nått halvvägs. Matcherna dallrar av en laddning som påminner om Stanley Cup-final och spelarna från kanadensiska lag dominerar NHL:s poängliga på ett sätt som inte upplevts sedan 1980-talet.
Nivån på spelet är inte alltid av högsta NHL-klass i den sju lag starka helkanadensiska divisionen, men prestigen och viljan att visa slår genom taket. Kanada, den kanadensiska publiken och de lokala NHL-bevakarna knappt noterar att 24 NHL-lag spelar utanför Kanada.
Covid-19 förstör på många sätt festen för NHL och övriga idrottsvärlden, men ändå kommer den här säsongen också att, paradoxalt nog, gå till historien som en riktig kanadensisk hockeyfest.
I skrivande stund har Toronto, Winnipeg och Edmonton 42 poäng. På fjärde och sista slutspelsplats ligger Montreal med 37 poäng, men med färre spelade matcher. Vancouver med 35 poäng (flest spelade matcher) och Calgary med 33 poäng andas Canadiens i nacken.
Bara Ottawa är uträknat ur slutspelet.
Leafs spelar för den uppblåsta och stormrika klubbens trovärdighet
I Toronto är Leafs organisation, de lokala mäktiga mediehusen och fansen övertygade om att laget som inte vunnit en slutspelsserie sedan 2004 nu är redo att vara bäst. Inte bara i Kanada utan att av bara farten går hela vägen.
Förväntningarna på lagbygget med superstjärnorna Auston Matthews, John Tavares och Mitch Marner som främsta galjonsfigurer är skyhöga. Det unika säsongupplägget gör att hela organisationens trovärdighet kräver att det inofficiella kanadensiska mästerskapet bärgas hem.
Det är ändå inte tillräckligt i metropolen som brukar kallas för hockeyvärldens huvudstad. Leafs har floppat gång på gång när det gällt slutspel och förväntningarna blir bara mer och mer överhettade – det här laget måste vinna minst första omgången mot ett lag en annan division.
Eftersom divisionerna blandas först i slutspelets semifinalskede, då bara de fyra divisionsvinnarna finns kvar, så betyder det här i klartext att Toronto Maple Leafs måste spela i Stanley Cup-finalen för första gången sedan 1967 för att säsongen kan ses som lyckad.
En förlust i semifinalens sjunde match duger bara inte längre. Laget är byggt för att spela om Stanley Cup-titeln innan nu 30 år gamla kaptenen Tavares är förbi sin toppnivå. Nu har man två toppcentrar, ett antal andra kvalitetsspelare och en duglig målvakt. Leafs tid är nu.
Speciellt om det blir ajöss i semifinalen mot östra divisionens etta, så kommer säsongen att kategoriseras som en besvikelse och åtminstone 35-årige general managern Kyle Dubas huvud kommer att krävs på ett fat. Antagligen lever då också oerfarne NHL-coachen Sheldon Keefe farligt.
I den möjliga förlustens stund kommer kritikerna att ifrågasätta bland annat varför Tyson Barrie, som nu är tvåa i backarnas poängliga inte blomstrade i Leafs. Varför KHL:s bästa back Mikko Lehtonen aldrig fick en rejäl chans? Varför laget inte har en trovärdig andramålvakt? Listan blir lång.
Just nu ökar trycket på Leafs. Förlusterna har börjat ramla in och det är minst tre lag om segern i divisionen. Svettigt värre – och en uppenbar risk för att laget hamnar i en negativ, självmatande spiral.
Trejddeadline är 12 april. Jag vågar nästan lova att Dubas är aktiv innan klockan klämtar.
Montreal måste vinna en slutspelsomgång
Även i NHL-historiens mest framgångsrika organisation, Montreal Canadiens, blev säsongen extra viktig när det klarnade att det spelas en helkanadensisk division.
GM Marc Bergevin har inte samma framgångskrav över sig som kollegan i Toronto. Också i Montreal ses ändå det nuvarande laget som tillräckligt starkt för att spela i divisionsfinalen.
Slutspelsplats är det absoluta minimikravet, men tar sig ”Habs” dit som sista och fjärde playofflag för att sen direkt åka ur, så kommer det att leda till stort missnöje. En allmän åsikt bland Canadiens-bevakarna är att utan en vunnen runda får Bergevin smaka på Molson-bryggeriets ägarkänga.
Myntets andra sida är om Canadiens ställs mot hatade Toronto i slutspelet för första gången sedan 1979 (Lafleur, Robinson, Dryden / Salming, Sittler...) och vinner den serien. Då blir Bergevin geniförklarad och få väl en egen staty utanför hemmahallen.
Och visst visade Montreals GM prov på sitt kunnande inför säsongen. Förstärkningarna han skaffade till Montreal har verkligen levererat.
Målvakten Jake Allen, backen Joel Edmundson och forwardarna Josh Anderson och Tyler Toffoli har från dag ett i Habs hört till lagets ryggrad. Det är sällan som alla ”stora” anskaffningar visar sig passa så bra in i en ny organisation som den här kvartetten.
Nu är det bara framgång som fattas. Canadiens började urstarkt, men sen blev det problem med coachbyte som resultat. Ännu har inte den nya coachen, Dominique Ducharme, riktigt fått sina tankar att realiseras men spelet ser för det mesta bra ut och Montreals skapar chanser.
Det räcker ändå inte. Trots att Canadiens ännu är ett lagbygge som håller på att mogna, så krävs det någon form av delresultat nu – eller rättare sagt efter att lagets covid-19-problem är övervunna. I skrivande stund är läget mycket ovisst.
Edmonton pressat att komma någon vart med sin monsterduo
Connor McDavid och Leon Draisaitl gör slarvsylta av alla i poängligan. Vare sig de spelar i samma kedja eller i var sin så blir det resultat – och i powerplay får de alltid husera tillsammans.
Inte heller i Edmonton räcker det med att ha hockeyvärldens mest poänghungriga duo om laget inte finns i topp bland idel kanadensiska konkurrenter. De lokala NHL-bevakarna har redan en tid varit bekymrade över att McDavid och Draisaitl inte kommer att vara på väg uppåt i all oändlighet.
Att Oilers måste komma någon vart som lag har varit temat redan i några år och specialsäsongen 2021 gjorde att kravet blev akut.
Ännu för några veckor sedan såg det än en gång ut som att Edmonton inte lyckas få ihop en bra säsong, men när mars börjar lida mot sitt slut är McDavid och hans killar på allvar inne i kampen om att vinna divisionen. Slutspelsplatsen har man redan som i en liten ask.
Nuvarande GM–coach-axeln med Ken Holland som boss och Dave Tippett som coach har en trovärdighetsfaktor som gör att Oilers ska tas på allvar.
Det tyckte man åtminstone innan det visade sig att tidigare målvakten Holland inte förändrade på Oilers keepertandem inför säsongen. Inte många General Managers skulle ha satsat på framgång med 39-årige Mike Smith och 32-årige Mikko Koskinen som lagets spelande målvakter.
Ännu finns det ändå tid och då Edmonton verkligen är med i kampen om tätpositionen i North Division, så kan det mycket väl hända att Holland trejdar in en potentiell första keeper innan 12 april.
För vem vet, med Ryan Nugent-Hopkins, Tyson Barrie, Darnell Nurse och även Jesse Puljujärvi som flankstöd till McDavid och Draisaitl är det kanske bara en vinnande burväktare som fattas från att Oilers ska vara bäst i Kanada?
Tryckte GM Treliving för sent på panikknappen?
Albertas andra NHL-lag, Calgary Flames, var enligt många experter Toronto Maple Leafs starkaste utmanare till divisionstiteln inför säsongen. Flames som för två säsonger sedan var västra konferensens grundserieetta har setts som ett lag på väg mot framgång.
Truppen har unga offensiva stjärnor som Matthew Tkachuk och Johnny Gaudreau, Norris-vinnaren Mark Giordano som den stabila backtruppens ledare och en toppmålvakt i Jacob Markström. Och även i Calgary når både framgångshungern och viljan att visa var man står i Kanada episka mått.
Ändå hände just ingenting när säsongen körde igång. Laget såg verkligen inte ut som gänget att utmana Leafs. General Managern Brad Treliving väntade på att vinden vänder ända fram till början av mars. Då kickade han Geoff Ward och anställde världens buttraste coach, Darryl Sutter.
Farmägaren Sutter som lotsade Flames till Stanley Cup-final 2004 och vann cupen med Los Angeles Kings var officiellt pensionerad, men kunde tydligen inte motstå att göra en comeback. Calgary är ändå klubben där han varit såväl coach som GM, och dessutom suttit på båda posterna samtidigt.
Nu är det då ”gamla skolan”, ”präriens lag”, ”dump & chase” som gäller för hela slanten. I Sutters värld finns inget utrymme för Europa-influerade taktiska finesser och det kommer att göra ont att spela mot och i Flames resten av säsongen.
Återstår att se om mannen med en vilja av stål lyckas piska fram resultatformen ur en trupp som borde kunna vara riktigt bra.
Winnipeg presterar över förväntningarna.
NHL:s yttersta lilla krök på prärien i Manitoba har inte alls samma domedagshot över sig som de tidigare nämnda kanadensiska lagen. Jets förväntades för ett par år sedan vara en riktig utmanare, men så blev man utan toppbackarna Dustin Byfuglien och Jacob Trouba och himlen blev mörkare.
GM Kevin Cheveldayoff har inte till dags dato lyckats hitta backpjäser som kan lappa till luckorna efter de två profilbackarna. Målvakten Connor Hellebuyck hör till ligans yttersta elit, men ändå har det allt som oftast inte sett vackert ut.
Förutom att pågående säsongs helkanadensiska konkurrens passar Jets helt utmärkt. Laget har två verkligt målfarliga kedjor som får ett fint spelbyggande stöd av den anonyma backtruppens två åkstarka profiler: Neal Pionk och Josh Morrissey.
Och som bekant så är en stark offensiv bästa sättet att försvara. Jets har gjort näst mest mål i North Division, men har hela fyra av de sju lagen bakom sig i statistiken för insläppta mål.
Coachen Paul Maurice är bra på att skapa en sammansvetsande stämning av att lilla och fattiga Winnipeg är den fula ankungen som bara gör sitt bästa. För ett par år sedan var det annat ljud i skällan och det passade Jets dåligt, nu tycks laget däremot dra nytta av att vara en outsider.
Det är helt klart att Jets hör till lagen som går till slutspel. Där kan den sylvassa forwardsextetten Mark Scheifele, Blake Wheeler, Kyle Connor, Pierre-Luc Dubois, Paul Stastny och Nikolaj Ehlers få vilket som helst av divisionens konkurrenter på knä. Och så har man Hellebuyck i buren.
Inte heller alls omöjligt att Cheveldayoff för tillfället håller på att förhandla med exempelvis Buffalo Sabres för att förstärka backtruppen. Kan komma på minst ett riktigt intressant namn.
Skulle just vara typiskt om NHL:s version på KooKoo är laget som kommer ut som vinnare ur ”The Great White North”.
Vancouver blickar framåt
Playoffbubblans framgång höjde förväntningarna på Vancouver Canucks. Men som många analytiker påpekade innan säsongen så hörde Canucks till förlorarna under senhösten.
Målvakten Jacob Markström var lagets odiskutable MVP och backen Chris Tanev svetsade samman backtruppen till en stenhårt kämpande helhet – båda är borta. Thatcher Demko är inte ännu en ny Markström och Nate Schmidt fyller inte luckan i atmosfären efter Tanev.
Den här säsongen har också präglats av att svenska kommande superstjärnan Elias Pettersson dels inte varit lika het som förra säsongen och dels varit skadad redan en längre tid.
Canucks är ändå ett lag med en ung kärntrupp. Framtiden ser ljus ut och antagligen hade inte lagets kontroversielle GM Jim Benning riktigt räknat med att allt ska stämma redan i år. Annars hade nog coachen Travis Green fått gå under vintern.
Chansen till slutspel finns dessutom ännu. Åtminstone om man ser på tabellen där laget i skrivande stund finns på femte plats, bara två poäng efter Montreal. En närmare granskning berättar ändå att ”Habs” spelat hela sex matcher färre är Canucks.
Quinn Hughes och Elias Pettersson får vänta på sin tid.
Ohjälplig jumbo och enda NHL-organisation i Kanada som inte ens drömmer om slutspel i år är Ottawa Senators. Lagets unga talangfulla kärna har ändå redan nu glimtat till med spel som visat att det inte dröjer länge innan Senators blir att räkna med.
Men nu är det 2021 som gäller. I Kanada är det en galen säsong på gång – och galnare kommer den att bli.
Tack för att du läste.
Källor: hockey-reference.com, hockeydb.com, nhl.com, espn.com, wikipedia